Självmord har länge varit en vanlig dödsorsak i Sverige. Nu kan antalet räknas till 2 000 per år, att t.ex. jämföras med de knappt 800 som omkommer i trafikolyckor.
Det går inte att generalisera om de bakomliggande orsakerna till varför människor begår självmord. Enligt tillgängliga uppgifter, bl.a. från WHO och från Socialstyrelsen, finns det vissa riskgrupper. Att ensamma unga förvärvsarbetande mödrar begår flest självmord, är kanske i all sin tragik inte helt förvånande. Yngre ensamma kvinnor med barn lever många gånger i en enormt svår situation, med komplicerade sociala problem. Det har visat sig att många av självmordsoffren före dödsfallet, eller i tidigare sammanhang, sökt någon form av vård. Det pekar på att det förebyggande arbetet inom psykiatrin måste förbättras.
En annan grupp med ökande siffror för självmord är sjuksköterskor. Det antas att dessa kvinnor tar med sig många av problemen på arbetsplatsen med sig hem. Enligt SHSTF, som organiserar sjuksköterskorna, ses situationen som allvarlig och man menar att sköterskornas psykosociala miljö bör bli föremål för en rikstäckande undersökning.
Andra illavarslande uppgifter är att antalet självmord bland ungdomar fördubblats sedan början av 1950-talet. I åldersgruppen 20--34 år är självmordet den största enskilda dödsorsaken, eller uttryckt som en tredjedel av alla dödsfall. En annan grupp med hög självmordsfrekvens är änkor. Kvinnor i alla åldrar synes genomgående mer benägna för självmord än männen.
Tendenserna i Sverige synes ha en motsvarighet inom stora delar av västvärlden. I ett forskningsavsnitt rapporteras att vid en uppföljning ett år efter självmordsförsöken, hade 20 patienter, eller 4 procent av patienterna, tagit sina liv.
Bakom varje självmord eller ett självmordsförsök finns alltid en rad tragedier. Även för de anhöriga kan det inträffade medföra svårt lidande. Känslan av skuld och vanmakt kan förhindra ett naturligt sorgearbete då det kan vara svårt att tala om självmord på ett liknande sätt som vid ett ''naturligt'' dödsfall. De anhöriga måste i högre utsträckning därför ges möjligheter till professionell hjälp efter ett självmord.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förebyggande insatser inom psykiatrin i syfte att förhindra självmord.
Stockholm den 25 januari 1991 Kenth Skårvik (fp) Leif Olsson (fp)