Många barnlösa par i Sverige längtar efter att få
adoptera ett barn. Och runt om i världen finns det barn som
behöver ett hem. Övergivna barn, barn som inte får äta sig
mätta, barn som aldrig får den trygghet, omtanke och
kärlek som varje liten människa behöver. Att det är så här
borde ge de bästa förutsättningar för att nya lyckade
föräldra-barn-relationer skall skapas.
Emellertid finns det en rad omständigheter som gör att
adoptionsförfarandet blivit mycket komplicerat.
Väntetiderna för att få ett barn är ofta mycket långa. Ibland
har de tilltänkta föräldrarna hunnit bli ''för gamla'' innan
utredningen är klar. Adoptionskostnaderna har stigit
kraftigt och är nu så höga, att de för många utgör ett verkligt
hinder.
Det är utan tvekan en grannlaga uppgift att ta till sig ett
litet barn och bli adoptivförälder. Det är likaså grannlaga
uppgifter de organ och myndigheter har som förmedlar barn
från fjärran länder till människor i Sverige. Alla som seriöst
arbetar med adoptioner lägger ned ett stort arbete på att
finna goda och lämpliga hem för barnen som skall placeras.
De svenska organisationer som arbetar med adoptioner
hämtar ''sina'' barn från ett begränsat antal länder. Under
de allra senaste åren har det visat sig att det är svårt att klara
så många adoptioner som efterfrågas. Barnens hemländer
reser nya krav, utreder länge och har i en del fall, vilket i sig
är glädjande, ökat antalet adoptioner inom det egna landet.
Organisationernas kostnader har ökat kraftigt trots att
antalet placerade barn minskat. Eftersom den huvudsakliga
inkomstkällan är förmedlingsavgifter, har merkostnaderna
främst drabbat familjerna. Följden har blivit att många, i
stället för att utnyttja organisationerna, sökt adoptera barn
på privat väg. I många fall har också detta skett med lyckat
resultat. Det finns privata förmedlare med goda
internationella kontakter som skött uppdraget på ett seriöst
sätt. Det går emellertid inte att bortse från att adoptioner
som sker vid sidan om de etablerade organen i en del fall
innebär risker. Det finns upprörande uppgifter om barn som
brutalt stulits från sina biologiska föräldrar för att sedan
säljas till barnlösa par, vilka vanligtvis varit i god tro.
Det är framför allt de riktigt små barnen som efterfrågas
och som det också är ''ont om''. Det är i allmänhet svårare
att hitta ett hem till de lite äldre barnen. På en del håll anser
man dessutom att det är olämpligt att dessa barn adopteras
i främmande länder med främmande kultur.
Det är förvisso en annorlunda och en speciellt krävande
uppgift att ta till sig ett äldre barn. De barnen har redan
hunnit skaffa sig erfarenhet och kunskap i hemlandet och de
har minnen som måste hanteras ytterst varsamt. Det finns
delade meningar om hur lämpligt det är att äldre barn på
detta sätt omplaceras.
Det är beklagligt att många svenska par måste vänta
förgäves på att få adoptera ett barn. Det är beklagligt inte
minst därför att det också runt om i världen finns många
barn som far illa och som aldrig får en egen familj att växa
upp hos. Vi anser att det nu finns anledning att se över den
rådande situationen. Exempel på frågor som bör belysas är:
Måste de svenska utredningarna ta så lång tid som ofta är
fallet? Hur kan adoptionsorganisationernas arbete
effektiviseras och underlättas? Kan svenska statens
internationella organ underlätta kontakterna med nya
länder? Hur kan man sänka kostnaderna för de blivande
adoptivföräldrarna? Har de lite äldre barnen anpassat sig
väl i vårt samhälle? Finns det behov av särskilt stöd till deras
adoptivföräldrar?
Enligt vår mening bör Nämnden för internationella
adoptioner (NIA) få i uppdrag att genomföra en utredning;
NIA:s ovan beskrivna goda kunskap och stora erfarenhet
på området bör vara en god grund att utgå från i ett sådant
översynsarbete. Vi anser därför att utredningsresurser bör
ställas till nämndens förfogande. Det bör enligt vår
uppfattning ankomma på regeringen att anvisa erforderliga
resurser.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en utredning rörande
internationella adoptioner och att medel därtill anvisas.
Stockholm den 21 januari 1991
Rosa Östh (c)
Ulla Tillander (c)