Omfattningen av läkemedelsberoende och i vilken utsträckning det rör sig om blandmissbruk är inte känt. Mycket talar dock för att ett betydande antal människor har utvecklat beroende/missbruk av läkemedel och andra droger och att de tillfredsställer sitt sug efter läkemedlen genom att gå runt till olika läkare och få recept på dem.
Personer med läkemedelsberoende döljer ofta sitt beroende både för sina närmaste och de läkare de vänder sig till. De har svårt att få kontakt med någon som kan ge det stöd de behöver för att komma tillrätta med den rädsla som abstinenssymtomen ger upphov till. Det är en rädsla som om den inte kan behärskas leder till fortsatt bruk av tabletter samt en känsla av personligt misslyckande och uppgivenhet inför möjligheterna att bli fri från beroendet.
Ett sätt att stödja de läkemedelsberoende är att initiera en länkrörelse i likhet med vad man har för alkohol- och narkotikaberoende personer. Ett annat är att skapa en telefonjourverksamhet dit personer med läkemedelsberoende kan ringa för att få råd och hjälp. Vid några underavdelningar till Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare (RFHL) har man prövat en sådan telefonjourverksamhet. Den sköts av särskilda läkemedelsgrupper bestående av personer som själva varit läkemedelsberoende. Telefonjouren är öppen vissa tider men har snabbt blivit överbelastad, numret är ständigt upptaget enligt de personer som försöker ringa dit.
Det är uppenbart att en telefonjour för läkemedelsberoende fyller ett behov och att verksamheten behöver utvidgas. Fler projekt med telefonjour bör därför skapas i landet. Efter en prövotid bör verksamheten bli föremål för utvärdering så att man kan ta ställning till om den bör permanentas och eventuellt bli en del av en länkverksamhet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av telefonjour för personer med läkemedelsberoende.
Stockholm den 22 januari 1991 Barbro Westerholm (fp)