Vid flera tillfällen har riksdagen under senare år gjort
ställningstaganden beträffande olika grupper inom
medicinens område. I maj 1989 beslöt riksdagen om
legitimation för ''vissa kiropraktorer''(1988/89:SoU23).
Detta efter förslag i ett delbetänkande från
alternativmedicinkommittén (AMK) (SOU1987:12).
Redan i detta betänkande konstaterade utskottet att
''det inom naprapatin bedrivs ett seriöst arbete. Så snart
tillräckligt underlag för ett ställningstagande föreligger
beträffande naprapaterna bör regeringen pröva frågan om
deras legitimation''.
Vid riksdagens behandling av ärendet ett år senare hade
regeringen ännu inte gjort någon sådan prövning.
Socialutskottet erinrade i sitt betänkande (1989/90:SoU24)
om vad utskottet redan året innan uttalat, nämligen att
regeringen ''så snart det föreligger ett tillräckligt underlag
för ett ställningstagande beträffande naprapaterna, bör
pröva frågan om deras legitimation''.
Vid en interpellationsdebatt i oktober fanns fortfarande
inget tillräckligt underlag. Socialminister Ingela Thalén
förklarade att det är socialstyrelsens uppgift att ta fram
vetenskaplig dokumentation av naprapaternas arbete. Först
när sådan finns är hon beredd att pröva frågan om deras
legitimation.
Doctors of Naprapathy är en välutbildad grupp, med ett
starkt samhälleligt förtroende och erkännande, inom
området manuell medicin. I alternativmedicinkommitténs
betänkande (SoU 1989:60) anges att naprapater har en lång
utbildning och att deras kompetens är allmänt vitsordad.
Kommittén föreslår regeringen att frågan om deras
legitimation skall prövas.
Man räknar i dag med att 200 000
patienter i Sverige söker naprapater vid cirka en
miljon tillfällen årligen, för ryggoch ledbesvär. En
utredning visar att antalet patienter ökat linjärt under de
senaste tio åren. Denna utveckling kommer sannolikt att
fortsätta.
Många människor upplever att den manuella
behandlingen är mer effektiv än traditionell behandling
inom hälso- och sjukvården. I många fall känner sig en
patient helt besvärsfri efter att ha blivit behandlad av en
naprapat eller kiropraktor, enligt en SCB-undersökning.
Naprapaterna utgör således i dag en mycket stor resurs
för många människor. Behandlingen är tillgänglig för alla
och utbildade naprapater finns redan i dag med god
geografisk utbredning över hela Sverige. Naprapaterna är
därför på många sätt en tillgång för snabb och effektiv vård
vid rörelseapparatens sjukdomar. Patienten belastar inte
sjukvården och därmed minskar också vårdköerna.
Dessutom kommer de drabbade snabbt tillbaka i
produktionen, vilket besparar samhället stora kostnader.
Under sommaren och hösten 1989 gjordes en utredning
av en opartisk juridisk expert inom hälso- och
sjukvårdsområdet. Utredningen visar att de krav som legat
till grund för legitimation av vissa kiropraktorer är väl
uppfyllda även för naprapater.
Naprapaterna drabbas nu dubbelt av att inte ha någon
legitimation. Dels är det försvårande från
konkurrenssynpunkt eftersom riksdagen, på sätt som här
har skett, favoriserar en annan grupp inom den manuella
medicinen. Dels tvingas de, såsom en icke-legitimerad
arbetsgrupp, att betala moms på ett osubventionerat pris.
Allmänhetens förtroende för naprapater är stort.
Yrkesgruppen är redan etablerad inom företagshälsovård
och idrottsrörelsen. Naprapatin är den största och
vanligaste behandlingsformen inom manuell medicin i
Sverige. Därmed har verksamheten också en sådan
omfattning, att den bör föras in under offentlig tillsyn.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om legitimation för naprapater.
Stockholm den 21 januari 1991
Per Stenmarck (m)
Ingrid Hemmingsson (m)
Gullan Lindblad (m)