Debatten om amalgamets skadeverkningar är fortfarande högaktuell. Allt fler uppgifter som kommit fram under senare år tycks ge belägg för att kvicksilvret i amalgamet kan ge upphov till allehanda besvär hos människor.
Samtidigt som kvicksilvret i amalgamet satts i fokus, har också andra tungmetaller och deras belastning på såväl människan som miljön uppmärksammats.
När forskarna studerar amalgamets verkningar på människokroppen, får de också kunskaper på andra, närliggande områden. En utvecklad forskning kan sannolikt leda fram till kännedom om metoder både för att förebygga och stoppa tungmetallförgiftningar.
Vi anser därför att det finns stor anledning för samhället att ge möjlighet och stöd för sådan utvecklad forskning.
Inom landstinget i Uppsala län har amalgamfrågan getts särskild uppmärksamhet. En politiskt sammansatt grupp har gått igenom problemområdet och därefter utarbetat ett förslag till förbättrat omhändertagande av amalgampatienter. Numera finns en särskild amalgamenhet vid Akademiska sjukhuset som tar emot och behandlar patienter med misstänkt amalgamrelaterade sjukdomar. I anslutning till amalgamenheten finns ett forskningsprojekt, som avses leda fram till svar på vilka sjukdomar som kan ha samband med amalgam, hur dessa sjukdomar skall kunna behandlas o s v. De forskningsresultat som kommer fram bör, som vi ser det, ha ett stort allmänt intresse.
I Uppsala finns en bred samlad kompetens på tungmetallområdet. Utöver Akademiska sjukhuset finns där också Lantbruksuniversitetet, Biomedicinskt centrum, Livsmedelsverket och Uppsala universitet vilka alla institutioner besitter stor kunskap om tungmetaller.
I enlighet med vad riksdagen uttalat är det angeläget med en vidgad forskning kring amalgamet. Som vi ovan beskrivit, bör det finnas goda förutsättningar att bedriva en sådan forskning i Uppsala. Vi anser också att mycket talar för att forskningen kan leda fram till resultat som har betydelse när det gäller att bekämpa ohälsa som har sin grund i dålig arbetsmiljö eller yttre miljöförstöring.
Redan för ett år sedan väcktes motioner i riksdagen angående ett forskningscentrum på tungmetall- och spårelementområdet i Uppsala.
När motionerna behandlades uttalade sig socialutskottet positivt och framhöll bl a att forskningen i Uppsala lämpligen borde kunna bedrivas i samarbete med övriga nordiska forskningsinstitutioner. Något tillkännagivande till regeringen föranledde emellertid inte motionerna.
Vi anser oss nu ha anledning återkomma med motion i frågan. Intresset för att få till stånd en centrumbildning inom tungmetallområdet är oförändrat stort i Uppsala, och erfarenheterna från bl a amalgamenheten har ytterligare ökat kunskapsbasen.
Med stöd av vad som ovan anförts hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur ett forskningscentrum på tungmetall- och spårelementområdet kan inrättas.
Stockholm den 24 januari 1991 Rosa Östh (c) Barbro Sandberg (fp)