I vårt land finns ca 500 personer som yrkesmässigt utövar
någon form av s.k. manipulationsbehandling. Denna
medicinska teknologi har i stor utsträckning haft utövare
som refererat till teoretiska förutsättningar som tett sig
kontroversiella i förhållande till en klassisk medicinsk
tankegång, och teknologin har därför haft en låg
vetenskaplig status.
Manipulationsbehandling består av många olika
moment. Manipulationsgreppet, så som t.ex.
kiropraktorerna utför det, är i medicinskt sammanhang det
mest kontroversiella. Olika former av
manipulationsgreppsbehandling har under olika
beteckningar existerat sedan Hippokrates (400 år f.Kr.).
Motståndet mot och svårigheterna att acceptera en
medicinsk teknologi som är teoretiskt komplicerad har sin
egen dynamik och historia. Emellertid finns det numera
enligt British Medical Association (BMA) en möjlighet att
vetenskapligt förklara och förstå åtminstone vissa delar av
effekten av manipulationsbehandling. Det är mot denna
bakgrund inte längre omöjligt att omtolka vissa av de äldre
kiropraktiska begreppen i neurofysiologiska termer.
Manipulationsgreppsbehandlingen kan ses som ett
komplement till övriga former av icke operativ behandling.
Naprapati är en speciell form av
manipulationsbehandling som är närbesläktad med t.ex.
kiropraktik och osteopati. Innebörden av ordet naprapati är
att man korrigerar förändringar i främst rygg, muskel och
led. Undersökningar har visat att ett mycket stort antal
patienter fått sitt tillstånd lindrat eller förbättrat efter sådan
behandling ochde slutsatser man dragit är att
naprapatbehandlingen åtminstone har befrämjat
tillfrisknandet.
Efter ett omfattande utredningsarbete föreslog
Alternativmedicinkommittén (S 1984:04) i ett
delbetänkande att legitimation skall kunna utfärdas för
vissa kiropraktorer, ett förslag som sedan i allt väsentligt
blev identiskt med regeringens prop. 1988/89:96. Förslaget,
som också blev riksdagens beslut, innebär att en mycket
begränsad grupp, ca 70 personer, vilka avlagt examen som
Doctors of Chiropractic vid godkänd utländsk högskola
eller genomgått motsvarande utbildning, anses uppfylla
grundläggande kvalitets- och säkerhetskrav enligt hälso-
och sjukvårdslagen.
Det finns all anledning att understryka behovet av högt
ställda kompetenskrav för att legitimation skall kunna
medges yrkesutövare på sjukvårdens område. Ändå måste
man starkt ifrågasätta den snäva avgränsning som valts i det
här fallet.
Som grund för kvalitetskriteriet har pekats på att
Doctors of Chiropractic utexamineras vid ett tiotal
godkända högskolor i USA, Canada, Australien och
England efter 4--5 års teoretisk och praktisk utbildning.
Av de ovannämnda 500 utövarna av någon form av
manipulationsbehandling är drygt hälften naprapater eller
osteopater. Naprapaterna genomgår en utbildning som är
likvärdig ovannämnda godkända utbildning för Doctors of
Chiropractic. Denna utbildning bedrives i Sverige av ett
institut för utbildning och forskning inom manuell
medicin -- Naprapathic School i Stockholm. Eftersom
denna skola funnits i 20 år föreligger goda möjligheter att
ställa den under överinseende av myndigheternas krav och
kontroll. Utbildningen är 4-årig, motsvarar 160
universitetspoäng och är således av klar högskolekaraktär.
Undervisningen i alla grundmedicinska och kliniska ämnen
bedrives av läkare eller medicinska specialister. Ämnena
inriktas bl.a. på att ge kunskaper om sjukdomar som är
kontraindicerade för manuell behandling. I samtliga ämnen
förekommer separat examination resp. en stor skriftlig
slutexamination i samtliga ämnen sista terminen.
Svenska Naprapatförbundet är en rikstäckande
organisation med ca 350 medlemmar, vilka samtliga är
ansvarsförsäkrade. Gruppen naprapater, som totalt utför ca
1 miljon behandlingar per år, motsvarande ungefär 200 000
patienter, har i växande grad vunnit allmänhetens
förtroende. Samhällets erkännande understrykes också av
den betydelse som tillmäts naprapatin inom
företagshälsovården, fackföreningsrörelsen och
idrottsrörelsen. Som exempel kan nämnas att TFF-
försäkringen (LO/TCO) ersätter naprapatbehandling vid
skada, om lärkarremiss (intyg) finns. Naprapaterna initierar
dessutom vetenskaplig forskning och har tagit initiativ till
ett flertal undersökningar. Som exempel kan nämnas
studier vid bl.a. försäkringskassan i Västerås och Huddinge
sjukhus.
