med anledning av prop. 1990/91:175 Vissa folkhälsofrågor
Folkhälsoinstitut
Av den nu aktuella propositionen framgår att hälsan
alltjämt är en klass- och könsfråga och att särskilda insatser
måste till för att övervinna dessa ojämlika förhållanden.
Det enda konkreta förslaget regeringen lämnar för att
komma till rätta med ohälsan är att inrätta ett nytt
folkhälsoinstitut. En stor del av socialstyrelsens utåtriktade
verksamhet när det gäller folkhälsoarbetet kommer därmed
att flyttas över till institutet.
Centerpartiet har i en motion med anledning av
kompletteringspropositionen utförligt motiverat behovet av
ytterligare förstärkning centralt inom socialstyrelsen för att
bedriva folkhälsoarbetet så effektivt som möjligt. De
regionala insatserna på området måste vidare fördjupas.
Det finns flera skäl till att förhålla sig avvaktande när det
gäller att skapa ett nytt folkhälsoinstitut. Ett av skälen är att
vi inte anser att den föreslagna omorganisationen skulle
göra hälsan mer jämlikt fördelad i samhället, något som
uttryckligen i propositionen anges vara syftet med
institutet. Ett annat skäl är att tillskapandet av en ny
myndighet ofrånkomligen leder till ökad byråkrati och
centralisering. Det krävs inte en ny myndighet för att utföra
de arbetsuppgifter som i svepande ordalag föreslås åligga
institutet. Rollfördelningen mellan socialstyrelsen och
folkhälsoinstitutet såsom den beskrivs i propositionen är
dessutom oklar och leder till gränsdragningsproblem.
Propositionens utformning i allmänhet och då särskilt
beträffande folkhälsoinstitutet har mest karaktär av en
idéskiss. Avgörande frågor som rör institutets uppgifter,
arbetsformer och organisation lämnas till en
organisationskommitté. Vi yrkar mot denna bakgrund
avslag på prop. 1990/91:175 om vissa folkhälsofrågor såvitt
avser förslag om inrättande av ett nytt folkhälsoinstitut.
Folkhälsoarbetet bör enligt vår uppfattning ges stor
prioritet. Vi anser dock att merparten av detta arbete bör
bedrivas på lokal och regional nivå. Kommuner, landsting,
folkrörelser och andra organisationer som har nära och
etablerad kontakt med människor måste ges möjlighet att
agera än mer kraftfullt i folkhälsoarbetet. Det ankommer
på socialstyrelsen med sin breda kompetens i frågorna att
med större målmedvetenhet stimulera och stödja de lokala
verksamheterna bl.a. genom att fungera som
kunskapscentrum för folkhälsa. Målet är att få till stånd ett
ökat nationellt och lokalt tvärsektoriellt folkhälsoarbete.
En sådan samverkan betyder bättre hushållning med
resurser och ger samhällsekonomiska vinster. Det är viktigt
att resurserna för denna verksamhetsinriktning inte låses
centralt. Vad här anförts om folkhälsoarbetets bedrivande
bör ges regeringen till känna samt att riksdagen anvisar 15 milj.kr.
för ett förstärkt regionalt folkhälsoarbete.
Uppbyggnaden av folkhälsoinstitutet kommer att ske
successivt. Socialstyrelsen skall genom överföring av medel
bidra med 10 milj.kr.
under budgetåret 1992/93. Konsekvenserna av
denna överföring, bland annat i form av kraftig personal-
och verksamhetsneddragning, har vi redovisat i en motion
med anledning av kompletteringspropositionen.
Socialstyrelsen bör i sitt förstärkta folkhälsoarbete få
behålla dessa medel.
Kosten
Det är numera väldokumenterat vilken stor betydelse
för hälsan goda matvanor och en rätt sammansatt kost har
för individen, alltifrån tidiga barnaår och upp i ålderdomen.
En rätt sammansatt kost och regelbundna mattider främjar
hälsan och ökar livskvaliteten. Dåliga kostvanor kan ge
upphov till många sjukdomstillstånd bl.a.
hjärt/kärlsjukdomar, flera cancerformer och
tandsjukdomar. Vi anser att kostens betydelse för hälsan är
alltför knapphändigt utvecklad i propositionen.
