Angående specialiteten barntandvård
I propositionen föreslås att regeringen, liksom hittills, skall besluta om vilka specialiteter som skall finnas. Utredningen ''Specialistvården i framtiden'' (Ds 1990:48) föreslog att specialiteten barntandvård inte längre skall finnas kvar. Det har väckt berättigad oro bland annat hos föräldrar till handikappade barn och barnläkare.
Barn i svåra sociala omständigheter har ofta karies. Ett karierat bett är sedan länge erkänt som en markör just på social ohälsa. De här barnen är också ängsligare än andra barn och har ofta tandläkarskräck. Flykting- och invandrarbarn har ofta karies och en kulturellt betingad ovana vid modern tandvård. För att behandlingen skall bli framgångsrik krävs det därför att det vid behov finns tillgång till tandläkare som har gedigen barnkompetens.
Barn med kroniska sjukdomar som blödarsjuka, cystisk fibros och leukemi, neurologiska handikapp och reumatologiska sjukdomar har särskilda tandvårdsproblem. Här ställs krav på tekniskt handlag, odontologisk och medicinsk specialkunskap och inte minst psykologisk förmåga att närma sig barnet.
Den medicinska delen av dessa barns behandling försiggår till största delen på landets 44 barnkliniker. Det är av stor vikt att varje barnklinik har möjlighet till tätt samarbete med barnodontologisk expertis.
Inte minst för många långvarigt sjuka och handikappade barn vore det en olycka om specialiteten barntandvård försvinner. Det är därför viktigt att specialiteten finns kvar också i framtiden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av tandläkare inom specialiteten barntandvård.
Stockholm den 15 april 1991 Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)