År 1991 är nu inne, dvs. det år då barnomsorgen enligt riksdagens beslut skall vara fullt utbyggd. Beslutet innebär att alla barn från 18 månaders ålder till dess de börjar skolan skall ha rätt till barnomsorg. För barn till förvärvsarbetande eller studerande föräldrar innebär rätten heltidsomsorg i familjedaghem, daghem eller liknande.
Vi kan konstatera att målsättningen inte är uppnådd och att den sannolikt inte kommer att vara det vid årets slut heller.
Det finns anledning att beklaga alla de barnfamiljer som ännu inte fått sin utlovade rättighet.
Det finns flera orsaker till att kommunerna nu har uppenbara svårigheter att klara av sitt beting. Här kan nämnas en starkt försämrad ekonomi, svårighet att rekrytera utbildad personal m m. Även om det är kommunerna som skall tillhandahålla eller organisera barnomsorgen, har den socialdemokratiska regeringen ett stort ansvar i sammanhanget. De byråkratiska och stelbenta regler som gäller för stödet till barnomsorgen och som socialdemokraterna kämpar hårt för att behålla, har tveklöst också hämmat utbyggnaden.
Det ligger i allas intresse, småbarnsfamiljernas, kommunernas, riksdagens och, inte minst, den socialdemokratiska regeringens, att barnomsorgsmålet kan uppfyllas. Därför borde det också ligga i allas intresse att nya, uppskattade barnomsorgsformer släpps fram och ges stöd.
I Uppsala har man sedan några år tillämpat ett system där dagbarnvårdare också kan få ersättning för vården av egna små barn. Modellen har slagit väl ut och har rönt stort intresse i en rad andra kommuner, såväl borgerligt som socialdemokratiskt styrda.
''Uppsalamodellen'' är prövad i kammarrätt och befunnits stå väl i överensstämmelse med föräldrabalkens regler.
Det ter sig därför närmast obegripligt att inte statsbidrag utgår till verksamheten. Framställningar som gjorts har avvisats med beskedet att gällande regler inte medger statsbidrag. I flera fall har man därför inte, naturligt nog, haft råd att prova den nya modellen.
Reglerna för barnomsorg säger att barn till förvärvsarbetande föräldrar har rätt till heltidstillsyn i barnomsorgen. Att vara dagbarnvårdare är att ha ett yrke och vara förvärvsarbetande. Därmed borde också deras barn ha rätt till barnomsorg med stöd från samhället. Därför bör också förordningen ändras så att statsbidrag utgår till ''Uppsalamodellen'' och andra liknande modeller.
Med hänvisning till vad som ovan anförts hemställes
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av gällande statsbidragsförordning.
Stockholm den 21 januari 1991 Rosa Östh (c) Ulla Tillander (c)