Anhöriga till Alzheimer- och demenssjuka möter ofta
stora svårigheter att få råd, information och hjälp av någon
när sjukdomssymptomen börjar uppträda hos en
närstående.
Den länge rådande okunnigheten om
demenssjukdomarnas natur och den pressade situationen
inom hälso- och sjukvården gör att inte ens läkarna kan ge
de anhöriga behövliga råd om vart anhöriga skall kunna
vända sig, hur de skall uppträda gentemot den sjuke och
vilka vårdformer som står till buds.
''Vi behöver hjälp. Till vem skall vi rikta våra frågor?''
Så vädjar ofta förtvivlade anhöriga, som upplever bristen på
information från förtroendeingivande medmänniskor eller
offentliga organ.
Behovet av stöd och råd torde vara allra störst i större
städer och tätorter, där många äldre lever ensamma och
isolerade och där situationen inom hemtjänsten ofta är
prekär.
Organisationers insatser
På socialstyrelsens initiativ har bildats en
demensförening, ''Demensförbundet''. Socialstyrelsen har
också anslagit 20 miljoner kronor för ''bättre stöd till
anhöriga''. Det finns dessutom en riksomfattande
Alzheimerförening med likartade uppgifter.
Allt detta är bra. Det stöd och den information som
behövs är emellertid inte alltid en fråga om pengar. Det
handlar främst om tillgång till mänskliga resurser, om
medmänniskor som kan lyssna, stödja och hjälpa när det är
svårt.
Röda Korset är en organisation som visat sig lösa många
svåra, nya uppgifter. Det var t.ex. Röda Korset som en gång
startade den hemsamaritverksamhet, som sedermera
utvecklades till dagens hemtjänstorganisation i offentlig
regi. Det är Röda Korset som står bakom ''Noaks Ark'' vars
uppgift är att stödja och hjälpa människor med HIV/Aids
och som lyckats mycket väl med denna svåra uppgift, inte
minst p.g.a. det ideella arbete som läggs ned av enskilda
människor.
Kyrkans diakoni utför också en betydelsefull social
verksamhet som komplement till offentliga sociala insatser.
Även när det gäller stöd och hjälp till Alzheimersjuka borde
kyrkan kunna göra en stor insats.
Vi vill i detta sammanhang framförallt peka på värdet av
organisationers och enskilda människors insatser i vården
av Alzheimer- och demenssjuka och att statligt stöd bör ges
till sådan verksamhet även i fortsättningen.
Behov av kuratorsinsatser
I en tid av omvälvande ''reformer'' inom vård och
äldreomsorg är det lätt att de äldre och mest värnlösa glöms
bort. De Alzheimer- och demenssjuka kan ju inte själva tala
för sig och de anhöriga orkar inte alltid hjälpa dem eller
strida för deras rättigheter.
Med tanke på hur många äldre som lider av Alzheimers
sjukdom och andra demenssjukdomar ifrågasätter vi om
inte kuratorstjänster avsedda huvudsakligen för dessa äldre
och sjuka borde tillsättas särskilt i de större kommunerna.
Sådana skulle kunna ge de anhöriga och sjuka värdefullt
stöd, men de kunde också ge information och hjälp till
hemtjänstens personal och på så sätt avlasta hemtjänsten.
De skulle kunna bistå även sjukhus och läkare med råd och
information. De hinder av ekonomisk natur som idag
föreligger bör snarast upphävas. Med en sänkning av
skattetrycket, avreglering av kommunernas verksamhet och
borttagande av kommunala monopol kan utrymme skapas
för okonventionella och effektiva satsningar där sådana bäst
behövs.
Nya boendeformer behövs
Det är värdefullt att statsbidrag numera utgår till s.k.
gruppboende, men med tanke på det stigande antalet äldre
är det nödvändigt att en rad nya boende- och vårdformer
tillskapas. De demenssjuka behöver en kedja av alternativa
vård- och boendeformer. Det är viktigt att de sjuka kan få
bo kvar i sina egna hem så länge som möjligt men för vård
därefter bör finnas institutioner av olika slag, gärna drivna
av enskilda, organisationer och stiftelser.
En viktig åtgärd är att öppna möjligheterna för enskilt
bedrivna grupphem, vård-, ålderdoms- och sjukhem. Med
det moderata förslaget om en allmän obligatorisk
sjukvårdsförsäkring kan de sjuka och deras anhöriga ges
ökad valfrihet mellan olika alternativa vårdformer utan att
det kostar dem något extra.
Med ökad valfrihet för de äldre och sjuka, sänkt
boendebeskattning och samma villkor för privata företag
som för den s.k. allmännyttan kan byggföretag i långt större
utsträckning än idag erbjuda servicecentra och ''äldrehem''
av olika slag. Sådana hem kan ha olika serviceinriktning och
ge vård anpassad för skilda behov av vård och omsorg. Det
finns idag intressant försöksverksamhet med nya
boendeformer på olika håll i landet. I Säters kommun har
man t.ex. byggt egna bostäder för äldre kombinerade med
ett ''äldrecenter'' med vård och service av olika slag. Med
likvärdiga villkor för enskilda, företag och organisationer
som för det offentliga skulle sådana alternativ mycket väl
kunna tillskapas i enskild regi och därmed avlasta
kommunen kostnader. I detta sammanhang bör finnas plats
för idérikedom, engagemang och personlig serviceanda!
Olika sparformer för äldreboende med förmånliga
räntor kan stimulera till satsningar inför ålderdomen.
Pensionssparande bör stimuleras och inte drabbas av
pensionsskatter i samma utsträckning som idag. Många
äldre som ägt en fastighet kan ''köpa in sig'' i ett sådant
äldreboende och skall inte behöva stå i kö för kommunens
vård- och boendeformer. Ett successivt borttagande av
''flyttskatten'' kan möjliggöra sådana lösningar.
Med öppenhet för nytänkande kan pressen på
kommunerna bli mindre och de äldre som vill eller behöver
ha kommunens service behöver inte vänta i kö så länge som
idag.
Försäkringsbolag borde också kunna införa nya
försäkringsformer som garanterar de försäkrade vård när de
behöver den. Sådana försäkringar kunde finansieras genom
skattemässigt avdragsgilla försäkringsavgifter.
Det finns idag liknande lösningar för friska pensionärer.
Om vi skall klara omsorg och boende för det framtida
mycket stora antalet äldre och demenssjuka är det
emellertid nödvändigt att stimulera inte bara äldre utan
även människor i yngre åldrar att ägna sig åt ett bosparande
inriktat på de påfrestningar och behov som följer åldrandet
i spåren. Det är därför angeläget att snarast öppna för nya
idéer utan förlegade ideologiska låsningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om enskildas, kyrkans och
organisationers insatser i vård av och omsorg om de
Alzheimer- och demenssjuka,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sådan verksamhet bör stödjas
även ekonomiskt,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kuratorer för
demenssjuka, särskilt i större kommuner och tätorter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om nödvändigheten av privata
byggföretags och försäkringsbolags insatser för att
åstadkomma valfrihet i vård och boende för de äldre,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av nya sparformer och
sparstimulanser för ekonomisk trygghet samt vård och
boende på ålderdomen.1]
Stockholm den 25 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Gösta Bohman (m)
Margit Gennser (m)
Bertil Persson (m)
Sonja Rembo (m)
1 1990/91:Fi611