Att människan i görligaste mån själv får bestämma över
sin medicinska vård i livets slutskede är helt i
överenstämmelse med både grundlag och sjukvårdslag.
Patienten har alltså rätt att avvisa en föreslagen behandling.
All medicinsk behandling skall ske i samförstånd mellan
patient och ansvarig läkare. Detta torde också fungera väl.
Problem kan emellertid uppstå i livets slutskede om
patienten inte kan föra sin talan eller kanske inte på annat
sätt är kontaktbar. För att bemästra en sådan situation har
tusentals svenskar upprättat ett så kallat -- livstestamente.
Detta är ett skriftligt förordnande som klart anger att
vederbörande inte vill bli föremål för så kallade
livsuppehållande medicinska insatser i fall av ''tillstånd utan
återvändo''. Behandlingen skall då inriktas på att stilla
smärta även om döden därigenom påskyndas.
På goda grunder kan man anta att de flesta läkare
handlar i enlighet med dessa intentioner ''livstestamente''
förutan. En meningslös medicinsk insats kan svårligen anses
vara adekvat vård. Detta till trots anser vi att ett
livstestamente av ovan angivet slag dock bör vara rättsligt
bindande. Detta av två skäl:
1. Patienten bör så långt som möjligt ha garantier för att
hans självbestämmanderätt respekteras och att han inte
berövas rätten till en ''värdig död''.
2. Läkarens rättstrygghet garanteras. Läkare vilka i
enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet nu avstår
från meningslösa medicinska insatser löper risken att bli
anmälda för Hälso- och sjukvårdsnämndens ansvarsnämnd.
Även ett frikännande i nämnden kan ta lång tid och åsamka
läkaren mycket besvär och obehag i den sjukvårdsrättsliga
byråkratin.
I all vård finns det anledning att på allt sätt slå vakt om
individens självbestämmanderätt. I vårt komplicerade
samhälle kan individen lätt nog komma i kläm. Detta får
inte gälla den värnlöse som inte längre kan föra sin egen
talan.
Sveriges Pensionärsförbund har på senaste årsmötet
beslutat verka för att livstestamente blir juridiskt bindande.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen låter utreda patientens
rätt att med hänvisning till dokumenterad viljeyttring avstå
från livsuppehållande medicinska insatser.
Stockholm den 25 januari 1991
Sten Andersson (m)
Wiggo Komstedt (m)
i Malmö