När prop. 1989/90:81 om ledningsansvaret inom den
offentliga hälso- och sjukvården behandlades yrkade
moderata samlingspartiet avslag på motionen. Vi ansåg inte
att hälso- och sjukvårdslagens 14
§ borde ändras.
Vid utskottsbehandlingen av ärendet avgav
socialutskottets majoritet bl.a. följande yttrande:
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den
offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte
kommer att omfattas av något reglerat ledningsansvar.
Under utskottets utfrågning har nämnts att hälften av alla
slutenvårdsplatser kan väntas falla utanför det lagreglerade
området. Inom den i detta avseende sålunda oreglerade
delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra
personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer,
komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
Utskottets moderata representanter reserverade sig till
förmån för följande skrivning:
Utskottets ställningstagande innebär inte i och för sig
något hinder för sjukvårdshuvudmannen att till det
medicinska ledningsansvaret för en överläkare foga ett
administrativt ansvar. --
--
-- Sjukvårdshuvudmannen kan dock, där detta anses
lämpligare, välja att ge någon annan person, t.ex. en
sjuksköterska eller en legitimerad psykolog, det
administrativa ansvaret.
När det gäller det medicinska ansvaret har aldrig
Moderata Samlingspartiet svävat på målet: ''Det säger sig
nästan självt att det medicinska ansvaret och
ledningen av den medicinska verksamheten på en klinik
eller vårdcentral skall ligga hos en person som har
specialkompetens på området. Om detta är också hälso- och
sjukvårdslagen tydlig.''
När det gäller det administrativa ledningsansvaret
anser moderata samlingspartiet att ''den administrativa
ledningen av en klinik eller vårdcentral bör organiseras av
varje landsting och bestämmas med utgångspunkt i de
lokala förutsättningarna''.
Socialstyrelsen har efter riksdagens beslut avgett
''Allmänna Råd till ledning för sjukvårdshuvudmännens
bedömning till vilka enheter för diagnostik eller vård och
behandling som med hänsyn till patientsäkerheten behöver
ledas av läkare, m.m.''.
I de allmänna råden sägs att ''den samlade ledningen
skall åvila en chef som rekryteras ur den yrkeskategori som
är mest adekvat i förhållande till arbetsuppgifterna och som
har personliga förutsättningar för uppgiften som ledare''.
När det gäller tolkningen av nya § 14 sägs att ''en chef
med samlat ledningsansvar skall ha i sin hand såväl
personaladministrativa och ekonomiska frågor som de rena
sakfrågorna i sjukvården och därmed också ytterst ansvaret
för beslutsfattande när det gäller vårdåtgärder''.
Socialstyrelsen säger vidare: ''Flertalet enheter inom
såväl primärvården som vid sjukhus karaktäriseras av att
verksamheten innebär ett övergripande primärt kliniskt
ansvar.''
Och vad innebär då detta?
Vid enheter med sådant primärt kliniskt ansvar anser
socialstyrelsen att patientsäkerheten kräver att ledningen
som huvudregel utövas av chefsöverläkare. Exempel härpå
är kirurgisk vård, internmedicinsk vård, barnsjukvård m.m.
liksom primärvård vid vårdcentral eller grupp av
vårdcentraler.
Där diagnostik och läkarledda behandlingsinsatser i
huvudsak är slutförda före intagningen eller konsultationen
och huvuduppgiften anses vara omvårdnad ''kan
huvudmannen fritt välja lämplig chef för verksamheten.
Detta under förutsättning att sådana läkarinsatser
garanteras.'' Till sådan verksamhet räknas vård vid sjukhem
och annan långtidsvård och till viss del medicinsk
rehabilitering. ''För det psykiatriska området gäller i vissa
avseenden särskilda regler.''
Enheter i vården som ger specialiserad service till
primärt kliniskt ansvariga vårdenheter, t.ex. enheter för
sjukhusfysik, medicinsk service, arbetsterapi,
sjukgymnastik, kuratorsverksamhet samt vissa
verksamheter av teknisk och social natur, t.ex. synvård,
hörselvård och logopedi, behöver heller inte nödvändigtvis
ledas av chefsöverläkare. Detsamma gäller verksamhet
rörande arbetsmiljö och samhällsmedicin.
Verksamhet som i huvudsak karaktäriseras som en
omvårdnadsfunktion, t.ex. patienthotell, bedöms kunna ha
en annan administrativ chef än en chefsöverläkare.
Socialstyrelsen har insett att det ''inom hälso- och
sjukvård pågår en dynamisk utveckling'' och att en rad nya
organisationsformer prövas. Bl.a. sägs att en särskild
chefsöverläkare kan utses för gemensamma enheter.
Det är självfallet viktigt att patientsäkerheten är tryggad
och detta kan ske genom ett klart definierat medicinskt
ledningsansvar. Att också lägga det administrativa
ansvaret på den medicinskt ansvarige är knappast ägnat
att stimulera huvudmännen till nya vård- och
organisationsformer. Ännu mindre torde det stimulera
andra personalkategorier än läkare att utveckla sina
organisatoriska och administrativa talanger. Hälso- och
sjukvårdsadministrationen kommer på detta sätt att skilja
ut sig ännu mera än annan verksamhet, t.ex. i näringslivet
där den mest lämpade för uppgiften självklart utses till
administrativ chef. Hälso- och sjukvården riskerar att bli
ännu mera centralstyrd och formaliserad i en tid när många
nya verksamhetsformer borde prövas och där nya
personalkategorier borde kunna ge verksamheten
värdefullt nytänkande.
Som § 14 i hälso- och sjukvårdslagen nu är utformad har
socialstyrelsen uppenbarligen kunnat vara ganska
traditionell och stelbent i sin bedömning rörande de
verksamheter som kan ha annan administrativ chef än en
läkare.
Det finns idag exempel på att t.ex. sjuksköterskor och
psykologer kan vara utmärkta administrativa ledare.
Legitimerade sjuksköterskor fungerar t.ex. i dag mycket väl
som klinikföreståndare och föreståndare för vårdcentraler.
Med den bedömning som framkommer i de Allmänna
Råden finns det en uppenbar risk att framgångsrika försök
med nya verksamheter stävjas och att personal som tidigare
innehar administrativa befattningar måste frånträda dessa.
Om svensk offentlig vård skall kunna utvecklas i positiv
riktning i en tid när patienter står i årslånga köer och där
verksamhetens effektivitet och organisation ifrågasätts är
det alldeles nödvändigt att tillvarata den ledarkompetens
som står till förfogande, d.v.s. även andra
personalkategorier än läkare och även inom vårdområden
och kliniker som av socialstyrelsen anses behöva stå under
''primärt kliniskt ansvar''. Som vi tidigare framhållit i
motioner är det viktigt att såväl läkare som övrig personal
har tillräcklig tillgång till högre sjukvårdsadministrativ
utbildning.
Det är dessutom nödvändigt att utvecklingen av den nya
ledningsorganisationen följs noga och att förändringar
föreslås om det visar sig nödvändigt.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att hälso- och sjukvårdslagen i
sin nya utformning bör bli föremål för en noggrann
uppföljning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att åtgärder bör föreslås om det
visar sig nödvändigt med hänsyn till den nya
organisationens funktion.
Stockholm den 24 januari 1991
Gullan Lindblad (m)
Inger Koch (m)