med anledning av prop. 1990/91:138 Vissa tandvårdsfrågor

Angående specialiteten barntandvård

I propositionen föreslås att regeringen, liksom hittills,
skall besluta om vilka specialiteter som skall finnas.
Utredningen ''Specialistvården i framtiden'' (Ds 1990:48)
föreslog att specialiteten barntandvård inte längre skall
finnas kvar. Det har väckt berättigad oro bland annat hos
föräldrar till handikappade barn och barnläkare.

Barn i svåra sociala omständigheter har ofta karies. Ett
karierat bett är sedan länge erkänt som en markör just på
social ohälsa. De här barnen är också ängsligare än andra
barn och har ofta tandläkarskräck. Flykting- och
invandrarbarn har ofta karies och en kulturellt betingad
ovana vid modern tandvård. För att behandlingen skall bli
framgångsrik krävs det därför att det vid behov finns
tillgång till tandläkare som har gedigen barnkompetens.

Barn med kroniska sjukdomar som blödarsjuka, cystisk
fibros och leukemi, neurologiska handikapp och
reumatologiska sjukdomar har särskilda
tandvårdsproblem. Här ställs krav på tekniskt handlag,
odontologisk och medicinsk specialkunskap och inte minst
psykologisk förmåga att närma sig barnet.

Den medicinska delen av dessa barns behandling
försiggår till största delen på landets 44 barnkliniker. Det är
av stor vikt att varje barnklinik har möjlighet till tätt
samarbete med barnodontologisk expertis.

Inte minst för många långvarigt sjuka och handikappade
barn vore det en olycka om specialiteten barntandvård
försvinner. Det är därför viktigt att specialiteten finns kvar
också i framtiden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behov av tandläkare inom
specialiteten barntandvård.

Stockholm den 15 april 1991

Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)