Till rörelsehindrade barn och ungdomar räknas de med
CP, ryggmärgsbrock, muskelsjukdomar, MBD,
benskörhet(OI), kortväxthet, Prader Willis syndrom samt
fler handikapp.
Föräldrar till dessa barn får ofta besked om att deras
barn är omöjliga att behandla konventionellt hos en
allmäntandläkare och att barnen därför måste behandlas
under narkos. Det beror ofta på att barnen vägrat öppna
munnen eller/och haft sådana ofrivilliga rörelser att
tandläkaren inte ansett sig kunna behandla dem. Dessa
barn har, sedan de kommit till en barntandläkare, som
kunnat ta sig den tid, som dessa barn kräver, haft kunskap
om barnens sjukdomsbild och tagit hänsyn till barnens
speciella problem, kunnat medverka i behandlingen utan
störningar.
För barn med CP-skador är det mycket viktigt med tidig
tandläkarkontakt. Barntandläkaren ingår i dag i vissa
habiliteringar som konsult. Barn med CP-skador har ofta
ofrivilliga rörelser, kan inte styra sina muskler eller är
mycket spända även i käkmuskulaturen. Somliga barn har
tidigt blivit fastlåsta i ett reflexmönster och många är
extremt oroliga inför nya och okända situationer.
CP-skadade barn har ofta problem med talet och
tandstatus har därför stor betydelse för talutvecklingen.
Här har barntandläkarspecialisten stor betydelse.
Ett annat problem är barn med benskörhet, som kräver
speciellt varsam behandling eftersom även tandbenet är
skört. Här krävs specialkunskap hos tandläkaren och
erfarenhet av liknande fall.
Att behandlingen av barn med svåra handikapp skulle
centraliseras till några få platser i landet, vilket föreslagits i
besparingssyfte, innebär dels långa köer för barn, som
redan har dagliga bekymmer, dels långa och tröttande resor
för just dem som redan har svårt att röra sig. Detta innebär
ytterligare komplikationer för barn och familj, som redan
har en komplicerad vardag.
Varför ta ifrån dessa familjer en väl fungerande
organisation med barntandläkarspecialister? För barnen är
det nödvändigt att de som behandlar dem har
specialkunskap och erfarenhet av kontakt med
handikappade barn. Kommer allmäntandläkaren att ha tid,
intresse och tålamod med dessa svårbehandlade barn eller
barn, som räknas som ''icke behandlingsbara''? Kommer
det att finnas tid och intresse att vidareutbilda sig på detta
område för den enskilde allmäntandläkaren?
Barntandläkarspecialiteten och barntandläkarna
behöver vara kvar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att barntandläkarspecialiteten
och barntandläkartjänsterna skall vara kvar.
Stockholm den 17 januari 1991
Anita Stenberg (mp)
Ragnhild Pohanka (mp)
Eva Goe s (mp)