Vuxen- resp. barn- och ungdomspsykiatrin vilar på
främst två vetenskaps- och kunskapsområden, det
medicinskt/biologiska samt det psykologiska -- inklusive
socialpsykologin.
Vetenskaperna tillämpas av alla inom verksamheten
anställda men garanteras främst av två yrkesgrupper --
läkare och psykologer -- med likvärdig utbildning vad avser
såväl bredd som fördjupning och omfattning inom sina
respektive grundvetenskaper.
Läkaren har genom sin formaliserade
specialistutbildning till synes en längre utbildning -- men
psykologen har oftast en väl så omfattande vidareutbildning
inom relevanta områden, om ej alltid formaliserade. Båda
kompetenserna är oundgängliga i de nämnda
verksamheterna för att bibehålla och utveckla såväl innehåll
som kvalitet i utrednings-, behandlings- och vårdarbetet.
Enbart de individuella patientärendena kan utgöra
indikatorer på vilken av kompetenserna som är den som
bäst lämpar sig -- oftast i kombination med den andra -- att
utnyttjas i det enskilda fallet.
För att fortsatt utveckla inriktningen av den psykiatriska
verksamheten liksom för att säkra och förbättra kvaliteten
och därvid ansvara för såväl patienters som medarbetares
väl och ve är ledningsfunktionen av utomordentligt stor
betydelse. Den av riksdagen nyligen beslutade förändringen
i HSL syftade bl.a. till att ledningsansvaret skulle kunna
samlas hos den som bäst var lämpad att bära ansvaret för
såväl patienter som verksamhetsadministration samt
utveckling av densamma.
Ur socialutskottets utlåtande citeras följande:Också
inom psykiatrin kan det finnas enheter som inte
nödvändigtvis måste ha en läkare i ledningsansvar för
verksamheten.Utskottet konstaterar vidare att en stor
del av den offentliga hälso- och sjukvården enligt förslaget
inte kommer att omfattas av något lagreglerat
ledningsansvar. Under utfrågningen har nämnts att hälften
av alla slutenvårdsplatser kan förväntas falla utanför det
lagreglerade området. Inom den i detta avseende sålunda
oreglerade delen av hälso- och sjukvården kan alltså andra
personalkategorier, t ex sjuksköterskor och psykologer,
komma ifråga för ett samlat ledningsansvar.
För psykiatrin skulle det vara olyckligt om detta beslut
kringskärs så att enbart företrädare för den ena
kompetensen, dvs. den medicinskt/biologiska, kan bli
aktuell för det samlade ledningsansvaret. Konsekvenserna
för verksamhetens innehåll och utveckling kan bli
svåröverskådliga. Det blir alltså betydelsefullt att noggrant
följa tillämpningen av förändringarna i HSL i detta
avseende. Det bör även noggrant prövas hur införandet av
patientansvarig läkare kommer att påverka det medicinska
eller det ''psykologiska'' yrkesansvaret.
Leder lednings- eller patientansvarigfunktionen till
oönskade konsekvenser i form av inskränkningar eller
svårigheter att till fullo ta ett yrkesansvar bör detta
uppmärksammas. Problem att rekrytera och/eller behålla
kvalificerade psykologer kan bli en besvärlig följdverkan.
Hemställan
Med anledning av det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att följa tillämpningen av HSL
speciellt vad avser psykiatrin, inkl. barn- och
ungdomspsykiatrin, samt begära att frågan om psykologers
yrkesansvar i förhållande till ett ''samlat ledningsansvar''
samt till patientansvarig läkare skyndsamt utreds.