Den rättspsykiatriska verksamheten har under många år
befunnit sig i en bekymmersam situation. Människor har
alltför länge fått sitta i häkte och därmed åsamkats onödigt
lidande i väntan på rättspsykiatrisk undersökning. Därmed
har också rättsreglerna för prövning av brottmål överträtts
eftersom den lagstadgade tiden på 6 veckor har överskridits.
Frihetsberövanden har inträffat som inte står i
överensstämmelse med svensk lag och sannolikt inte heller
med Europakonventionen angående skydd för de
mänskliga rättigheterna. Riksdagen har vid upprepade
tillfällen kritiserat regeringen för dess lagstridiga hantering
av rättspsykiatrin.
Bakom de noterade problemen ligger i första hand
regeringens oförmåga att komma till skott med att lösa
frågan om huvudmannaskapet för rättspsykiatrin och dess
omstrukturering samt regeringens njugghet vid tilldelning
av resurser. Detta har lett till köer och personalproblem.
Arbetet inom rättspsykiatrin är ansvarsfullt och samtidigt
riskfyllt. Personalavgångarna är betydande och
svårigheterna att rekrytera personal stora.
Problemens behandling
JO, riksrevisionsverket, kriminalvårdsstyrelsen och
riksdagen hör till dem som riktat kraftig kritik mot det sätt
på vilket verksamheten har bedrivits. Yrkesinspektionen
har utdömt larmsystemen vid tre kliniker.
Socialstyrelsen har på olika sätt försökt lösa problemen.
Nu avser man att stänga kliniken i Lund och vad vi erfarit
tänker man sedan koncentrera verksamheten till en
riksklinik, sannolikt den rättspsykiatriska kliniken i
Huddinge.
Kriminalvårdsstyrelsen har reagerat mot de planerade
förändringarna. I en skrivelse daterad l990-08-23 till
socialstyrelsen skriver man: ''Kriminalvårdsstyrelsen hyser
stark oro inför de konsekvenser som de planerade
nedskärningarna inom den rättspsykiatriska
undersökningen får befaras medföra bl.a. i fråga om
väntetider för de häktade s.k. undersökningsfallen. Enligt
styrelsens tidigare framförda uppfattning är redan den
platsreducering som under flera år temporärt har
förekommit under sommartid med stängda avdelningar vid
klinikerna i Lund, Stockholm och Uppsala ur flera
synpunkter otillfredsställande.''
Kriminalvårdsstyrelsen vänder sig också mot
rättspsykiatrisk undersökning i häkte och skriver: ''Mot en
ökad andel rättspsykiatriska undersökningar på
kriminalvårdens häkten talar även det faktum att en
undersökt person som enligt undersökningsläkaren är i
behov av sluten psykiatrisk vård skall vistas på
rättspsykiatrisk klinik i avvaktan på doms
lagakraftvinnande och placering på sjukhus.
Kriminalvårdens avdelningar har inte kapacitet att vårda
även dessa patienter.''
Av prop. l990/91:100 framgår att förhandlingar med
huvudmännen om överföring av driften för den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten ännu pågår.
Uppenbarligen är det i avvaktan på att dessa förhandlingar
ska slutföras som verksamheten ska koncentreras till en
enda enhet. Hur den därefter skall lokaliseras är oklart,
men är tanken att integrera den med den ordinarie
psykiatriska vården blir det snarare en ökning än en
minskning av antalet platser där rättspsykiatriska
undersökningar bedrivs.
Denna ryckighet inger inget förtroende. Vi är till att
börja med mycket skeptiska mot tanken att koncentrera
verksamheten till en enda enhet. Därmed försämras
möjligheterna till utbildning av nya rättspsykiatriker samt
till forskning inom området. Vi anser att sådan verksamhet
måste bedrivas på minst ett par universitetsorter för att
ämnet skall kunna utvecklas på ett positivt sätt.
Även av andra skäl är det olyckligt om verksamheten
begränsas till endast en klinik. I vissa fall kan det t.ex. vara
olämpligt att två personer som varit delaktiga i ett våldsdåd
undersöks vid samma klinik. Ibland kan man också ha
behov av att flytta en person från en klinik till en annan på
grund av dennes hotfulla uppträdande gentemot en av
undersökarna.
De segdragna problemen inom rättspsykiatrin måste nu
få sin lösning. En snar lösning av huvudmannaskapsfrågan
är nödvändig för att man skall få den arbetstrygghet och
arbetsro som verksamheten kräver. Om man inte
åstadkommer detta äventyras patienternas rättssäkerhet
och hälsa liksom personalens psykosociala hälsa.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bristerna inom rättspsykiatrin.
Stockholm den 24 januari 1991
Daniel Tarschys (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Ulla Orring (fp)