Motion till riksdagen
1990/91:So462
av Gunnar Nilsson (s)

Köproblem inom hörselvården


Hjälpmedelsutredningen konstaterar att
hjälpmedelsverksamheten i princip fungerar väl, men att
det finns allvarliga problem och brister som bl.a har
samband med ökad efterfrågan på hjälpmedel. Bristerna
gäller i första hand inte tillgången på hjälpmedel utan
främst brist på resurser inom den organisation som skall
svara för utprovning och tillhandahållande av hjälpmedel.
Utredningen har visat att den i särklass längsta
väntetiden förekommer inom hörselvården. Väntetiden till
öronundersökning varierar mellan 1 och 18 månader. Efter
undersökningen är det vanligen ytterligare väntetid för
utprovning av hjälpmedel; här varierar väntetiden mellan
ingen alls och två år.
Sammanlagt kan en person få vänta mellan en månad
och två och ett halvt år på att få hörseln testad och
hjälpmedel utprovade på en hörcentral. Viss prioritering av
patienter sker genom bedömning av behov i enskilt fall.
Framför allt är det barn och yrkesverksamma personer som
ges förtur. De långa väntetiderna, som i första hand drabbar
äldre hörselskadade, innebär att det i landet står ca 23 000 
personer i kö till hörcentralerna. Uppskattningvis
drygt 70 % 
av dessa utgörs av personer över 70
år.
Detta faktum kan för många få förödande konsekvenser
både psykiskt och socialt. Det medför också ett ökat
service- och vårdbehov inom andra samhällsektorer, vilket
bör uppmärksammas när det gäller framtida resursbehov
inom hörselvården.
Många hörselskadade nås inte av den rehabiliterande
verksamheten vilket medför stora påfrestningar av både
psykisk och social karaktär för den hörselskadade.
Hörselvårdsutredningen påvisar att äldre hörselskadade
är en lågprioriterad grupp även inom den pedagogiska
hörselvården. Orsaken till detta kan vara dels bristande
resurser vid landets pedagogiska hörselvårdsenheter, dels
en brist i informationsöverföring och rutiner mellan
hörcentral och pedagogisk hörselvårdsenhet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurs- och
organisationsproblem inom hörselvården.

nStockholm den 24 januari 1991

Gunnar Nilsson (s)