med anledning av prop. 1990/91:58 Psykiatrisk tvångsvård, m.m.
Rättspsykiatrin har en central roll i rättsväsendet och
rättskipningen. Genom rättspsykiatrin kan grundsatsen att
den som på grund av sjukdomstillstånd begått brott inte
skall straffas vidmakthållas. Den rättspsykiatriska
vetenskapen skall således upprätthålla gränserna som
tillräknelighetsläran uppställer. Härvid krävs flera åtgärder
som om de planmässigt genomförs leder till en ökad
rättssäkerhet.
Sådana åtgärder är framför allt:att upphöja
rättspsykiatrin till en självständig specialitet vilken ger inom
rättspsykiatrin verksamma läkare en ökad möjlighet till
utveckling och konkurrens med andra psykiatrer,att
rättspsykiatrin tillförs de resurser som medger en planerad
utbyggnad och som leder till att specialiteten kan svara mot
de krav och den efterfrågan som dels råder, dels kan
förväntas,att de rättspsykiatriska enheterna finns
lokaliserade till alla delar av landet för en ökad
tillgänglighet, samtatt rättspsykiatrin även framgent
kommer att ha staten som huvudman i likhet med de
rättsmedicinska klinikerna.
Som framgår av propositionen intar rättspsykiatrin en
särställning i rättsprocessen. Dess förmåga hänger intimt
samman med rättsstatens möjlighet att meddela rätt
anpassade påföljder.
Som framgår av remissyttranden från en rad instanser
inom rättspsykiatrin finns stora och många frågetecken om
rättspsykiatrins ställning i framtiden, vilka krav som bör
ställas på utlåtandena m.m. Dessa frågor och olösta
områden visar på propositionens brister inom ett för
rättsväsendet centralt ämnesavsnitt.
Det är här och i anslutning till denna propositions övriga
omfattande frågor inte möjligt att ge en heltäckande bild av
den framtida rättspsykiatriska organisationen. Emellertid
kan noteras som en omständighetatt rättspsykiatrin
hittills arbetat med otillräckliga resurser, vilket medfört att
de tider för rättspsykiatrisk undersökning som finns angivna
i lag sällan eller inte alls kunnat hållas,att regeringen vid
skilda tillfällen förutskickat en översyn av området och att
denna uteblivit,att avveckling av rättspsykiatriska
resurser nu ägt rum som ytterligare kommer att förvärra
den situation som hittills rått.
Sammanfattningsvis kräver den rättspsykiatriska
verksamheten en egen genomgång och analys av både
nuvarande och framtida behov.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av översyn och åtgärder
inom rättspsykiatrin.