Socialstyrelsen har utkommit med en författning
(SOSFS 1990:20) med föreskrifter för
vaccinationsverksamhet.
Sektin B behandlar sådana vaccinationer som vi i vanligt
tal kallar turistvaccinationer. Hittills har erfarna
sjuksköterskor fastställt det behov av vaccinationer som
kan finnas hos individen. Hänsyn har då tagits till personliga
förhållanden som resmål, resans längd, internationella
rekommendationer och regler. Vid komplicerade fall har
rådgjorts med i lokalen befintliga läkare och vaccinationen
registrerats på journalkort. I normalfallet behövs ingen
läkarkonsultation, läkaren har därför kunnat delegera
beslutet om vaccination till högt kvalificerade och
specialiserade sjuksköterskor. Väntetiden har varit
obefintlig och kvaliteten på tjänsterna hög. Större centraler
har telex och telefaxförbindelser med Roslagstull sjukhus,
SBL och WHO:s olika organ.
Den nya författning som kom ut strax före jul 1990 och
började gälla redan den l januari 1991 tar bort läkarens
möjlighet att delegera vaccinationsbeslutet till
sjuksköterskan. Det medicinska ställningstagandet måste
nu göras av en läkare.
Detta innebär väntetider för kunderna samt ökade
kostnader för vaccinationerna. Det är svårförståeligt att
man på detta sättet omyndigförklarar sköterskor vars hela
arbete är inriktat på att följa utvecklingen på detta område
och som ofta får upplysa läkare om vad som gäller.
Sjuksköterskan med sin akademiska utbildning och
erfarenhet av verksamheten är väl kvalificerad att själv
bedöma dessa frågor samtidigt som läkaren liksom tidigare
är tillgänglig för de komplicerade fallen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär sådana åtgärder att
tidigare gällande möjligheter återförs för läkare att delegera
beslut om vaccination till sjuksköterska.
Stockholm den 25 januari 1991
Ingegerd Troedsson (m)