Det kan också konstateras att kostfrågorna i samhället i
allmänhet är otillräckligt uppmärksammade. Det kan finnas
flera orsaker till detta. Den matdebatt som förs är alltför
ensidig och har kommit att handla mest om matpriserna
medan kvalitetsfrågorna skjutits i bakgrunden. En annan
orsak torde vara att ansvarsfrågorna på central nivå är
splittrade på ett flertal myndigheter som exempelvis
livsmedelsverket, konsumentverket, socialstyrelsen och
skolöverstyrelsen. Även om en viss samverkan sker har
ingen myndighet det samlande övergripande ansvaret för
kost- och hälsofrågor.
Propositionen vill åtgärda detta med ett särskilt
folkhälsoinstitut. Som vi redan framhållit anser vi i stället
att socialstyrelsen bör få det övergripande ansvaret. Vi vill
med skärpa framhålla vikten av att den decentraliserade
verksamhet som en rad organisationer bedriver på området
kan fortsätta och utvecklas. Enligt vår uppfattning skall
Hushållningssällskapens hemkonsulentverksamhet
inrymmas i den verksamhetskrets som erhåller statligt stöd.
Hemkonsulenterna svarar idag för den mest direkta
rådgivnings- och kostupplysningsverksamheten på fältet
och kan, med ett statligt stöd, tillgodose ännu större behov
än vad som är möjligt i dag.
För
att tidigt grundlägga goda matvanor är det angeläget
att skolan på alla nivåer, från förskolan och till
gymnasieskolan, ger eleverna goda kunskaper i
hemkunskap och i kost- och konsumentkunskap. Som också
framhållits i centermotioner i andra sammanhang, bör
undervisningen i dessa ämnen utökas i grundskolan, samt
införas på samtliga linjer/program i gymnasieskolan.
Vi vill också understryka vikten av en bra skolhälsovård
för alla elever och att både skolläkare och skolsköterska
ingår i verksamheten.
Vi saknar i propositionen en medvetenhet om flera
faktorers betydelse för en god folkhälsa. Vi vill för vår del
framhålla vikten av att vi nu och framöver har tillgång till
svenskproducerade livsmedel, vilka både vad gäller
animaliska och vegetabiliska produkter är mer ''giftfria'' än
vad importerade produkter i allmänhet är. Vi anser därför i
likhet med vad som framförts i tidigare centermotioner att
samma krav som gäller för svenskproducerade produkter
skall gälla för importerade.
Det är likaså angeläget att det av märkningen i butikerna
framgår varans ursprungsland samt varans innehåll ifråga
om fett, fibrer etc. Vi ber att få hänvisa till tidigare väckta
centermotioner som tagit upp de frågor vi här berört.
Alkoholfrågor
Genom regeringens strävan att se ohälsan i ett
klassperspektiv skjuts alkoholfrågorna i bakgrunden.
Specifika, konkreta åtgärder inordnas i kampen för
jämlikhet. Därmed får inte alkoholfrågorna den
självständiga ställning som de bör ha.
Riksdagens krav på en allmän skärpning av
alkoholpolitiken som leder till en varaktig sänkning av
alkoholkonsumtionen uppfylls inte med propositionens
förslag. Restriktiva åtgärder avvisas.
Det drogförebyggande arbetet är av avgörande
betydelse för att uppnå målet om sänkt alkoholkonsumtion.
I det arbetet spelar Centralförbundet för alkohol- och
narkotikaupplysning, CAN, en viktig roll som förmedlare
av information. För att finansiera det nya folkhälsoinstitutet
kommer 10 miljoner
att överföras från CAN. Vi motsätter oss denna
överföring. Det är viktigt att CAN får bestå med nuvarande
ansvarsområde som en fristående organisation med stark
folkrörelseanknytning.
I det drogförebyggande arbetet medverkar också andra
aktörer med uppgift att bl.a. stödja ungdomsorganisationer
och olika nykterhetsorganisationer. Bidragen till dessa
organisationer liksom bidrag till hälsoupplysning skall med
regeringens förslag om ett folkhälsoinstitut drastiskt minska
med sammanlagt 65 miljoner kronor. Enligt vår uppfattning
är det arbete som dessa organisationer utför av största
betydelse för att bidra till drogfria alternativ. Det är därför
viktigt att de ges ekonomisk möjlighet att bedriva sin
verksamhet på ett effektivt sätt.
I propositionen föreslås vidare att Systembolaget skall
upphöra med sin riskinformation. Den uppgiften skall det
nya folkhälsoinstitutet nu utföra. Med ett folkhälsoinstitut
blir det en producent och en central avsändare av budskap.
