Under 1980-talet ökade antalet anmälningar hos hälso-
och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) från ca 700 år 1980
till närmare 1 400 år 1988. Den ökande ärendemängden
ledde till ett stort antal icke avgjorda ärenden. Regeringen
gav med anledning härav statskontoret i uppdrag att i
samråd med HSAN genomföra en översyn av vissa
administrativa frågor vid HSAN.
Statskontoret överlämnade den 20 juni 1988 en rapport
till regeringen (1988:41). Statskontoret förslog bl.a. efter en
omfattande genomgång av olika typer av ärenden hos
HSAN, att ordföranden ensam skulle få avgöra vissa
ärenden efter samråd med HSAN:s medicinska experter.
Det skulle vara frågan om ärenden som uppenbart inte
kunde leda till någon påföljd. Statskontoret räknade med
att närmare hälften av de ärenden som sakprövades hos
HSAN skulle kunna avgöras på detta sätt.
Sedan den nya bestämmelsen trätt i kraft tillämpades
den till en början på så sätt att ordföranden, HSAN:s
medicinska experter och HSAN:s handläggare var överens
om att disciplinär åtgärd inte kunde komma i fråga. På detta
sätt minskade balansen av icke avgjorda ärenden under året
med cirka 400 i stället för att som skett under de närmast
föregående åren öka med i genomsnitt 100 ärenden per år.
I slutet av juni 1990 återförvisade emellertid
kammarrätten i Stockholm fyra ärenden som avgjorts hos
HSAN genom ordförandebeslut. Motiveringen var i
samtliga beslut följande: ''fram till den 1 juli 1989 gällde
enligt 21 § lagen (1980:11) om tillsyn över hälso- och
sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen) den ordningen att
ansvarsnämnden, som utom ordförande har åtta ledamöter,
vid slutligt avgörande i sak var beslutsför med ordförande
och sex andra ledamöter''.
Riksdagen beslöt genom en lagändring (SFS 1989:210)
efter ett förslag från regeringen att ge ordföranden
möjlighet att ensam fatta beslut som innebär att ett ärende
om disciplinansvar avgörs i sak. En förutsättning härför var
att ''det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon
disciplinpåföljd''.
Efter att dessa ärenden återförvisats från kammarrätten
ökar åter antalet icke avgjorda ärenden. Det är uppenbart
att 21 § tillsynslagen inte fått den tillämpning som avses i
propositionen och i socialutskottets betänkande. Det är
också angeläget att HSAN:s styrelse bereds reell möjlighet
att lägga ner tyngdpunkten av sitt arbete på de ärenden som
kräver mera ingående överväganden. Detta kan
möjliggöras genom att i tillsynslagens 21 § ta bort
uppenbarhetsrekvisitet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en ändring av 21 § tillsynslagen.
Stockholm den 24 januari 1991
Ulla Berg (s)
Christina Pettersson (s)
Ulla-Britt Åbark (s)