I överenskommelsen mellan folkpartiet och socialdemokraterna om kommunalt huvudmannaskap för service och vård till äldre och handikappade m.m. hade folkpartiet ett krav om att även påbörja ett överförande av landstingens primärvård till kommunerna.
Rubricerad proposition är regeringens kvittens till folkpartiet för dess tidigare tillmötesgående.
Kommuner och landsting har nu länge försökt komma överens om hur mycket pengar som skall föras över från landstingen till kommunen. Problemen är många främst därför att båda parterna är inne i en djup ekonomisk kris.
Erfarenheterna av förhandlingarna kring Ädelreformen är inte goda. Nära 600 tvister har fått avgöras i skiljenämnden och ett stort antal kommuner är missnöjda och känner sig påtvingade ''reformen''. Det är inget bra läge. Den frivillighet som fanns i förslaget utvecklas till skiljedomar som skall avgöras av regeringen. Det har knappast med kommunal demokrati att göra. Det finns en viss risk för att primärvårdsförsöken kommer att sluta på samma sätt.
Vänsterpartiet tror inte heller att enbart organisatoriska förändringar kan lösa problemen inom sjukvården. Vi tror att det behövs samverkan mellan landsting och kommuner och nya vägar att finansiera vården.
Vi delar inte uppfattningen att alla verksamhetsidéer som nu tas fram måste ha en marknadsekonomisk profil. Det måste finnas en rad olika sätt eller vägar att gå för att lösa ekonomiska, organisatoriska eller personella problem. Tror man som nu bara på att konkurrens skall sänka kostnaderna kan detta ge enorma bakslag.
Vänsterpartiet är positiv till en försöksverksamhet där primärvården sköts av kommunerna, men vi vill begränsa försöken till fem kommuner av varierande storleksgrad och där försöken får olika inriktningar. Det kan vara en med inriktning mot ökat brukarinflytande, en med större delegationsmöjligheter till personalen och andra med olika samverkansformer.
Vänsterpartiet anser också att inga ytterligare försök skall göras förrän de nu pågående frikommunförsöken inom primärsjukvården, och de fem projekt som kan startas nästa år, har slutförts. Utvärderingarna skall sammanvägas innan några ytterligare beslut fattas.
I riksdagens beslut om försöksverksamheten anser vi att det behövs garantier för kvinnors rätt att direkt söka gynekolog, och barns rätt till pediatriker.
När det gäller en kvinnas rätt att besöka gynekolog finns i dag skrämmande exempel från Dalamodellen. Kvinnor i norra Dalarna hindras från att besöka Mora lasaretts gynekologiska mottagning för att genomgå undersökningar. De hänvisades till primärvården. Varje sådant avvisande ger 1 400 kronor i sparade pengar. En gynekologundersökning har i Dalamodellen fått en prislapp på 2 000 kronor medan distriktsläkaren kostar 600 kronor.
Vänsterpartiet anser att riksdagen redan i sitt beslut om försöksverksamheten måste förhindra att kvinnor och barn p g a organisation eller ekonomi hindras från att söka en specialist.
I årets budgetproposition aviserades en samordning mellan sjukvård och sjukförsäkring. Vänsterpartiet har i en särskild motion (1990/91:Sf351) i huvudsak ställt sig positivt till en sådan helhetssyn. Vi anser att det är bra om sjukvården och sjukförsäkringen kunde så att säga ha samma börs. Behandlande klinik/läkare kunde då direkt se en vinst med att snabbt sätta in relevant terapi och slippa en lång sjukskrivning som innebär att pengar försvann från kliniken. Problemet med en finansiell samordning gäller personer som inte arbetar och har sjukpenning. Vi kan inte acceptera att exempelvis pensionärer skulle bortprioriteras eftersom de i ett sådant system inte skulle vara lönsamma. Vänsterpartiet anser att riksdagen måste besluta om starka trygghetsregler för dessa gruppers rättigheter till lika behandling innan en finansiell samordning görs mellan hälso- och sjukvården och socialförsäkringssystemet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar att begränsa försöksverksamheten med kommunalt huvudmannaansvar för primärvården till fem kommuner,
2. att riksdagen beslutar att utvärdering av verksamheten skall göras innan ytterligare beslut fattas om primärvården,
3. att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen utarbetar förslag till regler så att kvinnor och barn inte kan nekas specialistkonsultationer inom försöksverksamheten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordningen mellan sjukvård och sjukförsäkring.
Stockholm den 15 april 1991 Margó Ingvardsson (v) Berith Eriksson (v) Jan-Olof Ragnarsson (v) Gudrun Schyman (v)