Att Systembolaget i fortsättningen inte skall göra sin egen
riskinformation förringar trovärdigheten i bolagets roll som
ett företag med socialpolitiska förtecken. Den
koncentration till endast ett centralt organ för att ta fram
pläderande information, faktamaterial, information om
risker och försäljningsregler innebär enligt vår mening en
försvagning av den totala organisationen som idag arbetar
med dessa frågor. Vad här anförts om betydelsen av att
Systembolaget fortsätter att bedriva riskinformation bör ges
regeringen till känna.
Bristen på konkreta åtgärder i propositionen beror till
stor del på en strävan att anpassa den svenska
alkoholpolitiken till EG. Biträdande socialministern tvekar
inte när han vid presentationen av folkhälsopropositionen
deklarerar att restriktionerna inte kan trappas upp inför ett
närmande till EG. Det är enligt vår mening av största vikt
att den svenska alkoholpolitikens särart kan bevaras vid
internationaliseringen och den allt friare rörligheten av
människor och varor. Sverige måste gå i spetsen för en aktiv
och ansvarsfull alkoholpolitik som bidrar till en återhållsam
konsumtion. Vi måste därför slå vakt om det svenska
systemet för inköp och distribution av alkohol, ett effektivt
gränsskydd som begränsar införseln av alkohol och en aktiv
beskattning som innebär att priset på alkoholdrycker ökar
snabbare än priset på andra varor. Vad här anförts om
bevarandet av en svensk alkoholpolitik vid ett närmande till
EG bör ges regeringen till känna.
Alkoholbeskattningen har enligt vår uppfattning en
avgörande betydelse för konsumtionen. Ett höjt pris leder
till en minskad konsumtion. Priset påverkar i hög grad
ungdomars dryckesvanor och alkoholkonsumtion. En höjd
alkoholskatt ger möjlighet att ytterligare satsa på de
förebyggande insatserna på drogområdet. Socialstyrelsen
har i sin folkhälsorapport hävdat att ett sätt att begränsa
tillgången på alkohol är att höja priset. Föredraganden
avvisar dock höjda priser på alkohol bl.a. med hänvisning
till stabiliseringsavtalet. Vi anser att alkoholskatten skall
frigöras från underlaget till konsumentprisindex, KPI, och
därför föreslår vi en höjning av alkoholskatten med 10 procent
från den 1 juli
1991.
Vi vill vidare framhålla betydelsen av att primärvården
med sitt folkhälsoperspektiv ges möjlighet att aktivt arbeta
drogförebyggande. Genom en väl utbyggd primärvård med
särskild inriktning på drogförebyggande arbete kan akut-
och slutenvården avlastas. Tidig upptäckt och diagnostik av
alkoholberoende och skador orsakade av alkohol är
väsentlig ur behandlingssynpunkt. Information och
rådgivning om alkoholbruk under graviditet som bedrivs
inom mödrahälsovården ger goda resultat och bör ges ökat
utrymme.
Narkotikabruket medför svåra samhällsproblem. Vi
saknar förslag till åtgärder mot narkotikabruket i
propositionen. Våra krav på åtgärder inom alkohol- och
narkotikaområdet har redovisats i en tidigare
kommittémotion. Vad här anförts om behovet av
resursförstärkningar till primärvårdens drogförebyggande
arbete bör ges regeringen till känna.
Tobak
Tobaksbruket utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan. Det
finns starka samband mellan rökning och ohälsa. Rökning
är en bidragande faktor vid flera cancertyper, särskilt
lungcancer. Rökning ökar risken för hjärt- och
kärlsjukdomar, allergi, astma och luftvägsinfektioner. Det
är inte bara rökaren som riskerar hälsan, utan även
personer som vistas i rökarens närhet. Barn är speciellt
utsatta för passiv rökning.
Mot bakgrund av dessa hälsorisker anser vi att såväl den
aktiva som den passiva rökningen måste bekämpas med hög
prioritet. För att detta skall vara möjligt får dock resurserna
för information och program inte minskas ytterligare. I den
nu aktuella propositionen föreslås en förstärkning av det
hälsoupplysande arbete genom det tobaksprogram som
skall bedrivas vid folkhälsoinstitutet. NTS och VISIR
bedriver redan idag ett framgångsrikt informationsarbete,
trots bristande resurser. Det är särskilt angeläget att
samhällsstödet till dessa organisationer ökar. Vad här
anförts om behovet av förstärkta resurser för information
om tobakens skadeverkningar bör ges regeringen till känna.
