Rättspsykiatrin har en central roll i rättsväsendet och rättskipningen. Genom rättspsykiatrin kan grundsatsen att den som på grund av sjukdomstillstånd begått brott inte skall straffas vidmakthållas. Den rättspsykiatriska vetenskapen skall således upprätthålla gränserna som tillräknelighetsläran uppställer. Härvid krävs flera åtgärder som om de planmässigt genomförs leder till en ökad rättssäkerhet.
Sådana åtgärder är framför allt:att upphöja rättspsykiatrin till en självständig specialitet vilken ger inom rättspsykiatrin verksamma läkare en ökad möjlighet till utveckling och konkurrens med andra psykiatrer,att rättspsykiatrin tillförs de resurser som medger en planerad utbyggnad och som leder till att specialiteten kan svara mot de krav och den efterfrågan som dels råder, dels kan förväntas,att de rättspsykiatriska enheterna finns lokaliserade till alla delar av landet för en ökad tillgänglighet, samtatt rättspsykiatrin även framgent kommer att ha staten som huvudman i likhet med de rättsmedicinska klinikerna.
Som framgår av propositionen intar rättspsykiatrin en särställning i rättsprocessen. Dess förmåga hänger intimt samman med rättsstatens möjlighet att meddela rätt anpassade påföljder.
Som framgår av remissyttranden från en rad instanser inom rättspsykiatrin finns stora och många frågetecken om rättspsykiatrins ställning i framtiden, vilka krav som bör ställas på utlåtandena m.m. Dessa frågor och olösta områden visar på propositionens brister inom ett för rättsväsendet centralt ämnesavsnitt.
Det är här och i anslutning till denna propositions övriga omfattande frågor inte möjligt att ge en heltäckande bild av den framtida rättspsykiatriska organisationen. Emellertid kan noteras som en omständighetatt rättspsykiatrin hittills arbetat med otillräckliga resurser, vilket medfört att de tider för rättspsykiatrisk undersökning som finns angivna i lag sällan eller inte alls kunnat hållas,att regeringen vid skilda tillfällen förutskickat en översyn av området och att denna uteblivit,att avveckling av rättspsykiatriska resurser nu ägt rum som ytterligare kommer att förvärra den situation som hittills rått.
Sammanfattningsvis kräver den rättspsykiatriska verksamheten en egen genomgång och analys av både nuvarande och framtida behov.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av översyn och åtgärder inom rättspsykiatrin.
Stockholm den 13 december 1990 Göran Ericsson (m)