Rätten till en god hälso- och sjukvård på lika villkor slås
fast i hälso- och sjukvårdslagen. En lag som är en av de mest
positiva som skapats.
Men den ger ingen garanti för att alla människor erhåller
lika vård på lika villkor. Många människor upplever det i
dag, liksom under en lång tid tillbaka, som mycket svårt att
få kontakt med läkare, oavsett om det är via vårdcentral
eller på annat sätt. I synnerhet gäller detta de människor
som inte bor i de tätast befolkade delarna av landet. Detta
beroende på att läkartätheten inte står i proportion till
betalningsunderlaget i respektive sjukvårdsregion, förutom
vid utbildningsorterna.
Vissa landsting har försökt att locka till sig läkare med
ekonomiska förmåner, som avskrivning av studielån och
höga löner, men detta har inte hjälpt.
I stället har kraftiga punktinsatser från landstingens sida
gjorts, till stora kostnader, för att få bort patientköerna.
Risker med ett sådant förfarande är att det kan leda till
påfrestningar som ger upphov till arbetsmiljöproblem för
både personal och patienter. Och som en följd av det ett
försenande av undersökning, diagnos, vård och behandling.
Ett sätt att på sikt komma tillrätta med denna ojämna
fördelning av läkarresurserna är naturligtvis att utöka
antalet platser inom läkarutbildningen. Detta betyder dock
inte att de glesare befolkade delarna av landet automatiskt
får sina vakanta läkartjänster tillsatta. Möjligen betyder det
att de läkare som inte erhåller tjänster eller uppdrag vid de
intressanta tjänstgöringsorterna, eventuellt flyttar ut på
landsbygden.
Ett mer verksamt sätt att upprätthålla läkartjänster i
glesbygd vore därför att finna någon form av styrmekanism
som gör att läkare i sin tjänstgöring eller utbildning måste
tjänstgöra ett antal år på orter i glesbygd. Läkare som en
gång har jobbat ute på små läkarstationer eller inom
öppenvård ute i landet har mycket stora förutsättningar att
bli kvar i sådan tjänst. Personer som aldrig har upplevt
stimulansen av att vara verksam t.ex. i Nordvärmland, eller
annat glesbygdsområde, får aldrig samma förståelse för de
problem som finns utanför storstadsområdena.
Kan man finna styrmetoder för att få piloter att stanna
kvar i flygvapnet efter erhållen utbildning, att få poliser att
tjänstgöra i storstäder, måste det också gå att få en rättvis
fördelning av landets läkarresurser.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av styrmetoder för att
trygga glesbygdernas behov av läkartjänster.
Stockholm den 23 januari 1991
Jarl Lander (s)
Bo Finnkvist (s)