Motion till riksdagen
1990/91:So472
av Anita Stenberg och Ragnhild Pohanka (mp)

Medicinsk fotvård för diabetiker


En väl fungerande fotvård är en mycket viktig del av det
förebyggande arbetet vid sjukdomen diabetes.
Tillgången på fotvård med god kvalitet varierar över
landet. 1987 beslöt riksdagen att ge regeringen till känna att
socialstyrelsen skulle få i uppdrag att företa en genomgång
av den medicinska fotvården för diabetiker och vissa andra
patientkategorier. Före utgången av 1988 skulle
socialstyrelsen redovisa utredningsresultatet för
regeringen.
I januari 1991 har socialstyrelsen ännu inte redovisat sitt
uppdrag.
Svenska Diabetesförbundet har inte heller trots
förfrågan fått besked om när utredningen kommer att finnas
tillgänglig.
Under tiden växer problemen kring diabetikernas
fotvård. Sjukvården har i allt högre grad låtit
privatpraktiserande fotvårdare på stan ta emot
läkarremisser, istället för att remittera till fotvårdare
anställda inom sjukvården. Detta innebär att
fotvårdstaxorna drabbats av utökad moms, något som inte
gäller om vården ges i sjukvårdens regi eftersom denna
taxeökning bara drabbar privat vård. ''Sådan sjukvårdande
behandling, som enligt lagen om allmän försäkring kan
berättiga till sjukvårdsersättning och vård som
tillhandahålls av någon med särskild legitimation att utöva
yrke inom sjukvården'' är ej belagd med moms. Denna
utveckling är djupt olycklig också ur kvalitets- och
kvantitetssynpunkt.
Medicinsk fotvård är ingen skönhetsbehandling utan
förebyggande och kurativ vård, som är speciellt viktig för
diabetiker för att de skall kunna undvika svårläkta sår och
till och med amputationer på fötter och ben.
Legitimation och krav för att utföra medicinsk fotvård
bör utfärdas av socialstyrelsen. En sådan legitimation skulle
vara en garant för vårdens kvalitet men den skulle också
fungera som underlag för de förteckningar hos
försäkringskassorna, som krävs för att man skall kunna
avgöra vilken fotvård, som kan räknas som sjukvårdande
behandling och vara ersättningsberättigad från allmänna
försäkringskassan.
I 5 § 2 kap. i AFL (allmänna försäkringslagen) bör texten
ändras till :
För läkarvård eller annan sjukvårdande behandling med
anledning av sjukdom, som lämnas av läkare, sjukgymnast
eller fotterapeut, som är uppförd på en av den allmänna
försäkringskassan upprättad förteckning, utges ersättning
enligt grunder, som regeringen fastställer för högst två år i
sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att socialstyrelsen med
skyndsamhet bör redovisa den utredning som skulle varit
redovisad före utgången av 1988,
[att riksdagen beslutar ändra 2 kap. 5 § lagen om allmän
försäkring i enlighet med förslaget i motionen.

Stockholm den 22 januari 1991

Anita Stenberg (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)
1 1990/91:Sf294