Psykologers ansvar inom hälso- och sjukvården

Vid behandlingen av regeringens prop. 1989/90:81 om
ledningsansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården
uttalade socialutskottet följande:

Också inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte
nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för
verksamheten --

--

--

Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den
offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte
kommer att omfattas av något reglerat ledningsansvar.
Under utskottets utfrågning hade nämnts att hälften av alla
slutenvårdsplatser kan väntas falla utanför det lagreglerade
området. Inom den i detta avseende sålunda oreglerade
delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra
personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer,
komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.

I en reservation till socialutskottets betänkande gjorde
de moderata representanterna i utskottet följande
uttalande:

Utskottets ställningstagande innebär inte i och för sig
något hinder för sjukvårdshuvudmannen att till det
medicinska ledningsansvaret för en överläkare foga ett
administrativt ansvar. Sjukvårdshuvudmannen kan dock,
där detta anses lämpligare, välja att ge någon annan person,
t.ex. en sjuksköterska eller en legitimerad psykolog, det
administrativa ansvaret.

I socialstyrelsens allmänna råd SOSFS 1990:28 sägs
visserligen att ''det är sjukvårdshuvudmännen själva som
har att bedöma hur ledningen av hälso- och sjukvården skall
utformas'' men det sägs samtidigt att det endast är ''enheter
som har till uppgift att ge specialiserad service till de primärt
kliniskt ansvariga enheterna som utan fara för
patientsäkerheten kan ledas av annan befattningshavare
med adekvat yrkeskompetens''.

När det gäller vuxen- resp. barn- och ungdomspsykiatrin
vilar denna främst på två vetenskaps- och
kunskapsområden, det medicinskt--biologiska samt det
psykologiska inklusive socialpsykologin.

Vetenskaperna tillämpas av alla inom verksamheten
anställda men garanteras främst av två yrkesgrupper --
läkare och psykologer -- med likvärdig utbildning vad avser
såväl bredd som fördjupning och omfattning inom sina
respektive grundvetenskaper.

Läkaren har genom sin formaliserade
specialistutbildning till synes en längre utbildning men
psykologen har oftast en väl så omfattande vidareutbildning
inom relevanta områden, om ej alltid formaliserad. Båda
kompetenserna är nödvändiga i de nämnda verksamheterna
för att bibehålla och utveckla såväl innehåll som kvalitet i
utrednings-, behandlings- och vårdarbetet. Det är de
individuella patientärendena som indikerar vilken av de
båda kompetenserna som bäst lämpar sig i det enskilda
fallet. Ofta blir det en kombination av båda.

Ledningsfunktionen är av stor betydelse när det gäller
att utveckla inriktningen av den psykiatriska verksamheten
liksom för att säkra och förbättra kvaliteten och därvid
ansvara för såväl patienters som medarbetares väl och ve.

Riksdagens beslut syftade till att ledningsansvaret skulle
kunna samlas hos den som bäst var lämpad att bära ansvaret
för såväl patienter som verksamhetsadministration samt
utveckling av densamma.

För psykiatrins del anser vi att det skulle vara olyckligt
om riksdagens beslut kringskars så att enbart företrädare
för den ena kompetensen, d.v.s. den medicinskt/biologiska,
kan bli aktuell för det samlade ledningsansvaret.

Om lednings- eller patientansvarighetsfunktionen leder
till oönskade konsekvenser i form av inskränkningar eller
svårigheter att till fullo ta ett yrkesansvar bör detta
uppmärksammas. Det kan t.ex. uppstå problem att
rekrytera och/eller bibehålla kvalificerade psykologer.

Vi konstaterar att Socialstyrelsen knappast gjort samma
bedömning som socialutskottet, nämligen att ''hälften av
alla slutenvårdsplatser kan väntas falla utanför det
lagreglerade området.'' Än mindre stämmer
Socialstyrelsens regler med den moderata uppfattningen att
en förändring av hälso- och sjukvårdslagens 14 § inte var
nödvändig och att sjukvårdshuvudmannen skulle ha
möjlighet att välja någon annan person, t.ex. en
sjuksköterska eller legitimerad psykolog som administrativt
ansvarig.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen i
dess nuvarande utformning bör följas noga, speciellt vad
avser psykiatrin, inkl. barn och ungdomspsykiatrin,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att frågan om psykologers
yrkesansvar i förhållande till ett samlat ledningsansvar samt
till patientansvarig läkare skyndsamt bör utredas.

Stockholm den 24 januari 1991

Gullan Lindblad (m)

Ingegerd Troedsson (m)