Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och förtroendenämnderna, som sedan år l980 finns inom landstingen, är de instanser som patienter och anhöriga kan vända sig till när en felbehandling gjorts eller när samarbetet brister mellan patienten och vården. Om det är aktuellt med skadeersättning till patienten så finns Patientoch läkemedelsförsäkringen. Därutöver finns patientskadenämnden som prövar ärenden om det uppstår tvist om ett ärende i patientförsäkringen. Det finns också möjlighet till skiljemannaavgörande enligt paragraf 13 i villkoren för patientförsäkring.
Till synes framstår det som om patienterna är väl tillgodosedda när det gäller möjligheter att få sina ärenden prövade. Men det finns trots detta behov av ytterligare hjälp i vissa situationer. Det kan handla om patienter som nekats vård eller behandling. HSAN kan bara behandla ärenden efter anmälan, när en försummelse eller felbehandling inträffat i vården. Inte heller förtroendenämnderna eller patientskadeförsäkringen är rätt instans för dem som ställts utanför vården.
Patienter som får avslag på anmälan om behandlingsskada med motiveringen att deras skada bedöms som en komplikation som inte kunnat undvikas eftersom behandlingen i sig var medicinskt motiverad känner sig ofta rättslösa. Med den avslagsmotiveringen är det inte lönt att gå vidare till patientskadenämnden och det är få patienter som då orkar driva en civil process. Förtroendenämndernas uppgift är att hjälpa till att främja kontakterna mellan sjukvården och patienten och att hjälpa dem till rätt instans. Men problemet för vissa patienter som erhållit behandlingsskador är att när de fått avslag från patientförsäkringen så finns det ingen instans att gå vidare till. Det som återstår är bara en civilrättslig process som de varken har råd till eller orkar med.
Det behövs därför ytterligare initiativ för att stärka patienternas rättssäkerhet. Vi har tidigare vid ett flertal tillfällen påtalat behovet av en patientombudsman. På så sätt skulle patienterna få en opartisk bedömning av om det exempelvis är befogat att driva ett avslagsärende från patientförsäkringen vidare som civilt mål. Andra arbetsuppgifter kan vara att initiera utredningar t.ex. då det finns misstanke om att man från sjukvårdens sida underlåtit att anmäla felbehandlingar eller allvarliga incidenter. Patientombudsmannen bör också i övrigt ha befogenheter att på bästa sätt tillvarata patienternas intressen.
Om det finns praktiska skäl mot att inrätta en särskild befattning för att stärka patienternas skydd bör möjligheterna undersökas att i förslagsvis varje region tillföra en förtroendenämnd de extra resurser som behövs för att nämnden skall kunna hjälpa patienterna på motsvarande sätt som en patientombudsman.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om att stärka patienternas rättssäkerhet enligt vad i motionen anförts om en patientombudsmans funktion.
Stockholm den 25 januari 1991 Margó Ingvardsson (v) Elisabeth Persson (v)