Antalet aborter höll sig på ungefär samma nivå under de tio första åren sedan l974 års abortlag antagits. Sedan l985 har en oroande ökning skett både i antalet aborter per l 000 kvinnor i ålder 15--44 år och i absoluta tal. Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Kraftfulla åtgärder måste därför sättas in för att vända utvecklingen mot en nedgång i abortsiffrorna.
Riksdagen har behandlat abortfrågan vid flera tillfällen. I ett betänkande (1990/91:SoU4) gick man bl.a. folkpartiet liberalernas yrkande i motion 1989/90:So459 till mötes och gav regeringen till känna ''att det abortförebyggande arbetet måste bedrivas aktivt och att kommuner och landsting noga måste analysera behovet av åtgärder för att åstadkomma en minskning av aborterna och avsätta resurser för detta arbete''. I betänkandet betonades att ungdomarna är en mycket viktig grupp att nå i det förebyggande arbetet. Man lyfte också fram de särskilda ungdomsmottagningarnas betydelse och socialstyrelsens handlingsprogram, som förutsätter regeringens medverkan.
I Norge bedrivs sedan drygt 10 år rådgivning för gravida kvinnor i kris genom ''Landsrådet for AAN''. Verksamheten drivs ideellt i samarbete mellan en rad organisationer. Man står till tjänst med graviditetstest, mödrahälsovård, social rådgivning, stödfamiljer och i viss omfattning också krisbostäder. Byråerna, som drivs med både statligt och kommunalt stöd, har visat sig vara ett värdefullt komplement till den rådgivning, som bedrivs i offentlig regi.
I Sverige håller för närvarande liknande samarbetsprojekt på att växa fram på skilda håll. En övergripande ''Förening för Alternativ till Abort i Sverige''(AAS) är verksam sedan 2 år. Lokala föreningar har bildats i Göteborg, Linköping, Uppsala, Stockholm, Jönköping, Lund, Kalmar, Ängelholm och Örebro. På andra håll finns kommittéer, som planerar att bilda lokala föreningar.
I Göteborg har man hunnit längst. Man har haft tillgång till lokaler sedan maj l989 och har kommit igång med en rådgivningsbyrå med en deltidsanställd föreståndare. Professor Lars Hamberger, som är ansvarig för abortverksamheten vid Kvinnokliniken, Sahlgrenska sjukhuset, har i en skrivelse vädjat om stöd för Stiftelsen Alternativ till Abort. Han skriver bl.a. :''Stiftelsen har också genom sin organisation större möjligheter än vi själva att genomföra en del av de stödåtgärder som synes mest angelägna. Jag vill mot denna bakgrund varmt rekommendera Stiftelsen Alternativ till Abort i Göteborg och vädja om ekonomiskt stöd för stiftelsens verksamhet''. Göteborgs sjukvårdsstyrelse har beslutat om ekonomiskt stöd till stiftelsen i Göteborg.
Rådgivningsverksamheten i Göteborg startade den 1/1 - 90. Av statistik daterad den 25/10 -90 framgår att 36 kvinnor och 5 män sökt på mottagningen för samtal och stödåtgärder. 21 av kvinnorna hade valt att fullfölja graviditeten. 3 kvinnor hade sökt för samtal på grund av tidigare abort. 13 av kvinnorna och 2 av männen hade pågående uppföljning och kontakt med rådgivningsbyrån, 7 kvinnor hade stödperson eller stödfamilj och 5 kvinnor deltog i mamma--barn-grupp. Av redogörelsen framgår också att man bl.a. informerat på mödravårdscentraler och i skolor och att man deltagit eller medverkat i en omfattande utbildningsverksamhet.
Verksamheten i Norge har utvecklats till ett eftersökt och uppskattat alternativ. Liknande projekt bör kunna fylla ett behov också i Sverige. De projekt som är på gång i Sverige bör därför uppmuntras och följas med stor uppmärksamhet. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa rådgivningsbyråer.
Stockholm den 25 januari 1991 Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) Barbro Westerholm (fp)