Det är mycket viktigt att så många offentliga lokaler som
möjligt blir rökfria. I första hand bör rökfrihet uppnås på
frivillig väg. Om detta inte visar sig möjligt bör en
lagstiftning på området övervägas. Vad här anförts bör ges
regeringen till känna.
Statsmakterna har genom beskattnings- och
avgiftspolitiken kontroll över prisnivån på tobaksvaror. En
aktiv prispolitik är således ett lättillgängligt instrument som
enligt vår mening i ökad utsträckning bör användas i
konsumtionsdämpande syfte. Prishöjningar kan motiveras
med att priskänsligheten är stor bl.a. hos ekonomiskt svaga
grupper och att dessa inte nås så lätt av hälsoinformation.
Höjningen av tobakspriserna bör stiga mer än
konsumentprisindex. Riksdagen bör besluta om en höjning
av tobaksskatten med 10 procent
från den 1 juli
1991.
Allergi
Var tredje vuxen i Sverige har allergiska besvär. Allt fler
barn får tidigt allergiska besvär som kan ha sin grund i
ökade luftföroreningar och ökad användning av kemikalier.
I propositionen redogörs för genomförda och planerade
åtgärder till följd av allergiutredningens förslag. Däremot
lämnas inga förslag på omedelbara åtgärder.
Det är en mycket angelägen åtgärd att sanera
marknaden från ämnen som framkallar allergiska besvär.
Till att börja med bör en översyn göras av kriterierna för
allergiframkallande ämnen. Vi ställer oss bakom
allergiutredningens förslag att tillverkare och importörer
bör anpassa sina produkter med utgångspunkt i allergikers
och överkänsligas behov av ökad riskfrihet, märkning och
''allergideklaration''.
Vad här anförts om en översyn av kriterierna för
allergiframkallande ämnen och en anpassning av
produkterna för att bättre möta allergikers krav bör ges
regeringen till känna.
Psykisk ohälsa
Psykisk ohälsa är svår att beskriva och mäta. Det står
dock klart att de flesta människor någon gång besväras av
ängslan eller ångest. I många fall blir känslan mer konstant
och kan leda till svåra och långvariga besvär. Bland äldre
människor är psykiska störningar och depression relativt
vanliga. Antalet gamla med demenssjukdomar ökar. Den
psykiska hälsan för barn i Sverige har inte förbättrats
nämnvärt. Barn i socialt och ekonomiskt svaga
familjegrupper har förhöjd psykisk sjuklighet.
I propositionen beskrivs psykisk ohälsa som ett av de
största folkhälsoproblemen. Detta till trots prioriteras inte
frågan. Vi anser att psykisk ohälsa bör vara ett område som
ges stor uppmärksamhet i det fortsatta folkhälsoarbetet.
Detta kan ske inom socialstyrelsens nuvarande verksamhet.
Vad här anförts bör ges regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa
folkhälsofrågor såvitt avser förslag om inrättande av ett nytt
folkhälsoinstitut,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en regional inriktning
av folkhälsoarbetet samt anvisar 15
000
000 kr. för detta ändamål,
3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:175 om vissa
folkhälsofrågor såvitt avser förslag om riktlinjer för
resursförstärkningar till folkhälsoinstitutet, i enlighet med
vad i motionen anförts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av att Systembolaget
fortsätter att bedriva riskinformation,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bevarandet av den svenska
alkoholpolitikens särart vid ett närmande till EG,
6. att riksdagen beslutar att skatten på alkohol höjs med
10
% fr.o.m. den 1
juli 1991,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av resursförstärkningar
till primärvårdens drogförebyggande arbete,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av förstärkta resurser
för information om tobakens skadeverkningar,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av rökfria miljöer i vissa
offentliga lokaler och allmänna kommunikationer,
10. att riksdagen beslutar att skatten på tobak höjs med
10
% fr.o.m. den 1
juli 1991,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av kriterierna för
allergiframkallande ämnen och en anpassning av produkter
för att bättre möta allergikers krav,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av samlade insatser för
information och upplysning om kost och om produkters
innehåll,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av insatser mot psykisk
ohälsa,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om organisationernas betydelse och
behov av stöd i folkhälsoarbetet vad gäller kostfrågor.
Stockholm den 8 maj 1991
Karin Israelsson (c)
Rune Backlund (c)
Ulla Tillander (c)
Rosa Östh (c)
Göran Engström (c)
Roland Larsson (c)
Marianne Jönsson (c)
Kersti Johansson (c)