De handikappade och deras organisationer anser att
förslag om aktiv dödshjälp vid samtycke direkt skulle
drabba de svårast handikappade. Många handikappade har
erfarenhet av att ha befunnit sig i situationer då de uttryckt
önskan om att deras liv skulle avbrytas. Senare har de
uttryckt tacksamhet över att möjligheten för en sådan
lösning inte fanns.
Samhället måste ställas inför det moraliska kravet att det
skall göra allt för att ingjuta livsmod och underlätta vägen
tillbaka till livskvalitet. Detta etiska imperativ, som är
grunden för den inriktning som måste prägla politiken för
handikappade och som har sin grund i övertygelsen om alla
människors lika värde, får inte trubbas av genom att
plötsligt en ny utväg, en ny snabb lösning, öppnar sig som är
mindre mödosam och med förmenta humanistiska anspråk.
Många handikappade har varit i den situationen att de
har bett att få sitt liv förkortat, men efteråt har de varit
tacksamma för att den formen av barmhärtighet, kanske
från en nära vän eller anhörig, inte har existerat.
Människans värde och värdighet är aldrig något
självklart, utan påverkas av trender och tankar i tidsandan.
Därför måste dessa värden ständigt hävdas. I en tid som
tenderar att göra den psykiskt och fysiskt perfekta
människan till värdenorm finns risk att förslag, framlagda i
all välmening, ger effekter som man inte alls har tänkt på.
Har ett förslag därtill ett ekonomiskt incitament så
försvagas inte precis effekten. Svårt handikappade
människor, som alltid kommer att behöva samhällets
kraftiga stöd, känner snabbt av kantringarna i
värdevindarna.
Fosterdiagnostiken vid livets början gör det nu möjligt
att fastslå om ett barn blir handikappat, varför abort
kan erbjudas. Ordet kan blir kanske så
småningom ett bör med innebörden att kvinnan själv,
och inte samhället, i annat fall får ta de ekonomiska
konsekvenserna. De svåra etiska frågorna kring såväl
människans inträde i livet som hennes sorti måste behandlas
med största varsamhet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktiv dödshjälp vid samtycke.
Stockholm den 18 januari 1991
Ulla Tillander (c)
Martin Olsson (c)
Kersti Johansson (c)
Rosa Östh (c)
Marianne Jönsson (c)
Karin Israelsson (c)
Roland Larsson (c)
Stina Eliasson (c)