Den manuella medicinen, dvs. naprapati och
chiropraktik, är vanligast inom den alternativa medicinen.
Vid besvär med rörelseapparaten, t.ex. ryggont, upplevs
den manuella behandlingen mer effektiv än traditionell
behandling inom hälso- och sjukvården. Patienterna vänder
sig ofta till naprapat eller chiropraktor för att få hjälp.
Erfarenheterna visar att patienter ofta känner sig
besvärsfria efter behandlingen.
Alternativmedicinkommittén, AMK, slår fast att ett
officiellt samarbete med hälso- och sjukvården är vanligast
bland naprapater framför allt inom företagshälsovården.
Man har funnit att flera hundra läkare hänvisar patienter till
naprapater och att försäkringsbolag ersätter
naprapatbehandlingar om det finns en läkarremiss.
Naprapaterna är en tillgång för snabb och effektiv vård
vid rörelseapparatens sjukdomar. Patienterna belastar inte
sjukvården och härmed minskas också vårdköerna. Årligen
utförs ca 1 miljon behandlingar, vilket motsvarar ungefär
200.000 patienter. Utbudet är således betydande. Därtill
kommer att de behandlade snabbt är tillbaka i
produktionen, vilket besparar samhället betydande
kostnader.
Doctors of Naprapathy utgör en väl definierad
yrkesgrupp med en klar yrkesidentitet. Utbildningen
tillgodoser högt ställda krav vad avser patienternas säkerhet
i vården. En utredning, som gjorts av experter inom hälso-
och sjukvården, visar att de krav som legat till grund för den
legitimation, som givits av Doctors of Chiropractic, är väl
uppfyllda även för naprapater.
Allmänhetens förtroende för naprapatin är stor och
fortsätter att växa. Naprapater är redan i dag etablerade
inom företagshälsovård, idrottsrörelsen och
fackföreningsrörelsen. Naprapati är den största och
vanligaste behandlingsformen inom manuell medicin i
Sverige. Den är således en mycket viktig resurs för många
människor. Utbildade naprapater finns i princip över hela
landet.
Socialutskottet ansåg i ett betänkande 1989
(1988/89:SoU23) att det bedrivs ett seriöst arbete inom
naprapatin. Regeringen borde därför enligt utskottet pröva
frågan om naprapaternas legitimation, så snart tillräkligt
underlag förelåg för ett ställningstagande. Som ovan
redovisats föreligger nu ett dylikt underlag. Detta vittnar
otvetydigt om det berättigade i att naprapaterna ges full
legitimation. Det finns således ingen anledning längre att
genom undanflykter och byråkratiskt krångel förmena en
hel yrkesgrupp sin legitima rätt. Att undantaga
naprapaterna från att få legitimation innebär ingenting
annat än en diskriminering av ett antal människor, som mot
bakgrund av en omfattande och innehållsrik
yrkesutbildning utövar sitt yrke på ett seriöst sätt till gagn
för många vårdbehövande. Riksdagen bör därför som sin
mening ge regeringen till känna att legitimation för
naprapaterna bör införas fr.o.m. den 1 juli 1991.
Hemställan
Med hänvisning till vad ovan anförts hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
legitimation för Doctors of Naprapathy bör införas fr.o.m.
den 1 juli 1991.