I motionen uppmärksammas problemet med läkarbrist
och hög omsättning av läkare inom vissa områden i Sverige.
Detta kommer man inte åt genom regleringar. I stället
fordras olika stimulansåtgärder som arbete åt make/ maka,
tillgång till bostad och barnomsorg, goda möjligheter till
utbildning, fortbildning och forskning.
Bakgrund
Fortfarande råder läkarbrist i vissa delar av Sverige,
framför allt i Norrland, trots att antalet yrkesverksamma
läkare i såväl primärvården som i läns- och
regionsjukvården mer än fördubblats sedan l970-talets
början. Ett annat problem är den snabba omsättningen av
distriktsläkare i vissa områden, t.ex. vid vårdcentralerna i
södra Stockholm, som leder till bristande kontinuitet i
vården.
Staten har på olika sätt genom system för tilldelning av
läkartjänster och användning av utbildningsbestämmelser
försökt råda bot på missförhållandena, men med ringa
framgång.
På grund av dessa problem uppfylls inte ambitionerna i
hälso- och sjukvårdslagens 2 § om att målet för hälso- och
sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för
hela befolkningen.
Läkarbristen har behandlats av riksdagen vid ett flertal
tillfällen. Riksdagen har gjort en rad uttalanden om behovet
av åtgärdsförslag från regeringens sida. Vid behandlingen
av frågan vid vårriksdagen l990 noterades vissa
förbättringar i bemanningssituationen, men man ansåg att
de synpunkter som tidigare framförts fortfarande gjorde sig
gällande. Något initiativ från riksdagen ansåg man dock inte
behövligt. Mot detta reserverade sig folkpartiet liberalerna
tillsammans med centerpartiet.
Idag förvärvsarbetar ca 85% av kvinnorna och drygt
90% av männen. Avgörande för val av bosättningsort är
därför möjligheten för båda makarna att få arbete, att
barnomsorgen fungerar och att det finns bra skolor och
bostäder på orten. Läkare har ett ständigt behov av
vidareutbildning. En del vill dessutom forska.
Bakom svårigheter att rekrytera men också bakom hög
läkaromsättning kan ligga tung arbetsbörda på grund av
krävande patientklientel. I invandrartäta områden kan t.ex.
läkarnas bristande kunskaper om de kulturer de möter och
vilka speciella insatser som behöver göras för att hjälpa
dessa patienter leda till känslor av otillräcklighet i arbetet
och utbrändhet.
Stimulansåtgärder behövs, inte regleringar
Vi anser att regeringens handläggning av
läkarförsörjningsfrågan har präglats av tröghet och brist på
idéer om hur man skall lösa problemen. Man har valt att
arbeta med regleringar i stället för stimulanser.
Tvångskommendering till en arbetsuppgift skapar inte det
engagemang för arbetsuppgiften som är så nödvändig inom
hälso- och sjukvården.
Familjesociala åtgärder behöver vidtas. Landstingen
måste engagera sig i att finna arbete åt medflyttande
make/maka. Bostadsproblem måste lösas och
barnomsorgen ordnas.
Arbetstider och tjänstgöringsförhållanden måste ordnas
så att arbetsbördan blir rimlig. Arbetstiderna måste
normaliseras med hjälp av en effektiv bemanningsplanering
och långsiktig rekrytering.
AT- och FV-blocken måste kunna samordnas så att en
underläkare som så önskar kan genomgå en i huvudsak
sammanhängande utbildning hos samma huvudman.
Avbrott för forskning måste kunna tillåtas. Det är viktigt att
FV-läkare får tillfälle att tjänstgöra i både läns- och
regionsjukvård för att komma i kontakt med nya
medicinska landvinningar och forskning.
En viktig stimulansåtgärd är att läkare i sitt dagliga
arbete har möjlighet till forskning och utvecklingsarbete.
Erfarenheterna från den ''distansforskning'' som utförs i
Mälardalen och Värmland under ledning av den
allmänmedicinska institutionen vid Uppsala universitet och
som nu börjar resultera i akademiska avhandlingar bör tas
till vara.
De som handleder underläkare måste få egen utbildning
för att bli bra lärare. Utvecklingen går hela tiden vidare
inom medicinen och fortlöpande efterutbildning för
specialistkompetenta läkare måste därför uppmuntras.
Läkare som skall tjänstgöra vid kliniker eller
vårdcentraler med patienter med invandrarbakgrund bör få
möjlighet till utbildning om de aktuella
invandrargruppernas kulturer, syn på hälsa och
förväntningar på hälso- och sjukvården.
Hemställan
Med hänvisning till ovanstående hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta
rekryteringen av läkare i bristområden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning om olika
invandrargruppers kulturer.
Stockholm den 25 januari l991
Daniel Tarschys (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Ulla Orring (fp)