Användningen av medicinteknisk utrustning inom sjukvården har ökat kraftigt. För att bl.a. trygga kraven på dessa produkters säkerhet och tillförlitlighet tillsattes en utredning. Den lämnade sommaren 1987 sitt betänkande ''Medicinteknisk säkerhet''. Fortfarande våren 1989 sades att ärendet bereddes i regeringskansliet.
Ca 2 500 pacemaker opereras varje år in i patienter i Sverige. De flesta utförs på särskilda hjärtkliniker och utförs således av specialister. Så snart en patient med pacemaker avlider, opereras apparaten bort. Detta kan kanske synas oetiskt men måste göras för att man skall kunna kontrollera den och eventuellt upptäcka systemfel.
I Sverige sker återanvändning i begränsad omfattning, upp till 20--25% på vissa kliniker, på andra inte alls. Skälet till att vissa kliniker inte återanvänder pacemaker är, att ansvarsfrågorna inte är lösta.
En pacemaker är förhållandevis dyr men har med dagens teknik blivit mycket tillförlitlig. Återanvändning är ett sätt att spara pengar. Den ekonomiska fördelen måste dock vägas mot de eventuella risker, som återanvändningen kan medföra. Ett antal frågor är obesvarade när det gäller återanvändningen av pacemaker.Kan pacemakern verkligen rengöras ordentligt och därmed vara fri från bakterier och virus, typ ADS och Hepatit B?Vem bär ansvaret om pacemakern inte fungerar?Vem äger pacemakern?Hur kan pacemakers funktionsduglighet garanteras, när man inte vet vad den första patienten har utsatt den för i form av stötar, fall, olyckor, defibrilleringar, ev kirurgiska ingrepp med t.ex. diatermi, strålning etc? Skall patienten informeras och godkänna att en begagnad pacemaker inopereras?
I en del länder, t.ex. USA och Tyskland, är återanvändning förbjuden.
Socialutskottet har i sin tidigare behandling av liknande motioner bl.a. sagt: ''Det har inte förekommit något fall vare sig i Sverige eller såvitt känt utomlands, där en patient kommit till skada i samband med återanvändning av pacemaker.'' Måste det verkligen hända en olycka för att riksdagen skall anse att ansvarsförhållandena vid återanvändning behöver utredas?
Utskottet säger vidare att det inte är en uppgift för riksdagen att bedöma vilka medicinska och tekniska säkerhetskrav som skall ställas. Det är inte heller vårt förslag. Vi anser, att det är en riksdagens uppgift att utreda ansvarsförhållande vid återanvändning av pacemaker.
Utskottet hänvisar i betänkandet 1989/90:SoU21 till att man tidigare hänvisat till att medicintekniska utredningen bereds i regeringskansliet. Man tillägger dock att det är viktigt att riksdagen snart får pröva frågan om den framtida utformningen av kontrollen av säkerheten för medicintekniska produkter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att socialstyrelsen får i uppdrag att utreda ansvarsförhållandena vid återanvändning av pacemaker.
Stockholm den 24 januari 1991 Barbro Sandberg (fp) Sigge Godin (fp)