Missbruk av alkohol och narkotika utgör tillsammans ett
av de största hälsoproblemen i Sverige.
Det finns ett klart samband mellan å ena sidan missbruk
av alkohol och å den andra sidan alkoholrelaterade skador.
Det finns därför starka skäl att pressa ner
totalkonsumtionen. Folkpartiet liberalerna föreslår i
motionen en nationell offensiv för minskad
alkoholkonsumtion. Ungdomar är en viktig målgrupp. En
kartläggning över hur stor gruppen äldre missbrukare är och
vilka vårdbehov de har bör genomföras. Alkoholskatten
bör höjas. Sverige bör i det europeiska samarbetet arbeta
för en restriktiv alkoholpolitik. Etiska riktlinjer för
marknadsföringen av alkohol internationellt bör utvecklas.
Målet för narkotikapolitiken måste vara ett samhälle
fritt från narkotika. I motionen yrkas på ett effektivare
samarbete på narkotikaområdet i Norden. Effekten av
lagstiftningen om förbud mot befattning med och bruk av
narkotika behöver följas upp.
Information om tidiga symtom på missbruk bland
ungdomar behöver spridas till alla dem som möter
ungdomar i sin vardag. Metoder behöver utvecklas för
uppföljning av behandlingsresultaten i olika vårdformer.
Utslussningen av missbrukare behöver förbättras och
hemlösa missbrukares bostadsproblem lösas. Personal i
missbrukarvården behöver få bättre möjligheter till
vidareutbildning.
I motionen anslås ytterligare l0 milj.kr. till
socialdepartementets anslag H 3 Bidrag till organisationer.
Statistiken över alkoholanvändningen behöver
utvecklas och innefatta också hembränd sprit m.m. Också
statistiken över narkotikaanvändningen behöver utvecklas
och omfatta hela landet.
HIV-smittade och aidssjuka narkomaner bör beredas
möjlighet till metadonbehandling när deras tillstånd
motiverar det och taket för antalet patienter som får
behandlas i Sverige med metadon undanröjas.
Sprututbytesprogram i kontrollerade former bör göras
tillgängliga vid landets infektionskliniker i nära samarbete
med socialtjänsten för att minska risken för spridning av
HIV-smittan genom smutsiga sprutor och spetsar.
1. Inledning
I så gott som alla kulturer har det funnits någon drog som
människor använt för att berusa sig och tillfredsställa ett
behov av verklighetsflykt och upplösning av hämningar.
Sätten att berusa sig varierar dock. I Sverige är det alkohol,
narkotika och vissa läkemedel som kommit till användning.
Missbruk av alkohol och narkotika utgör tillsammans ett
av de största hälsoproblemen i Sverige. För den enskilde
kan de sociala följderna av missbruk av alkohol, narkotika
m.m. bli mycket omfattande. De bidrar till social utslagning
av många människor i samhället. Även missbrukarens
familj drabbas negativt genom de psykosociala
konsekvenser missbruket för med sig.
Hälsoeffekterna av missbruket är omfattande.
Överkonsumtion av alkohol torde idag utan tvivel vara den
vanligaste orsaken till för tidig död i Sverige. Omkring 3 000
människor per år beräknas årligen omkomma i Sverige på
grund av alkohol i samband med olyckor och våld. Därtill
kommer ett stort antal personer som dör i olika
alkoholrelaterade sjukdomar som skrumplever och skada
på bukspottkörteln. Också bland narkomaner är
dödligheten hög. Samhällets kostnader för missbruket är
också höga. Totalt uppskattades de för ett par år sedan
uppgå till l00 miljarder varav 80 miljarder kunde hänföras
till alkoholmissbruket. Idag är kostnaderna med all
sannolikhet ännu högre. Detta skall jämföras med de ca l6
miljarder kronor som samhället år l989 ''tjänade'' på
alkoholen i form av punktskatter, tull, moms,
systembolagsskatt m.m.
Om missbruket minskade skulle vi få ett bättre och
tryggare samhälle med mindre våld och utslagning. Vi
skulle också få ökade resurser för att utveckla välfärden.
Köerna till akutsjukvården skulle kunna minskas om inte så
många sjuksängar upptogs av patienter med sjukdomar och
skador relaterade till missbruket. Vi skulle behöva färre
poliser, färre fängelseplatser och färre behandlingshem.
Att tränga tillbaka missbruket av alkohol och narkotika
är en viktig politisk uppgift. Särskilt viktigt är det att
förebygga missbruk hos den unga generationen.
