Underrättelseskyldighet vid rättsmedicinsk undersökning
Natten till den 5 november 1987 avled en 20 månader
gammal pojke i sitt hem. Fadern var vid tillfället ensam med
barnet. Pojken fördes till ortens lasarett, där man
konstaterade att han var död. Fadern förklarade för läkaren
att barnet inte fick röras förrän modern tagit avsked av
detta. Läkaren underrättade polismyndigheten om
dödsfallet och anmälan skedde i vanlig ordning. Fadern gav
sig av för att hämta modern till lasarettet.
Då de båda föräldrarna återkom till lasarettet fick de till
sin förfäran besked om att barnets kropp förts iväg för
obducering, s.k. fullständig dödsorsaksundersökning.
Detta medförde att modern inte kunde ta avsked av barnet
på det sätt hon önskat. Föräldrarna ifrågasatte om
polismyndigheten förfarit riktigt, då man beslutat om
rättsmedicinsk undersökning utan att ha undersökt om
modern varit underrättad och givits tillfälle att ta avsked av
barnet. Föräldrarna anmälde polismyndigheten till JO,
vilken bl.a. uttalade följande:Polisens uppgift att utreda
dödsfall är inte begränsad till fall då brott kan misstänkas.
Även utan sådan misstanke åligger det polismyndighet i de
fall då dödsbevis inte kunnat anskaffas på annat sätt, att
enligt 14
§ begravningskungörelsen (1963:540) se till att
dödsorsaken blir utredd och att dödsbevis lämnas till
pastorsämbetet. Föreskrifter för sådan undersökning som
dödsbevis skall grundas på, finns intagna i socialstyrelsens
föreskrifter om dödsbevis m.m. (SOSFS 1989:34).De
rättsmedicinska undersökningsformer polismyndigheten
vid utredning av dödsfall har att välja mellan är
rättsmedicinsk obduktion, fullständig
dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning. För rättsmedicinska obduktioner
finns särskilda bestämmelser i kungörelsen (1973:710) om
rättsmedicinsk obduktion. Dessa kompletterades av
socialstyrelsens cirkulär med föreskrifter om förfarandet vid
rättsmedicinsk obduktion m.m. (MF1975:12).
Föreskrifterna är i princip tillämpliga även vid fullständig
och enkel dödsorsaksundersökning i den mån inte enklare
förfaranden är särskilt medgivna i dessa fall. Någon
skyldighet att underrätta anhörig till avliden person innan
någon av ifrågavarande rättsmedicinska
undersökningsformer vidtas föreligger inte.
JO har i ett tidigare beslut (JO:s ämbetsberättelse
1979/80 s. 140 f) ifrågasatt om inte en
underrättelseskyldighet motsvarande den som gäller enligt
4 § obduktionslagen (1975:191) bör införas även
beträffande de nu ifrågavarande undersökningsformerna.
Ett barns plötsliga död är en fruktansvärd och
chockartad upplevelse för föräldrarna. När sedan berörda
myndigheter, helt inom lagens ramar, uppträder omänskligt
måste lagen ändras.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar om underrättelseskyldighet vid
rättsmedicinsk obduktion, fullständig
dödsorsaksundersökning och enkel
dödsorsaksundersökning motsvarande den skyldighet som
gäller enligt 4 § obduktionslagen.