Riksdagens beslut 1985 innebär att alla barn från 1,5 års
ålder med förvärvsarbetande eller studerande föräldrar
skall ha rätt till en plats i daghem/familjedaghem, men
beslutet innebär också en rätt till pedagogisk verksamhet i
daghem och öppna förskolor och från 4 års ålder i
deltidsförskolor för barn i familjedaghem och
hemmavarande barn.
Idag finns en lagstadgad rätt till pedagogisk verksamhet
i deltidsgrupp från 6 år samt för barn i glesbygd från 5 år.
Dessutom finns en lagstadgad rätt till plats i förskolan för
barn med behov av särskilt stöd oavsett ålder.
Barnomsorgsutbyggnaden har nu nått så långt att 74 %
av landets kommuner uppger att de kommer att nå eller är
mycket nära att nå målet en förskola för alla barn 1991.
Siffran är hämtad från Aktionsgruppen för barnomsorgs
betänkande SOU 1990:80.
Aktionsgruppen skriver att alltför många kommuner
kommit i gång sent med utbyggnaden men gör nu stora
ansträngningar för att klara behoven. Andra kommuner
kan inte ange när eller om man ska klara riksdagsbeslutet.
Aktionsgruppen har fått intrycket att det finns kommuner
där viljan att bygga ut barnomsorgen saknas.
Det finns mycket som talar för att riksdagsbeslutet skall
följas upp med en lagstiftning. I propositionen 1984/85:209
läggs principen fast om alla barns rätt till barnomsorg.
Rätten till en förskoleplats är principellt en så viktig rätt att
den bör omfatta alla barn. Det är knappast möjligt att tala
om en rätt om den inte kommer till uttryck i en lag. En icke
lagfäst rätt kan knappast anses som mer än en målsättning.
Utan en lagfäst rätt kan barn komma att ställas utan
förskola.
Aktionsgruppen för barnomsorg föreslår en lagstifning
från 1 januari 1993 med bl a följande motiveringar:
En lagstiftning gör det klart för de kommuner som av
olika skäl inte anser sig kunna uppfylla målet att de måste
prioritera denna verksamhet och bygga ut barnomsorgen.
En lagstiftning skulle också göra tydligt vad det är för rätt
som de enskilda barnen och föräldrarna har. Man kan
därvid skilja på barnens rätt till förskola med ett
pedagogiskt innehåll och föräldrarnas rätt till omvårdnad av
barnen under den tid de arbetar eller studerar. Bland
argument av mer teknisk natur kan nämnas att en lagstiftad
rätt till barnomsorg för alla barn gör det möjligt att gå över
från specialdestinerade statsbidrag till mer generella statliga
bidrag. En lagfäst rätt kommer inte att ha någon som helst
ekonomisk betydelse för alla de kommuner som avser klara
full behovstäckning.
Vi står inför ett vägval i synen på barnomsorgen. Skall
det vara en generell rättighet som kommer alla barn till del
eller skall den bero på den enskilda kommunens politik,
vilja och förmåga att prioritera och hushålla med befintliga
resurser?
Vi föreslår att en lagstadgad rätt till plats i förskolan för
alla barn från 1,5 år införs enligt riksdagsbeslutet 1985.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en lagstiftning som
ger alla barn från 1,5 år rätt till en plats i förskolan.
Stockholm den 23 januari 1991
Margareta Winberg (s)
Maj Britt Theorin (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Ines Uusmann (s)