Enligt riksdagens beslut skall barnomsorgen byggas ut till vad som kallas full behovstäckning. Samtidigt skall alla förskolebarn ha möjlighet att delta i öppen förskoleverksamhet.
För kommunerna som har ansvaret för att förverkliga detta beslut innebär det en stor utmaning inte bara vad gäller att få fram de ekonomiska resurser som behövs utan också den personal och de lokaler som krävs.
Alla möjligheter att få fram en kvalitativt bra barnomsorg till så låg kostnad som möjligt kommer att behöva tas tillvara. Därvidlag utgör familjedaghemmen en resurs som borde kunna utnyttjas bättre och i större omfattning än f.n.
I många kommuner har man redan påbörjat öppen förskoleverksamhet. I en integrerad daghems- och familjedaghemsverksamhet skulle dagbarnvårdarna också kunna utgöra en resurs i den öppna verksamheten och även gå in som personal i daghemmen vid t.ex. sjukdom eller då förstärkning av andra skäl behövs. På så vis skulle också dagbarnvårdaren förstärkas i sin yrkesroll och på ett bättre sätt komma in i barnomsorgspersonalens yrkesgemenskap. Det skulle i sin tur inte bara höja kvaliteten på familjedaghemsverksamheten utan på hela barnomsorgen. Positiva erfarenheter av sådan utveckling finns i Linköping där den pågått sedan några år. Om kommunerna skall lyckas leva upp till riksdagens mål är det överhuvudtaget angeläget att detta får ske med så stor flexibilitet och frihet som möjligt.
I det avseendet utgör de nuvarande statsbidragsreglerna en hämmande faktor genom att dessa inte har någon knytning till den faktiska kostnaden för verksamheten.
För en daghemsplats är kommunernas bruttokostnader idag i genomsnitt 78 300 kr/år medan bruttokostnaden för en heltidsplats i familjedaghem är ca 66 000 kr/år, dvs en skillnad på över 10 000 kr/år. Nettokostnadsskillnaden efter statsbidrag och avgifter är däremot i genomsnitt inte mer än 6 000 kr/år. Det utgör självklart inte ett tillräckligt incitament för kommunerna att fullt ut utnyttja de möjligheter till rekrytering av familjedaghem som troligtvis finns. Statsbidragen bör därför ändras på så sätt att de står i bättre relation till de faktiska kostnaderna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär ett förslag till nya statsbidragsregler med en sådan inriktning som anges i motionen.
Stockholm den 23 januari 1991 Roland Larsson (c)