Ett alltför vanligt miljö- och hälsoproblem är att
motorfordon i onödan går på tomgång. Vintertid i landets
kallare delar är det t.ex. inte ovanligt att bilar lämnas
gående på tomgång under det att föraren går in i affären och
handlar eller uträttar annat ärende! Vanligare är det dock
att man låter bilen/bussen/lastbilen stå på tomgång när man
utför kortare ärenden eller sitter och väntar i bilen.
Skälet till detta ofog är säkerligen oftast att man vill hålla
bilen varm. Detta trots att bilen knappast skulle hinna
kallna i någon betydande utsträckning i de aktuella fallen.
Tomgångskörning ger upphov till stora utsläpp av miljö-
och hälsofarliga gaser, i första hand kolväten och
kolmonoxid. Koncentrationerna av dessa gaser i
utomhusluften kan bli mycket hög där ett antal bilar står på
tomgång utanför affärerna en stilla vinterdag.
Kommunerna utfärdar lokala trafikföreskrifter där
tomgångskörning i tätbebyggda områden vanligen
begränsas till en eller några minuter. Dessvärre uppvisas i
många fall stora svårigheter att övervaka föreskrifterna.
Polisen har inte resurser nog för att vakta på folks
tomgångskörning och lapplisorna får inte göra jobbet.
Annars vore det logiskt att föreskrifter som
tomgångskörning följdes upp av just parkeringsövervakare
som ju ändå är på plats. Lagstiftning och regelverk bör
därför ses över i syfte att ge kommunerna möjligheter att
låta parkeringsövervakare även övervaka att
fordonsförarna följer tomgångsbestämmelserna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lagar och förordningar bör ses över i syfte att ge
kommunerna möjligheten att låta parkeringsövervakare
även övervaka tomgångsbestämmelser.
Stockholm den 22 januari 1991
Roy Ottosson (mp)
Åsa Domeij (mp)
Kjell Dahlström (mp)