Vuxen- resp. barn- och ungdomspsykiatri vilar på främst
två vetenskaps- och kunskapsområden: det
medicinskt/biologiska samt det psykologiska, inkl.
socialpsykologin.
Vetenskaperna tillämpas av alla som arbetar inom
verksamheten men garanteras främst av två yrkesgrupper:
läkare och psykologer. De har likvärdig utbildning vad
avser såväl bredd som fördjupning och omfattning inom
sina resp. grundvetenskaper.
Läkaren har genom sin formaliserade
specialistutbildning till synes en längre utbildning, men
psykologen har oftast en väl så omfattande vidareutbildning
inom relevanta områden, även om dessa inte alltid är
formaliserade.
Båda kompetenserna är oundgängliga för att bibehålla
och utveckla såväl innehåll som kvalitet i utrednings-,
behandlings- och vårdarbetet.
För att utveckla och förbättra den psykiatriska
verksamheten, med ansvar för såväl patienters som
medarbetares väl och ve, är ledningsfunktionen av stor
betydelse. Den av riksdagen nyligen beslutade förändringen
i HSL syftade bl.a. till att ledningsansvaret ska kunna
samlas hos den som bäst är lämpad att bära ansvaret för
såväl patienter som verksamhetsadministration och
utveckling.
Ur socialutskottets utlåtande kan följande citeras:
Också inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte
nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för
verksamheten.
Utskottet konstaterar vidare att en stor del av den
offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget inte
kommer att omfattas av något lagreglerat ledningsansvar.
Under utfrågningen har nämnts att hälften av alla
slutenvårdsplatser kan förväntas falla utanför det
lagreglerade området. Inom den i detta avseende sålunda
oreglerade delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra
personalkategorier, t.ex. sjuksköterskor och psykologer,
komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
För psykiatrin skulle det vara olyckligt om detta beslut
kringskärs så att enbart företrädare för den ena
kompetensen, dvs. den medicinskt/biologiska, kan bli
aktuell för det samlade ledningsansvaret. Konsekvenserna
för verksamhetens innehåll och utveckling kan bli
svåröverskådliga. Det blir alltså betydelsefullt att noggrant
följa tillämpningen av förändringarna i HSL i detta
avseende. Det bör även noggrant prövas hur införandet av
patientansvarig läkare kommer att påverka det medicinska
eller det ''psykologiska'' yrkesansvaret.
Leder lednings- eller patientansvarsfunktionen till
oönskade konsekvenser i form av inskränkningar eller
svårigheter att till fullo ta ett yrkesansvar, bör detta
uppmärksammas. Problem att rekrytera och/eller behålla
kvalificerade psykologer kan bli en besvärlig följdverkan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa tillämpningen av HSL,
särskilt vad avser psykiatrin, inkl. barn- och
ungdomspsykiatri,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den skyndsamt
utreder frågan om psykologers yrkesansvar enligt vad i
motionen anförts om samlat ledningsansvar och
patientansvarig läkare.
Stockholm den 21 januari 1991
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Margó Ingvardsson (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)