med anledning av prop. 1990/91:121 Försöksverksamhet med kommunalt huvudmannaansvar för primärvård m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår en försöksverksamhet där
kommunerna ges befogenhet att erbjuda primärvård. I de
fall kommunerna och landstinget är överens och
socialstyrelsen lämnar sitt medgivande får kommunerna
överta huvudmannaskapet för primärvården.
Försöksperioden avses pågå fr.o.m. 1992 t.o.m. 1996.
Problemen i den svenska hälso- och sjukvården
Den svenska hälso- och sjukvården bygger på stora och
tröga politikerstyrda organisationer med utpräglade
monopolistiska drag. Detta har lett till stora problem i form
av köer till olika behandlingar, bristande tillgänglighet och
valfrihet. Anställda känner dessutom ofta vanmakt över att
det är svårt att påverka och genomföra förändringar.
Dessa problem har varit kända under lång tid. Många,
framförallt enskilda patienter, har drabbats och råkat illa ut.
Insikten om att förändringar är nödvändiga sprider sig
alltmer. Än så länge innebär tyvärr många förslag bara
omflyttningar inom monopolsystemet, omflyttningar som
behåller det starka politiska inflytandet. Regeringens
proposition är inget undantag.
En förändring av sjukvården måste i stället ta sikte på
att flytta makten över sjukvården från politiker till patienter
och personal. Skall det bli möjligt måste resurserna följa
patienterna när de väljer vård. Alla måste få tillgång till
snabb vård av god kvalitet utan ekonomiska eller andra
hinder. Produktion och finansiering av sjukvården måste
skiljas åt. Enskilda vårdgivare skall få konkurrera på lika
villkor med landstingen. Finansieringen av vården skall
förbli gemensam och tas ut efter inkomst. Patienten själv
betalar bara sedvanlig patientavgift, oavsett vilken vård han
väljer.
För att åstadkomma dessa förändringar har moderata
samlingspartiet föreslagit en allmän, obligatorisk
sjukvårdsförsäkring. Den skall ersätta landstingsskatten
som vårdens viktigaste finansieringskälla och tas ut på
samma sätt som denna, efter inkomst. Det är sedan
sjukvårdsförsäkringen som betalar sjukvården, oavsett om
den bedrivs privat, kooperativt, ideellt eller i landstingsregi.
En sådan sjukvårdsförsäkring gör även landstingens vård
självstyrande genom att vårdcentraler, sjukhem, kliniker
m.m. ersätts av försäkringen efter utfört vårdarbete.
Mångfalden och konkurrensen är viktig inte minst för att
öka kvaliteten i vården.
Vårt förslag
Sjukvårdsförsäkringen ger en helt ny aspekt åt
huvudmannaskapsfrågan. I dagens system är
huvudmannaskapet oftast liktydigt med att verksamheten
bedrivs i egen regi. Regeringens proposition innebär
därvidlag inga förändringar.
Vi har en annan syn på huvudmannaskapet, vilken vi
också hävdade i arbetet med äldrereformen. Vi anser att
huvudmannaskapet inte skall innebära att verksamheten
drivs i egen regi. Huvudmannaskapet med vår definition
innebär i stället ett yttersta ansvar för att vårdresurser finns
tillgängliga. Således skall enligt vårt förslag kommunen i
sista hand ansvara för att det finns tillgång till primärvård av
god kvalitet. Därmed minskar dramatiken i
organisationsförändringarna.
I avvaktan på den allmänna sjukvårdsförsäkringen är det
rimligt att kommunerna kan få ett
huvudmannaskapsansvar, på det sätt som beskrivits ovan. I
stället för att bedriva verksamheten i egen regi kan
kommunerna således i avtal komma överens med
landstingen eller andra vårdgivare om vem som bedriver
vården.
Med vad som nu sagts avses dock inte att en kommun
alltid skall utgöra ett eget primärvårdsområde. I många fall
kan kommunerna vara för små för att tillåta en
dimensionering av primärvårdsresurserna som ger ett
tillfredsställande underlag för utjämning av
belastningsvariationer och fasta kostnader. Dessa
svårigheter kan lösas antingen genom samarbete mellan
olika kommuner eller med entreprenader.
När den av oss föreslagna allmänna obligatoriska
sjukvårdsförsäkringen införs kan avtalen lätt överföras till
försäkringssystemen. Dessa bygger på en fri etableringsrätt
utan annan prövning än att legitimationsoch
kompetenskrav uppfylls.
De organisatoriska förändringar som nu på olika sätt
prövas får inte utformas så att de hindrar ett genomförande
av den allmänna obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.
Försöksperioden och den utvärderingstid som behövs får
inte förhindra andra, mer nödvändiga förändringar och
reformer. I det läge som den svenska hälso- och sjukvården
nu befinner sig i kan ytterligare förseningar inte accepteras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till en
allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till vad i
motionen anförts om att den i propositionen föreslagna
försöksverksamheten inte får förhindra andra, mer
nödvändiga förändringar och reformer.
Stockholm den 15 april 1991
Sten Svensson (m)
Gullan Lindblad (m)
Görel Bohlin (m)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Dau (m)
Ingvar Eriksson (m)
Karin Falkmer (m)
Margit Gennser (m)
Ann-Cathrine Haglund (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Ing-Britt Nygren (m)
Bertil Persson (m)
Mona Saint Cyr (m)
Per Stenmarck (m)
Karl-Gösta Svenson (m)
Ingegerd Troedsson (m)
Göran Åstrand (m)