Inom tandvården används idag i ökande omfattning alternativa tandfyllnadsmaterial. Andelen kvicksilverhaltigt tandfyllnadsmaterial kan med ledning av försäljningsutvecklingen beräknas till högst 50 % inom privattandvården. Inräknas även främre tänder, där compositer o.dyl. alltid används av estetiska skäl, sjunker andelen till 35 à 40 % amalgam. Denna andel är dock högre inom folktandvården.
Varken amalgam eller alternativa tandlagningsmaterial omfattas av någon form av produktkontroll. Några godkännanden som bygger på prövning av hälsoeffekter förekommer inte. Däremot kommer biverkningsrapportering att inledas under innevarande år. Materialen ifråga är inte ens innehållsdeklarerade, vilket innebär att tandläkarna inte får någon kunskap om använda material.
Riksdagen har beslutat att amalgam som tandfyllnadsmaterial skall ersättas av andra vävnadsvänliga material. Det föreligger emellertid en uppenbar risk att denna övergångsprocess tenderar att bli alltför utdragen i tiden. Förvisso måste stora krav ställas på ett tandfyllnadsmaterial. Det skall hålla för de påfrestningar det utsätts för i munnen. Det får inte vara giftigt eller ge cancer eller andra sjukdomar. Det får inte förorsaka allergier eller andra överkänslighetsreaktioner.
Ett mycket intensivt arbete pågår för att utveckla alternativa material. Marknadsbilden ger i själva verket vid handen att de alternativa materialen redan används generellt. Många tandläkare och en del folktandvårdskliniker har inte använt amalgam på många år.
Socialstyrelsen gjorde i september 1990 följande uttalande:
Den nuvarande situationen är den att det inte finns ett material som i alla situationer kan ersätta amalgam. Om man däremot kan bortse från kostnader för tandbehandlingen och den tid den får ta, så finns det en lång rad alternativ till amalgam.
Det kan sålunda klart konstateras att det numera finns reella och formella förutsättningar för att avveckla kvicksilverhaltigt tandfyllnadsmaterial. I den utsträckning problem kvarstår, rör dessa inte material utan utbildningen i ny arbetsteknik och då särskilt för äldre tandläkare.
Det bör påpekas att de nya materialen har en uppenbar fördel vid lagning av nya hål genom att mindre tandsubstans behöver borras bort. Det är särskilt angeläget att folktandvården upphör med amalgam både för att hindra att nya generationer utsätts för kvicksilver och för att hindra större ingrepp än nödvändigt, vilket amalgamanvändning framtvingar.
Trots mer än 25 års användning har inte någon forskning eller fallrapportering angivit några samband mellan alternativa fyllnadsmaterial och generella hälsoeffekter från alternativa material. Socialstyrelsen har också tagit ansvar för att det funnits alternativa material för alla situationer.
Något hinder för riksdagen att besluta om amalgamförbud eller avveckling av kvicksilverhaltigt tandfyllnadsmaterial finns därför inte.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amalgam som tandlagningsmaterial,
2. att riksdagen hos regeringen begär att utbildning i handhavande av alternativa material och ny arbetsteknik intensifieras under en avvecklingsperiod fram till den 30 juni 1992.
Stockholm den 25 januari 1991 Bengt Silfverstrand (s) Bengt Kronblad (s)