Bruk av alkohol, tobak och narkotika utgör tillsammans
ett av de största hälsoproblemen i dagens Sverige.
Tillgänglig statistik visar att alkoholen bär den största
andelen av dessa skador. Varje år avlider ca 5 000--6 000
personer till följd av bruk och missbruk av alkohol. En
större andel av detta dödstal har sin orsak i att människor
under rusets inflytande utsatts för våld eller omkommit
genom olyckor. Årligen föds minst ett 50-tal barn med
bestående skador till följd av moderns alkoholkonsumtion.
År 1983 redovisade nationalekonomen Anders Johnsson
i en bok en total förlust för samhället på 50 miljarder kronor
till följd av totalkonsumtionen. I dagens läge har
kostnaderna stigit till 100 miljarder kronor. På motsvarande
sätt har andra forskare redovisat negativa effekter för
samhällsekonomin vad gäller tobak och narkotika.
Inom andra sektorer i Sverige har det genomförts
framgångsrika insatser för att t.ex. minska skadorna av
biltrafiken. Den samhällsekonomiska vinsten har varit ett
starkt motiv för de medel som anvisats.
Den offentliga sektorn behöver i dag omfördela och se
över sina kostnader för att på ett rättvist sätt kunna ge
medborgarna den service som finns att fördela. Om svenska
folket medvetandegörs om möjliga förändringar, finns det
exempel på att man solidariskt ställer upp, på förändringar
om det vinner andra fördelar.
Enligt en beräkning utförd av medicinprofessorn Harry
Boström skulle en halvering av alkoholskadorna i Uppsala
län medföra att landstinget skulle kunna frigöra cirka 270
milj.kr. I Östergötlands läns landsting skulle med
motsvarande beräkning 350 milj. kr. bli tillgängliga för
exempelvis kortning av vårdköer, förbättrad primärvård
eller äldreomsorg.
Inom EG pågår f.n. en kampanj mot cancer som
förutom avståndstagande från droger också ger
rekommendationer om att undvika fet mat,
överkonsumtion av solning etc. Härtill kommer punkter om
andra former av preventivt arbete genom tidig upptäckt av
olika allvarliga sjukdomar. Kostnaderna för detta fleråriga
program var för 1989 60 miljoner danska kronor.
Stat, kommuner och landsting har i flera fall gjort
kraftfulla insatser för att förbättra folkhälsan. Den
välståndsökning som industrialismen och det postmoderna
samhället skapat för Sveriges del har nästan helt eliminerat
spädbarnsdödligheten, och medelåldern har under 1900-
talets senare decennier fortsatt att öka. För människor i
medelåldern, särskilt i storstäderna och räjongen
däromkring, visar statistiken sedan lång tid en kraftig
överdödlighet. Överkonsumtion av droger m.m. kan vara
en orsak till detta.
Sverige ställde sig 1984, tillsammans med 30 andra
länder inom WHOs Europaregion, bakom en hälsopolitisk
strategi, vars mest ingripande åtgärd handlar om att minska
alkoholkonsumtionen med minst 25 procent till år 2000.
Denna målsättning har den svenska riksdagen beslutat
ställa sig bakom.
I den svenska debatten framhålls ibland att det är
missbrukarna som är det största problemet. Det bör då
noteras att allt missbruk kommer ur ett bruk. Modern
forskning har påvisat, att det är totalkonsumtionen, som har
betydelse för ett samhälles totala alkoholkostnad. Även
internationellt har totalkonsumtionsteorin vunnit terräng. I
såväl Europa som i t.ex. USA och Kanada pågår
lagstiftande program och hälsopolitiska aktiviteter för att
minska konsumtionen.
Det moderna samhället i sig skapar hälsorisker men ger
också möjligheter för befolkningen att forma livs- och
levnadsvillkoren efter behoven. WHOs ambition syftar till
att öka den individuella och kollektiva kontrollen över
villkoren för en bättre hälsa. Denna process att kontrollera,
påverka och förändra är central i det svenska samhället.
Folkbildningen har därvid en stor uppgift i detta
hälsoarbete. Man måste utgå från att Sveriges befolkning i
dag har en kunskaps- och bildningsnivå som möjliggör ett
förändringsarbete.
Utifrån en positiv värdering kan man utgå frånatt det
är omgivningens sätt att organisera tillvaron för
människorna och betoningen av livsstil som formar vanor
att äta nyttigare mat, att sluta röka eller avstå från alkohol
eller att undvika trafikrisker,att den psykosociala miljön
i sig kan vara pressande men att det är bristen på kunskap
att kontrollera situationen som skapar benägenhet att bruka
droger, vilket medför sjukdomstillstånd,att de
ekonomiska krafterna stundtals får sådana effekter att man
ställs inför valet mellan att acceptera miljörisker eller
fortsatt samhällelig utveckling, samtatt kulturella
förändringar har en tendens att mycket långsiktigt stanna
kvar eftersom de har sin grund i sekelgamla beteenden eller
traditioner.
I Sverige har vi sedan länge på olika vägar skaffat oss
kunskaper om effekterna av missbruksskador på olika
områden. Problemet är att de sällan sammanställts totalt. I
vart fall finns det ingen total analys av de skador man kan
få av hälsomässiga, medicinska, socialpsykologiska,
ekonomiska och juridiska omständigheter.
De samhällspedagogiska insatserna har också haft en
benägenhet att i förhållande till ovan nämnda satser inte
vara tillräckligt långsiktiga och har stundtals avbrutits, när
de fått någon form av acceptans hos individer och grupper.
Det har medfört att de som utsatts för påverkan fått en
känsla av att faran är över. Nya individer tillförs ständigt i
den kulturella gemenskapen och de behöver
medvetandegöras för att kunna medverka till en positiv
samhällelig förändringsprocess.
Enligt vår bedömning bör vi därför upprätta en
kommission som får till uppgiftatt göra en grundlig
sammanställning av tillgängliga faktaatt utifrån dessa
fakta forma strategier som har till uppgift att långsiktigt
skapa bestående grundsyn för en förändrad hälsoinriktad
livsstil/livssynatt förankra dessa strategier för en bättre
folkhälsa i folkrörelsernaatt redovisa de ekonomiska och
sociala vinsterna av denna samhälleliga insats sett i ett
långsiktigt samhällsekonomiskt perspektiv.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att klarlägga de
ekonomiska vinsterna av att långsiktigt nå en bättre
folkhälsa.
Stockholm den 25 januari 1991
Göran Magnusson (s)
Hans Lindblad (fp)
Karin Israelsson (c)
Bertil Danielsson (m)
Marianne Samuelsson (mp)
Jan-Olof Ragnarsson (v)