Runt om i landets landsting pågår en diskussion om
nödvändiga prioriteringar inom hälso- och sjukvården.
Diskussionen har sin grund i främst två förhållanden.
Det första är att den medicinska utvecklingen gör det
möjligt att behandla fler sjukdomstillstånd. Det ställer
ökade krav på pengar och resurser i vården.
Det andra förhållandet är den ökande andelen äldre.
Sverige har redan i dag världens äldsta befolkning. Den
situationen kommer således ytterligare att förstärkas åren
framöver. Vi vet också att de äldre har större behov och
konsumtion av sjukvård än yngre människor. Beräkningar
visar att de tillkommande äldre kommer att öka
kostnaderna i sjukvården med drygt 8 miljarder kronor.
Sammanfattningsvis kan man konstatera att fler gamla
kommer att söka vård och att den medicinska utvecklingen
gör det möjligt att behandla fler sjuka människor jämfört
med tidigare. Kostnadstrycket kommer därför att öka i
svensk sjukvård.
Samtidigt lever landstingen nu under ett tvåårigt
skattestopp, de s.k. Dagmarersättningarna har inte följt
med prisutvecklingen och krav på effektivare verksamhet
har lyfts fram.
Det är mot den bakgrunden förklarligt att det riskerar
uppstå en klyfta mellan behov och möjligheter å ena sidan
samt brist på resurser å den sidan. Samtidigt håller regering
och riksdag fast vid hälso- och sjukvårdslagen. Alla
medborgare skall på lika villkor ges god hälso- och
sjukvård.
Enligt vår mening krävs nu en fördjupad debatt om
sjukvårdens prioriteringar. Därmed kommer också etiken
in i bilden. Redan nu förbereds också viktiga insatser som
kan fördjupa prioriteringsdebatten. Socialstyrelsen
kommer med en debattbok inom kort. Läkarförbundet har
tillsatt en särskild arbetsgrupp. Socialutskottet planerar
tillsammans med Statens medicinska etiska råd en hearing
våren 1991.
I Norge har man utarbetat och antagit prioriteringar för
hälso- och sjukvården.
Med tanke på den problembild som här beskrivits, är det
angeläget att åtgärder vidtas. Det kan, enligt vår mening,
inte enbart vara en fråga för enskilda landsting att hantera
frågor om etik och prioriteringar i vården. Regering och
riksdag har också ett ansvar att bedöma om målen i hälso-
och sjukvårdslagen kan klaras i den nya situationen.
Regeringen bör därför överväga lämpliga åtgärder för
att lösa de problem som nu tonar upp kring frågorna om etik
och prioriteringar i hälso- och sjukvården.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om etik- och prioriteringsfrågor
inom hälso- och sjukvården.
Stockholm den 25 januari 1991
Sven Lundberg (s)
Rune Jonsson (s)
Bo Forslund (s)
Martin Segerstedt (s)
Britta Sundin (s)