med anledning av prop. 1990/91:93 Rättsmedicinsk verksamhet, m.m.
1. Nytt statligt verk
Den rättsmedicinska verksamheten är, vilket påpekas i
propositionen, en viktig verksamhet i det svenska
samhället. Det är också en verksamhet som under senare år
fått en allt större betydelse och ökad arbetsbelastning.
Rättsmedicinen har till skillnad från den patologiska
verksamheten saknat institutionsanknytning vilket menligt
inverkat på nödvändiga sidoresurser som exempelvis
laboratoriekapacitet.
Regeringen föreslår nu att den rättsmedicinska
verksamheten skall utrustas med ett eget statligt verk, med
generaldirektör, nämnd och alla därmed sammanhängande
faciliteter. Frågan är i vad mån detta stärker den
rättsmedicinska verksamheten. För det nya
rättsmedicinalverket föreslår regeringen att det anvisas ett
förslagsanslag på 59 554 000 kronor för budgetåret 1991/92.
I en tid när regeringen i budgetpropositionen
1990/91:100 konstaterar att den offentliga sektorn är för stor
och när förslag läggs om kraftiga nerdragningar av statliga
verk liksom sammanslagningar, rationaliseringar och
bolagiseringar i andra fall, så föreslår man nu ett nytt verk
när man ställs inför lösningen av ett problem.
Nya statliga verk löser inga problem, däremot en
genomtänkt organisation. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett förslag om en ny
organisation för den rättsmedicinska verksamheten utan ny
verksöverbyggnad. Om ett nytt verk anses oundgängligt för
verksamhetens bedrivande bör exempelvis
medelsanvisningen till socialstyrelsen minska med
kostnaden för generaldirektör, hans kansli, nämnden och
nämndens kansli.
2. Beredskapsfrågan
Rättsläkaren intar i brottsutredningar om våldsbrott en
synnerligen viktig roll. Det gäller att delta i arbetet
tillsammans med polismän vid fyndplatser av kroppar, det
gäller att snabbt kunna lämna för brottsutredningen viktiga
uppgifter.
Men det rör också undersökningen av levande personer
såsom gärningsmannen och offret vid olika typer av
våldsbrott som exempelvis våldtäkter. Rättsläkarens
specialkunskaper och kännedom om brottsutredningens
uppläggning och bedrivande är oundgänglig i detta arbete.
Propositionen skissar en ny organisation, men avstår
från att behandla frågan om rättsläkarnas beredskapsplikt
och ersättning för denna. Rättsläkaren är en
specialistutbildad läkare, hans eller hennes roll och
beredskapsplikt är oklar. För dagen gäller att rättsläkaren
har en delvis frivillig beredskap i den så kallade
beredskapsgraden 2,
vilket innebär:
att läkaren inom 2 timmar skall kunna vara
tjänsteduglig,
att läkaren skall vara tillgänglig på telefon.
För denna beredskap erhåller rättsläkaren 1/16 av
timlönen per timme. Organisationen bör alltså
kompletteras med en klar och entydig viljeyttring från
statsmakternas sida när det gäller beredskapsplikten och
vilka åligganden rättsläkaren har i sin tjänst.
Det är otillfredsställande att rättsmedicinarens
verksamhet under jourtid helt saknar organisatorisk grund.
Även frågan om verksamhetens rikstäckning bör regleras.
Regeringen bör därför återkomma i denna fråga eller
överlämna till utskottet att formulera de regler som skall
styra den beredskap som rättsläkarverksamheten måste ha
i rättssamhället.
3. Rättsmedicinens anknytning till högskolan
I propositionen behandlas inte den betydelsefulla roll
som rättsläkarstationerna har i utbildningen av
läkarstuderande och sjuksköterskestuderande.
Rättsmedicinen konfronteras dagligen med frågor som har
med livsstilar och livsmiljöfrågor att göra. Betydande
dokumentation görs vid stationerna och arkiven innehåller
kolossala kunskapsmängder.
Därmed spelar rättsläkarverksamheten liksom patologin
inom sjukvården en betydelsefull roll och dess intima
koppling till utbildningen måste fastläggas i en proposition
som reglerar en kommande organisation av rättsmedicinsk
verksamhet.
Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till
riksdagen med förslag om hur utbildningsverksamhetens
koppling till rättsläkarstationerna skall vara organiserad.
4. Rättsodontologisk verksamhet
Den rättsodontologiska verksamheten finns inte
omnämnd i propositionen trots att denna arbetar jämsides
med rättsmedicinen. Rättsodontologin är en smal
specialitet, men som företeelse oundgänglig inte minst när
det gäller identifieringsproblem.
Vid Statens Rättsläkarstation i Solna är rättsodontologi
och rättsmedicin samlokaliserad. Rättsodontologer vid
denna station ingår också som medlemmar av den
identifieringskommission som finns uppställd för
förolyckade svenska medborgare.
I en ny och reformerad organisation av den
rättsmedicinska verksamheten måste rättsodontologin inta
en viktig plats. Hur denna skall vara organiserad ankommer
på regeringen att bestämma och återkomma till riksdagen
med förslag i denna del.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att kostnaderna för
det nya rättsmedicinalverket inryms i det anslag som
tilldelats socialstyrelsen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en reglering av
beredskapsfrågan för rättsläkarna i den nya organisationen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en reglering av
rättsläkarstationernas utbildningsansvar och högskolans
behov av rättsmedicinen i utbildningen och finansieringen
av denna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en inplacering och
reglering av rättsodontologin i rättsmedicinsk verksamhet.