Motion till riksdagen
1990/91:So39
av Margit Sandéhn och Börje Nilsson (s)

med anledning av prop. 1990/91:58 Psykiatrisk tvångsvård, m.m.


Det är mycket välkommet att regeringen genom
föreliggande proposition nu tar initiativ till en ny
lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård, så att en ökad
rättslig kontroll kommer till stånd samt att patienternas
rättssäkerhet stärks. Detta samtidigt som samhällsskyddet
förbättras vid behandlingen av de psykiskt störda
lagöverträdarna.
Inom den rättspsykiatriska undersökningsverksamheten
har det sedan en längre tid tillbaka funnits en rad problem,
vilka i viss omfattning kan ha haft sin grund i lagstiftningens
utformning.
Kritiken har främst riktat sig mot att den långa tid -- sex
veckor -- inom vilken ett utlåtande från den
rättspsykiatriska undersökningen skall avlämnas till
domstol inte sällan har överskridits. Orsakerna till detta kan
sökas i de många undersökningsfallen, bristen på läkare
samt undersökningstidernas längd jämte tiden för
utformning av utlåtandena. Detta har fått den mycket
olyckliga konsekvensen att de personer som varit häktade
tvingats vänta i häktena på den rättspsykiatriska
undersökningen.
Om vi först uppehåller oss vid väntetiderna för
påbörjande av undersökning vid häktena, så har det
framkommit att resurser saknats för att nedbringa dessa
tider till intentionerna i gällande lagstiftning. Det får därför
ses som en framgång att regeringen i nu föreliggande
proposition särskilt anger tidsrymden. Detta kräver
naturligtvis att erforderliga resurser i form av
undersökningsplatser nu ställs till förfogande.
Resursbehovet för detta måste tillgodoses oavsett vilken
huvudman som kommer att bli aktuell.
Det är också viktigt att framhålla, som lagrådet gör, att
resurser även ställs till förfogande så att
undersökningstiderna kraftigt kan reduceras, vilket är ett
rättssäkerhetskrav. Förhållandena är naturligtvis också
oacceptabla ur humanitär synpunkt. En rättspsykiatrisk
undersökning måste självfallet utföras med största möjliga
skyndsamhet.
Denna skyndsamhet får dock på intet sätt innebära att
undersökningsverksamheten inte får den kvalitet som det
finns anledning att fordra. Undersökningsverksamheten
skall som framgår av propositionen vara så effektiv att
undersökningarna genomföres inom föreskriven tid och att
de sker med tillfredsställande kvalitet. Det är i det här
sammanhanget viktigt att peka på det teamarbete som
enligt socialstyrelsens rekommendationer bör ligga till
grund för undersökningsarbetet. Lagrådet har också anfört
att en sänkning av utlåtandenas kvalitet inte kan accepteras.
Många av de olägenheter som föreligger inom den
rättspsykiatriska verksamheten har förelagts JO för
prövning. JO har då använt starka juridiska uttryck som
''synnerligen stötande ur rättssäkerhetssynpunkt'', vilket
tydligt vittnar om att åtgärder behövs.
Vidare finns det anledning att påpeka att
kriminalvårdsstyrelsen så sent som den 25 oktober 1990 i ett
yttrande till JO anfört, att krav framställts om att
undersökning skulle ske vid häkte i 14 fall mellan den 12 och
20 september men att platser ej fanns p.g.a. den
platsreducering som socialstyrelsen svarat för.
Såsom även framgår av nuvarande lagstiftning skall det
finnas särskilda skäl om en rättspsykiatrisk undersökning
beträffande en häktad får genomföras när denne är intagen
i häkte.
Det finns anledning att, såsom också framgår av
propositionen, noga framhålla att det måste vara fråga om
rena undantagssituationer för att s.k. särskilda skäl får
anses föreligga.
Om den kommande lagstiftningens uttalade intentioner
skall kunna upprätthållas krävs det att huvudmännen efter
slutförda förhandlingar anvisar behövliga ekonomiska och
övriga resurser i form av exempelvis platser och personal.
Sammanfattningsvis kan sägas att intentionerna i
propositionen är goda. Resursfrågan är dock så avgörande
för rättspsykiatrins utveckling enligt den förnyade
lagstiftningen, att förhandlingarna om vilken huvudman
som blir aktuell måste ges högsta prioritet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resursfrågor för den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om huvudmannaskap för den
rättspsykiatriska undersökningsverksamheten.

Stockholm den 13 december 1990

Margit Sandéhn (s)

Börje Nilsson (s)