Bidragsförskott betalas till vårdnadshavare om den som
är underhållsskyldig inte betalar. Tanken bakom detta är att
barnet inte skall behöva lida någon ekonomisk förlust för
att försörjaren är försumlig eller inte kan lämna underhåll.
Bidragsförskott betalas normalt till och med den månad då
barnet fyller 18 år. Ett barn som fyllt 18 år kan få förlängt
bidragsförskott om det studerar på grundskola eller
gymnasienivå eller motsvarande, om studierna ger rätt till
förlängt barnbidrag eller studiehjälp.
I 1 § första stycket lagen om bidragsförskott finns också
kravet att barnet skall vara bosatt i riket för att
bidragsförskott skall kunna utgå. Detta är ett krav som kan
få olyckliga konsekvenser i vissa fall, nämligen då unga
människor önskar bedriva gymnasiestudier utomlands,
samtidigt som deras föräldrar bor kvar i Sverige. Detta är
ännu en ganska ovanlig företeelse, men med den takt som
internationaliseringen av bl.a. utbildning fortgår, är det inte
rimligt att sådana specialregler i en lagstiftning försvårar för
en viss kategori ungdomar, nämligen de som bara har en
förälder som tar ekonomiskt ansvar för dem, att finansiera
utlandsstudier. Med ett framtida medlemskap i EG ställs
frågan ännu mer på sin spets eftersom flera av EG:s
program på utbildningsområdet innebär studentutbyte.
Ett annat exempel som redan nu är aktuellt är United
World Colleges (UWC). Det är internationella
internatskolor i fyra olika världsdelar som på stipendiebasis
tar emot ungdomar från hela världen. Syftet med skolorna
är att bidra till internationell förståelse genom utbildning.
Utbildningen leder till International Baccalaureate
Diploma -- en internationellt erkänd studentexamen som
ger behörighet också till universitet och högskolor i
Sverige -- och ger rätt till studiehjälp precis som vanliga
gymnasiestudier. Eleverna vid UWC-skolorna väljs ut av
nationalkommittéer över hela världen på basis av sina
personliga meriter och kvalitéer, utan hänsyn till
nationalitet, religion, social eller ekonomisk bakgrund.
Varje land har en viss kvot av platserna på UWC-
skolorna och stipendiaterna väljs ut i hård konkurrens
eftersom antalet sökande vida överstiger antalet platser. De
svenska stipendiaterna finansieras med donationer från
olika stiftelser och fonder, ett visst bidrag från staten via
Skolöverstyrelsen och s.k. interkommunala ersättningar
från de uttagnas hemkommuner. Föräldrarna förväntas
också bidra ekonomiskt med ungefär motsvarande vad
eleverna skulle ha kostat hemma under de sammanlagt 18
månader som de vistas på skolan. (Utbildningen ersätter åk
2 och 3 på gymnasiet, men i allmänhet kommer eleverna
hem på loven.) Föräldrarna har med andra ord ett visst
försörjningsansvar även sedan stipendium erhållits och trots
att barnet vistas på internatskola.
Den ovannämnda regeln om bosättningsplats får den
märkliga effekten att uttagna stipendiater -- och jag känner
till två sådana fall bland dem som tagits ut de senaste två
åren -- fått besked om att de förlorar bidragsförskottet bara
för att de blir uttagna till ett United World College. Detta
innebär ett allvarligt ekonomiskt avbräck för den
ensamstående föräldern och en icke avsedd orättvisa
jämfört med dem som har två föräldrar som försörjer dem.
I det ena av de två fallen har modern efter överklagande
lyckats få till stånd ett annat beslut, men faktum kvarstår att
lagregeln kan leda försäkringskassan till ett
indragningsbeslut.
Visserligen har den svenska nationalkommittén för
United World Colleges i viss mån kunnat korrigera för
indragningen av bidragsförskott genom att för dessa elever
öka på stipendiedelen något, men jag anser ändå att denna
regel bör ses över.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
regeln om bosättningsort som villkor för bidragsförskott
måste ses över i enlighet med vad i motionen anförts.
Stockholm den 25 januari 1991
Barbro Sandberg (fp)