med anledning av prop. 1990/91:120 Den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten, m.m.
Nytt verk
I propositionen tas frågan upp att samordna den
rättspsykiatriska verksamheten inom ett nybildat verk,
rättsmedicinalverket. Även om denna verksamhet, liksom
rättsmedicinsk verksamhet, är synnerligen angelägen, torde
knappast förekomsten av en ytterligare generaldirektör
med åtföljande sekretariat bana vägen för en mer
framgångsrik verksamhet än om denna generaldirektör får
förbli ett fromt önskemål.
Om nu riksdagen, trots allt, anser att ett nytt verk skall
bildas, bör kostnaden för generaldirektören och dennes
administration föras över från anslaget till socialstyrelsen.
Den rättspsykiatriska verksamheten
Emellertid står det klart att den rättspsykiatriska
verksamheten i många avseenden hamnat i en besvärlig
situation. Närheten till allmänpsykiatrin och kraven på
ändrat huvudmannaskap är några axplock i denna
problemflora.
Det är viktigt att understryka rättspsykiatrins
utomordentliga vikt för rättsstatens fortbestånd. En
grundläggande tes i de västliga rättsstaterna är
tillräknelighetslärans grundsatser. Här skall och får ingen
person som lider av psykisk sjukdom eller därmed
jämförbart tillstånd straffas. Den utvecklade
rättspsykiatriska verksamheten skapar nya och viktiga
instrument för att allt bättre kunna avskilja och till vård
överföra dem som begår brott som en konsekvens av
sjukdom.
Därmed är också rättspsykiatrin en enhet i ett land som
Sverige. Ingen annan huvudman än staten kan komma i
fråga. I denna del uttrycker föredragande statsråd att staten
enbart skall ha ett ''huvudmannaskapsansvar'', medan man
genom avtal skall överföra verksamheten på
sjukvårdshuvudmännen.
Avtal med sjukvårdshuvudmännen
Propositionen öppnar alltså vägar för att avtal skall
kunna tecknas med sjukvårdshuvudmännen, så att dessa
skall kunna överta rättspsykiatriska undersökningar.
Propositionen föreslår alltså en stegvis avveckling av de
statliga rättspsykiatriska enheterna och ett överförande av
deras uppgifter till allmänpsykiatrin. En politik av det här
slaget strider mot den grundläggande tanken att staten skall
vara huvudman för alla former av rättspsykiatriska
undersökningar.
Vidare öppnar den föreslagna politiken vägen för
rättsosäkerhet genom att regionala variationer kan påverka
straffmätning och påföljdsval. Därmed skulle Sverige ta ett
avgörande steg bort från rättsstatens grundläggande
principer om likabehandling.
Föredragande statsråd skriver i propositionen följande.
''Ett överförande så långt det är möjligt av rättspsykiatriska
undersökningar till sjukvårdshuvudmännen genom
entreprenadupphandling överensstämmer med
intentionerna bakom lagförslagen i prop 1990/91:58 om
psykiatrisk tvångsvård m.m.''
Detta skulle alltså vara huvudskälet; samma regering
som i ett tidigare förslag förordat en speciell form av
lösning, skulle i en senare proposition utgöra
huvudargumentet. Så talar den som övergivit
rättspsykiatrin som egen självständig specialitet och säljer
ut denna till allmänpsykiatrin.
Därmed avvecklas kompetens inom rättspsykiatrin och
undersökningarna överlämnas till läkare med en helt annan
inriktning och där erfarenheten saknas. Det vore
överraskande om läkare verksamma inom allmänpsykiatrin
åtar sig en arbetsuppgift för vilken de saknar erforderlig
kompetens och erfarenhet.
Jämfört med rättsmedicinen vore det en nationell
rättskatastrof om rättsmedicinska undersökningar
överlämnades till t.ex. läkare inom primärvården. Lika stor
rättskatastrof är detta förslag.
Undersökningskvalitet
I propositionen ondgör sig statsrådet över att det för
dagen råder en ojämn och inte alltid jämförbar kvalitet
mellan de olika klinikerna. Statsrådets slutsats blir inte att
förbättra denna situation genom utbildning eller andra
former av kvalitetshöjande insatser, utan slutsatsen blir att
slå sönder organisationen praktiskt taget helt och hållet.
Det finns anledning till oro när nu avtalsskrivarna sätter
sig ner för att överföra verksamheten till allmänpsykiatrin.
I ett inledningsskede bör naturligtvis personalen inom dessa
verksamheter skickas iväg på kurser för att läsa in den
lagstiftning som styr hela denna verksamhet.
Efter denna betydande insats av skattemedel skall så
praktiserandet börja och starka tvivel kan resas när det
gäller jämnare bedömning och kvalitet på
undersökningarna.
Vårdbehov
Inom rättspsykiatrin uppger man att många av de
patienter som kommer till avdelningarna för
rättspsykiatrisk undersökning för första gången kommer
under en sakkunnig läkare. Det visar sig, att många av dem
reagerar positivt på psykiatrisk behandling av de samtal som
ingår i en RPU-undersökning. Det visar att rättspsykiatrin
behöver en kontaktyta gentemot allmänpsykiatrin, men
denna skall då gälla de patienter som efter avslutad RPU
behöver fortsatt individualterapeutisk behandling.
Avtalen med sjukvårdshuvudmännen skall således
inriktas på behandling och inte på övertagande av
rättspsykiatriska undersökningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på att alla
rättspsykiatriska undersökningar skall utföras inom ramen
för en rättspsykiatrisk klinik och inte inom
allmänpsykiatrin,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kravet på att ett enhetligt statligt
huvudmannaskap skall gälla för hela rättspsykiatrin.