Hjälpmedelsutredningen konstaterar att hjälpmedelsverksamheten i princip fungerar väl, men att det finns allvarliga problem och brister som bl.a har samband med ökad efterfrågan på hjälpmedel. Bristerna gäller i första hand inte tillgången på hjälpmedel utan främst brist på resurser inom den organisation som skall svara för utprovning och tillhandahållande av hjälpmedel.
Utredningen har visat att den i särklass längsta väntetiden förekommer inom hörselvården. Väntetiden till öronundersökning varierar mellan 1 och 18 månader. Efter undersökningen är det vanligen ytterligare väntetid för utprovning av hjälpmedel; här varierar väntetiden mellan ingen alls och två år.
Sammanlagt kan en person få vänta mellan en månad och två och ett halvt år på att få hörseln testad och hjälpmedel utprovade på en hörcentral. Viss prioritering av patienter sker genom bedömning av behov i enskilt fall. Framför allt är det barn och yrkesverksamma personer som ges förtur. De långa väntetiderna, som i första hand drabbar äldre hörselskadade, innebär att det i landet står ca 23 000 personer i kö till hörcentralerna. Uppskattningvis drygt 70 % av dessa utgörs av personer över 70
år.
Detta faktum kan för många få förödande konsekvenser både psykiskt och socialt. Det medför också ett ökat service- och vårdbehov inom andra samhällsektorer, vilket bör uppmärksammas när det gäller framtida resursbehov inom hörselvården.
Många hörselskadade nås inte av den rehabiliterande verksamheten vilket medför stora påfrestningar av både psykisk och social karaktär för den hörselskadade.
Hörselvårdsutredningen påvisar att äldre hörselskadade är en lågprioriterad grupp även inom den pedagogiska hörselvården. Orsaken till detta kan vara dels bristande resurser vid landets pedagogiska hörselvårdsenheter, dels en brist i informationsöverföring och rutiner mellan hörcentral och pedagogisk hörselvårdsenhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurs- och organisationsproblem inom hörselvården.
nStockholm den 24 januari 1991 Gunnar Nilsson (s)