Barnomsorgen har under många år varit föremål för en
intensiv debatt. Olika former av barnomsorg har
diskuterats. Det beslut som riksdagen tog år 1985 om en
fullt utbyggd barnomsorg fram till år 1991 kommer inte att
kunna infrias. Hur barnomsorgen utformas, liksom antalet
platser, styrs av politikernas vilja att möta barns behov och
föräldrarnas efterfrågan av barnomsorg.
En utbyggd barnomsorg är i dag en absolut förutsättning
för att vi skall nå jämställdhet mellan män och kvinnor. Den
är också en förutsättning för att föräldrarna skall kunna
förvärvsarbeta i trygg förvissning om att deras barn får en
god omvårdnad. Men framförallt är god omsorg, stöd och
stimulans en förutsättning för att barnen skall kunna bygga
upp en beredskap för skolan och vuxenlivet.
Den stora efterfrågan på kommunal barnomsorg tyder
på att den kommunala barnomsorgen, med välutbildad och
motiverad personal, pedagogisk verksamhet och god
omsorg är den omsorgsform som bäst svarar mot barns och
föräldrars behov.
Lagstadgad rätt till barnomsorg
Kommunala daghem är ännu den dominerande och mest
efterfrågade formen av barnomsorg. Trots detta har andra
former av barnomsorg ökat.Vi vet att vissa
föräldrakooperativ fungerar som bra alternativ till
kommunala daghem. Familjedaghem och påtvingade
föräldrakooperativ anser Vänsterpartiet är
övergångsformer på vägen till full behovstäckning.
För att riksdagsbeslutet om en god barnomsorg för alla
barn skall bli verklighet krävs:att riksdagen fastställer ny
tidpunkt för när full behovstäckning av barnomsorg ska
vara nådd,att riksdagen tar sitt ansvar genom att lagstifta
om rätten till barnomsorg,att kommunerna tar sitt ansvar
för utbyggnaden,att öppettiderna är anpassade till
behoven,att avgifterna sätts så att ingen tvingas att avstå
från barnomsorg.
Personalen i förskolan
Förskolan i form av daghem och deltidsgrupp är den
omsorgsform som har förutsättningarna att leva upp till
målsättningarna för en utvecklad pedagogisk verksamhet.
En god barnomsorg förutsätter också en god omsorg om
personalen. Överinskrivning av barn, underbemanning och
vikariebrist liksom små möjligheter till fort- och
vidareutbildning inom yrket har lett till att mer än hälften av
de förskollärare som utbildats under 1980-talet har lämnat
yrket. Detta är ett gigantiskt resursslöseri.
Personalbristen inom barnomsorgen kommer, om inte
ytterligare åtgärder vidtas, att vara stor under hela 1990-
talet. Skillnaden mellan den beräknade tillgången och det
uppskattade behovet av förskollärare kommer år 1994 att
vara 14 000 enligt socialstyrelsens beräkningar. Därför
behövs flera utbildningsplatser både på 50- och 100-
poängsutbildningarna.
Arbetet i förskolan är ett lagarbete där varje situation i
vardagen är ett tillfälle för barnen till utveckling och
inlärning. Därför är det så viktigt att all personal har
pedagogisk kompetens och goda kunskaper om barns
utveckling. Vänsterpartiets uppfattning är därför att
barnskötare och obehörig personal bör erbjudas
vidareutbildning för att man på sikt skall få en enhetlig
personalkategori.
En ändamålsenlig fortbildning är en viktig faktor för att
locka till sig ny personal och behålla den erfarna, därför är
det mycket otillfredsställande att kommunerna inte har
använt de tilldelade medlen för fortbildning. Vänsterpartiet
föreslår att kommunerna, efter ansökan och redovisning av
fortbildningsplaner till socialstyrelsen, skall få
fortbildningsmedlen inom den anvisade budgetramen.
Kvalitén i fortbildningen är även den viktig och den
efterfrågan som finns hos berörd personal visar att det
behövs ett utbud av 10-poängskurser med olika inriktning
på högskolorna. Vi har därför i högskolemotionen anvisat
medel till utbildning för förskolan.
Barn med särskilda behov
Förskolan är till för alla barn men har ett särskilt ansvar
för barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling. Barn
med behov av särskilt stöd ökar inom barnomsorgen.
