med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
I proposition 1990/91:87, den s.k. tillväxtpropositionen,
föreslås att ett särskilt nationellt vägnät utpekas. Detta ska
gynnas i den fortsatta planeringen och byggas ut till en hög
och jämn standard. Dessa vägar kommer att fungera som
pulsådror för trafiken i Sverige. I propositionen utpekas
bland annat E 3 och E 4 som tillhörande dessa vägar.
Särskilt nämns i detta sammanhang vissa vägavsnitt i
Sörmland.
Mot denna bakgrund vill vi i det följande ta upp
Bergslagsdiagonalen och Bergslagens behov av att få en
stark position i det nationella vägsystemet.
Dagens vägnät när det gäller Sveriges ''pulsådror'' tar i
stor utsträckning sina utgångspunkter i Stockholm. Så är det
med E 3, E 4 liksom E 18. Dessa linjer är väl tillgodosedda
på så sätt att det finns vägsträckningar även om
standardhöjningar behövs.
Däremot är avsaknaden av en diagonal vägförbindelse
mellan Norrlandskusten och Sydsverige besvärande och då
framför allt för Bergslagen, Hälsingland och Norrlands
kustland. Enligt vår uppfattning bör en sådan sträckning
snarast definieras och ingå i det särskilda vägnät som enligt
regeringens förslag ska utgöra stomme i det övergripande
nationella vägnätet. Det arbetsnamn som hittills använts är
Bergslagsdiagonalen. Fördelarna med att etablera
Bergslagsdiagonalen kan sammanfattas i följande
punkter:Bergslagsdiagonalen förkortar Sverige med ca
10 mil i nord--sydlig riktning jämfört med E 4 över
StockholmBergslagsdiagonalen ger
transportekonomiska vinster i form av sparad tid och lägre
fordonskostnaderBergslagsdiagonalen minskar
belastningen på vägsystemet både i Stockholmsregionen
och i de öst--västliga stråken i Mälardalen vilket innebär att
också trafiksäkerhetsvinster och miljövinster uppnås
Bergslagsdiagonalen behöver endast relativt korta nya
vägavsnitt för att den eftersträvade strukturen ska
uppnåsBergslagsdiagonalen ger stora
samhällsekonomiska vinster och stärker den regionala
utvecklingen i Bergslagen, Hälsingland och Norrlands
kustland. Benägenheten för nya lokaliseringar och
expansion kommer att öka i berörda områden. För
förnyelse av Bergslagens näringsliv är detta av mycket stor
betydelse.
Mot denna bakgrund har en särskild samhällsekonomisk
studie gjorts i 1989 års prisnivå.
Vägverket har därefter i datasimuleringsprogram också
fått fram data som indikerar Bergslagsdiagonalens
betydelse för Bergslagens och Norrlands näringsliv. Enligt
vägverkets modell kan man räkna med att vägen utbyggd
ska få den betydelse som här anges. Berörda länsstyrelser
har kommit till samma resultat och har i ett gemensamt
uttalande ställt sig bakom tillkomsten av
Bergslagsdiagonalen som en nationell led. Den närmare
sträckningen framgår av nedanstående bild:
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Bergslagsdiagonalen skall höra till det s.k.
särskilda vägnätet.
Stockholm den 6 mars 1991
Rosa-Lill Wåhlstedt (s)
Maud Björnemalm (s)
Sture Ericson (s)
Ulla Berg (s)
Helge Hagberg (s)