En väl fungerande fotvård är en mycket viktig del av det förebyggande arbetet vid sjukdomen diabetes.
Tillgången på fotvård med god kvalitet varierar över landet. 1987 beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att socialstyrelsen skulle få i uppdrag att företa en genomgång av den medicinska fotvården för diabetiker och vissa andra patientkategorier. Före utgången av 1988 skulle socialstyrelsen redovisa utredningsresultatet för regeringen.
I januari 1991 har socialstyrelsen ännu inte redovisat sitt uppdrag.
Svenska Diabetesförbundet har inte heller trots förfrågan fått besked om när utredningen kommer att finnas tillgänglig.
Under tiden växer problemen kring diabetikernas fotvård. Sjukvården har i allt högre grad låtit privatpraktiserande fotvårdare på stan ta emot läkarremisser, istället för att remittera till fotvårdare anställda inom sjukvården. Detta innebär att fotvårdstaxorna drabbats av utökad moms, något som inte gäller om vården ges i sjukvårdens regi eftersom denna taxeökning bara drabbar privat vård. ''Sådan sjukvårdande behandling, som enligt lagen om allmän försäkring kan berättiga till sjukvårdsersättning och vård som tillhandahålls av någon med särskild legitimation att utöva yrke inom sjukvården'' är ej belagd med moms. Denna utveckling är djupt olycklig också ur kvalitets- och kvantitetssynpunkt.
Medicinsk fotvård är ingen skönhetsbehandling utan förebyggande och kurativ vård, som är speciellt viktig för diabetiker för att de skall kunna undvika svårläkta sår och till och med amputationer på fötter och ben.
Legitimation och krav för att utföra medicinsk fotvård bör utfärdas av socialstyrelsen. En sådan legitimation skulle vara en garant för vårdens kvalitet men den skulle också fungera som underlag för de förteckningar hos försäkringskassorna, som krävs för att man skall kunna avgöra vilken fotvård, som kan räknas som sjukvårdande behandling och vara ersättningsberättigad från allmänna försäkringskassan.
I 5 § 2 kap. i AFL (allmänna försäkringslagen) bör texten ändras till :
För läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom, som lämnas av läkare, sjukgymnast eller fotterapeut, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning, utges ersättning enligt grunder, som regeringen fastställer för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att socialstyrelsen med skyndsamhet bör redovisa den utredning som skulle varit redovisad före utgången av 1988,
[att riksdagen beslutar ändra 2 kap. 5 § lagen om allmän försäkring i enlighet med förslaget i motionen.
Stockholm den 22 januari 1991 Anita Stenberg (mp) Ragnhild Pohanka (mp)
1 1990/91:Sf294