Det är därför bra att regeringen aviserar en
alkoholpolitisk proposition till våren och det är bra att
regeringen i november l990 beslöt anslå l2 milj.kr. till
WHO:s alkohol- och narkotikaprogram. Men regeringen
har dröjt alldeles för länge med dessa åtgärder. Det är
särskilt märkligt att propositionen dröjt så länge eftersom
socialstyrelsens förslag som överlämnades till
socialdepartementet i december l988 väsentligen
överensstämmer med de krav på en aktiv alkoholpolitik
riksdagen ställde hösten l989 (SoU2 l989/90). Det borde
varit ganska lätt att skriva en proposition utifrån
socialstyrelsens förslag och riksdagens beslut.
Riksdagens behandling av alkoholfrågan hösten l989 var
också ett uttryck för att riksdagen ansåg regeringens
hittillsvarande hållning i alkoholfrågan alltför slapp. I
betänkandet fick folkpartiet liberalerna gehör för en rad
förslag, t.ex. anslutningen till WHO:s 25 procentsmål,
höjning av priser och skatter, höjning av åldersgränsen för
servering av alkoholdrycker och andra åtgärder riktade till
ungdomar. Vi fick också stöd för våra krav om åtgärder mot
langning, snabbvin, hembränning och användningen av
teknisk sprit.
2. Alkohol
Konsumtion
Man räknar med att ca 85 % av den vuxna befolkningen
i vårt land dricker alkohol. Majoriteten är s.k.
måttlighetsdrickare, men ungefär tio procent av alla män
och två procent av kvinnorna i vårt land har stora
alkoholproblem. Det finns ingen skarp gräns mellan s.k.
normal konsumtion och missbruk; utvecklingen av
alkoholmissbruk sker i allmänhet successivt och de flesta
alkoholister har en gång varit måttlighetsförbrukare.
Av resultaten från de årliga undersökningarna av
ungdomars drogvanor kan man utläsa att år l989
konsumerade 77 % av pojkarna i årskurs 9 alkohol.
Motsvarande siffra för flickorna var 74 % men flickorna
dricker mindre än pojkarna. Andelen pojkar som dricker
sig berusade har ökat jämfört med tidigare vilket är oroande
liksom den ökande alkoholkonsumtionen bland kvinnor.
Bakom konsumtionsökningen ligger sannolikt dels den
ekonomiska utvecklingen med en eftersläpning av
prishöjningarna på alkohol, dels en avmattning av de
informationsinsatser som gjordes under l970-talets slut och
l980-talets början.
Systembolagets siffror över försäljning av alkohol ger
också en bild av alkoholkonsumtionen. Försäljningen
ökade successivt under tiden efter motbokens avskaffande
fram till l976. Därefter sågs en minskning fram till l984 då
trenden åter vände uppåt för att vika l990 då systembolagets
försäljning -- mätt i liter ren alkohol -- minskade med 3,4
procent jämfört med l989. Det är främst spritförsäljningen
som minskat. Samtidigt sågs en viss ökning av försäljningen
av lättdrycker. Till detta kommer konsumtion av en okänd
mängd hembränd sprit och annan hemtillverkad alkohol,
konsumtion i anslutning till utlandsresor, privat införsel av
alkohol samt konsumtion av teknisk sprit.
Sjuklighet och dödlighet
Alkohol är ofta en dold sjukdomsorsak. Många
människor får symtom och sjukdomar av sitt drickande utan
att de själva eller deras läkare sätter detta i samband med
alkoholvanorna. Man brukar kalla alkohol för den stora
''sjukdomsimitatören'' eftersom den kan ligga bakom så
många olika hälsoproblem, alltifrån lindrig trötthet till
allvarliga symtom från nervsystemet.
Mellan tio och tjugo procent av alla besök på sjukhusens
akutmottagningar har alkohol som bakomliggande orsak.
Inom den psykiatriska vården är ungefär hälften av alla
vårdtillfällen orsakade av alkohol.
Vanliga dödsorsaker till följd av alkoholmissbruk är
delirium tremens, skrumplever, inflammation i
bukspottkörteln samt olika former av våldsam död, t.ex.
självmord, trafikolyckor, drunkningsolyckor och andra
olycksfall. Det finns ett samband mellan hög
alkoholkonsumtion och flera cancerformer. Särskilt starka
är sambanden mellan alkohol och cancer i munhåla, svalg,
matstrupe och struphuvud. Risken för bröstcancer har
visats vara förhöjd bland kvinnor som använder måttliga
mängder alkohol, något som är mindre känt. Vid en
konsumtion av mer än 300 g alkohol per vecka (motsvarar
ungefär fem helflaskor vin på 75 cl) ökar risken för
blodpropp i hjärnan och hjärnblödning fyra gånger.