Socialutskottet underströk vid riksdagsbehandlingen av
frågan (bet. 1988/89:SoU23) betydelsen av naprapaternas
arbete och förutsatte att yrkesgruppens verksamhet skulle
få en noggrann genomlysning i
Alternativmedicinkommitténs slutbetänkande. Detta gavs
också, med anledning av motioner -- bl.a. 1988/89:So22
(s) -- riksdagen till känna.
Ett studium av detta slutbetänkande visar tyvärr dock att
denna genomgripande analys inte kommit till stånd. I stället
valde kommittén att inte nu förorda legitimation för
naprapaterna med utgångspunkt från sin tidigare
synnerligen begränsade och summariska undersökning av
deras yrkesverksamhet. Så t.ex. har utbildningsfrågorna,
som utgjorde ett avgörande kriterium när det gällde att ta
ställning till legitimation av vissa kiropraktorer, inte
närmare analyserats. Som något av en paradox kan
konstateras att AMK ändå finner att det föreligger en
visserligen begränsad men ändå övertygande terapeutisk
effekt av manipulationsbehandling vid akuta länd- och
bröstryggbesvär. Utredningens experter har också (se bl.a.
s. 51 i ''Värdering av alternativmedicinska teknologier'' --
SOU 1989:63) gett naprapatin goda vitsord.
Socialministern aviserade i ett frågesvar i riksdagen den
24 oktober 1989 (fråga 1989/90:136) att en proposition med
anledning av AMK:s förslag ''kan läggas fram för riksdagen
tidigast hösten 1990''. Så blev inte fallet.
I betänkande 1989/90:SoU24 anger utskottet, som grund
för avslag på motioner med krav på legitimation av
naprapater, att det saknas tillräckligt underlag för att nu
förorda en sådan legitimation. Samtidigt säges i
betänkandet att legitimationen syftar till följande:
1. Garanti för en viss kunskapsnivå.
2. Fylla ett väsentligt informationsbehov.
3. Förbehållas grupper som har en självständig
yrkesfunktion med kvalificerade arbetsuppgifter och ett
särskilt ansvar för patienternas säkerhet i vården.
4. Gruppen skall ha byggt upp ett förtroende samt vunnit
ett visst mått av kliniskt och vetenskapligt erkännande.
I vilket avseende naprapaternas förutsättningar för
legitimation skiljer sig från kiropraktorernas går inte
utskottet närmare in på. I motsägelse till tidigare slutsatser
noterar utskottet samtidigt: Då emellertid naprapaterna har
en lång utbildning och deras kunskaper och kompetens är
allmänt vitsordade, förordar kommittén att regeringen
prövar frågan om deras legitimation när naprapaterna kan
uppvisa studier som konfirmerar effekten av deras
metoder.'' Sådana studier finns som bekant redan och torde
vara väl bekanta för såväl Alternativmedicinkommittén som
socialutskottet.
Det är mot ovanstående bakgrund angeläget att
riksdagen snarast får möjlighet att ta ställning till frågan om
legitimation av naprapater. En noggrann genomgång av
förutsättningarna för en sådan legitimation visar
sammanfattningsvis följande:naprapaterna utgör en väl
definierad grupp med en klar yrkesidentitetutbildningen
tillgodoser högt ställda krav vad avser patienternas säkerhet
i vårdenallmänhetens förtroende för naprapatin är stort
och fortsätter att växanaprapatin har vunnit samhällets
erkännande inom företagshälsovården,
fackföreningsrörelsen och idrottsrörelsenföretagen
utvärdering har visat att manipulationsbehandling, som
ingår som en viktig del av behandlingen inom naprapatin,
har en begränsad men ändå övertygande effekt vid länd-
och bröstryggbesvärnaprapati är den vanligaste
behandlingsformen inom den manuella medicinen och
verksamheten har nu nått en sådan omfattning att det inte
minst för patienternas säkerhet ter sig nödvändigt att den
snarast föres in under samhällets tillsyn och kontroll.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om legitimation av naprapater.
Stockholm den 17januari 1991
Bengt Silfverstrand (s)
Birthe Sörestedt (s)