Barnomsorgen måste ha en kvalité som tillgodoser dessa
barns behov av stöd och stimulans i sin utveckling. Om
kommuner har en större kostnad än den summa som anvisas
i förordningen (1990:1188) skall kommunen kunna söka
extra förstärkningsbidrag hos socialstyrelsen. Invandrar-
och flyktingbarn behöver stöd i form av bl a
modersmålsträning. Under de senaste åren har antalet barn
med annat hemspråk än svenska ökat med ca 3 000 barn per
år. I årets anslagsförslag föreslås dels en ny konstruktion för
utbetalning av medlen, dels en faktisk minskning av
bidragssumman totalt. Vi tror att formen för utbetalning är
bra, men ifrågasätter om anslaget överensstämmer med
behovet. Det är svårt att beräkna om anslaget räcker
eftersom de nya förordningsbestämmelserna inte redovisas
i propositionen.
Statsbidragen
År 1980 finansierades barnomsorgen till 43 procent av
statsbidrag. År 1989 var andelen nere i 36 procent. Vi vill
därför genomföra en satsning på barnomsorgen med 1,1
miljarder kronor. Denna finansieras inom ramen för det
''kommunala stödpaketet'' som Vänsterpartiet anvisat i
motioner angående ekonomi och skattepolitik. Det
kommunala stödpaketet skall träda i kraft från den 1 januari
1992.
Statsbidraget till barnomsorg finansieras genom en
särskilt angiven barnomsorgsavgift. Denna avgift tas ut av
alla arbetsgivare och egenföretagare och utgör 2,2 %
av löneunderlaget. Prognosen för statens inkomster
av denna avgift är för budgetåret 1991/92 14 598 000 000
kronor, medan anslaget under samma tid för
barnomsorgen är 13 045 000 000
kronor. Denna underbudgetering har funnits sedan
år 1978 och enligt en uträkning av Svenska
kommunaltjänstemannaförbundet (SKTF) är den summa
som staten undanhållit barnomsorgen omräknad i dagens
penningvärde nu uppe i 25--30 miljarder. Vänsterpartiet
anser att statens inkomst av barnomsorgsavgiften i sin
helhet skall budgeteras för barnomsorgen.
Enhetliga och låga taxor
Att avgiftsfinansiera sociala tjänster strider mot den
generella välfärdspolitiken, eftersom det slår hårdast mot
låginkomsttagarna. De undersökningar av
barnomsorgstaxorna som gjordes för något år sedan visade
bland annat en oacceptabelt hög variation mellan olika
kommuner. Det finns anledning att anta att detta
förhållande inte har förbättrats och att många föräldrar på
grund av höga avgifter inte anser sig ha råd att efterfråga
den barnomsorg som de skulle behöva. Vi anser att SCB i
sin efterfrågeundersökning även tar med frågor om
barnomsorgstaxans betydelse för föräldrarnas val av
barnomsorg.
Effektivare resursutnyttjande
Vi i Vänsterpartiet försvarar den kommunala
barnomsorgen mot borgerliga nedskärningar och
privatisering, men vi gör det inte villkorslöst. Tvärtom är vi
ytterst kritiska på många punkter och kräver en djupgående
demokratisering. Att decentralisera beslutsbefogenheter
och pengar är viktigt. Den enskilda institutionen bör ledas
av en styrelse bestående av personal och föräldrar. Mål,
medel, kvalité och utvärdering för och av verksamheten bör
göras av berörd personal och politiker efter obligatoriska
mål- och utvärderingsdiskussioner. I ett kärvt ekonomiskt
läge är det mycket viktigt att nödvändiga besparingar sker
genom att skära i onödig byråkrati i stället för att minska
den direkta verksamheten. Brukarinflytande kan bara
åstadkommas genom att brukarna ges verklig möjlighet att
vara med och besluta om hur de medel som politikerna
fördelar skall användas.
Att stärka medborgarnas inflytande över kommunens
verksamhet i stort och brukarnas inflytande över den
enskilda institutionen brådskar. Därför behövs för
exempelvis barnomsorgen klara besked till kommunerna
om personals och brukares rätt att delta i beslutsprocessen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kommunal
barnomsorg,
2. att riksdagen beslutar om en ny plan för full
behovstäckning av kommunal barnomsorg,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
rätten till barnomsorg,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning av personal inom
barnomsorgen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till barn med särskilda
behov,
6. att riksdagen beslutar anslå 1
100
000
000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit till
barnomsorg i enlighet med vad i motionen sägs om
''kommunalt stödpaket'',
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att arbetsgivaravgiften till
barnomsorg också skall användas till detta ändamål,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen sägs om personal- och brukarinflytande för
att få en effektivare barnomsorg.
Stockholm den 20 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)
Bertil Måbrink (v)