Samband bruk-missbruk
Det finns ett klart samband mellan å ena sidan bruk av
alkohol och å den andra sidan missbruk och
alkoholrelaterade skador. En sänkning av
totalkonsumtionen leder till färre alkoholskadade. En
ökning till mer missbruk, fler skador och ökad dödlighet.
Det finns därför starka humanitära, sociala och ekonomiska
skäl för att pressa ner totalkonsumtionen av alkohol.
Åtgärder för att minska alkoholkonsumtionen och
missbruket
I Sverige finns olika uppfattningar om alkoholbruk,
alltifrån totalt avståndstagande till en positiv inställning till
både bruk och berusning. Traditioner och kulturella
inflytanden men också egna upplevelser av missbruk i den
nära omgivningen påverkar vars och ens attityder till
alkoholen. Det är av största vikt att människor bibringas
respekt för alkoholen som vanebildande drog och insikt om
de faror som följer med dess användning.
Avvägningen i alkoholpolitiken mellan
informationsinsatser och restriktioner är därför viktig.
Strävan måste vara att på ett effektivt sätt förebygga
missbruk samt att ge vård, behandling och rehabilitering åt
dem som har alkoholproblem.
Under de senaste åren har tanken på mera långtgående
åtgärder för att begränsa alkoholkonsumtionen
aktualiserats, bl.a. genom en speciell kampanj för
ransonering av alla alkoholinköp. Regeringen lät år 1981
utreda de tekniska förutsättningarna för registrering och
ransonering (Ds S 1981:22). Denna utredning visade att det
är möjligt att, utan alltför tekniskt komplicerade system och
till rimliga kostnader, åstadkomma såväl registrering som
ransonering.
De alkoholpolitiska instrument som står till förfogande
bör användas med större konsekvens än hittills. Det är hög
tid att arbeta med informationsinsatser på bred front och
över lång tid. Den s.k. ATHENA-gruppen i vilken ingår
representanter för folkrörelser och myndigheter har under
åren l989 och l990 arbetat med en landsomfattande aktion
mot alkohol och andra droger. Dess mandat är förlängt till
l juli l99l. Två och ett halvt år är emellertid en alldeles för
kort tid för att man skall åstadkomma bestående effekter av
upplysningsarbetet. Att få människor att välja sundare
livsstilar och visa respekt för alkoholen är ett långsiktigt
arbete och sträcker sig över generationer. Regelbundet
återkommande antidrogkampanjer bör kombineras med en
fortlöpande, långsiktig upplysningsverksamhet. Särskilt
viktigt är det att nå ungdomarna. Ett samarbete bör
initieras med språkreseföretagen så att deras information
också innehåller upplysningar om risken med alkohol och
andra droger.
Skulle det visa sig att en mera konsekvent tillämpning av
den beslutande alkoholpolitiken inte resulterar en avsevärd
minskning av den nuvarande alltför höga
alkoholkonsumtionen, bör mera långtgående åtgärder
kunna sättas in. En ransonering skulle kunna bli aktuell
men om en sådan skall införas måste den ha ett betydande
stöd i den allmänna opinionen.
Nationell offensiv för minskad konsumtion och ökad
respekt för alkoholen
Det är viktigt att alla berörda instanser tar sitt ansvar för
att förverkliga riksdagsbeslutet från hösten 1989. Annars
kommer inte Sverige att nå det mål som WHO ställt upp och
som riksdagen anslutet sig till, nämligen att minska
alkoholkonsumtionen med 25% till år 2000 räknat från år
l980.
För att minska efterfrågan på alkohol måste
kunskaperna om alkoholens vanebildande egenskaper ökas
och attityderna till alkoholbruk ändras. För detta behövs en
nationell offensiv där många olika grupper i samhället
deltar. Föräldrar, förskollärare, lärare, hälso- och
sjukvårdspersonal, idrottsledare, ungdomsledare,
nykterhetsorganisationer, artister och politiker spelar här
en viktig roll som normbildare för andra. Arbetet för en
minskad alkoholkonsumtion måste bedrivas kontinuerligt.
Av och till, måste dessa insatser förstärkas med särskilda
kampanjer. Värdet av alkoholfria miljöer bör betonas.
Efter de alkoholpolitiska besluten l977 har ansvaret för
den med statliga medel stödda informationen om
alkoholskador under lång tid legat på folkrörelser och
ideella organisationer. Det finns goda skäl att bibehålla
detta stöd men samtidigt måste undervisningen i
hälsofostran i förskolan, skolan och högskolan intensifieras.
Förslag om hälsofostran som ett obligatoriskt
undervisningsmoment återfinns i en särskild motion om
Åtgärder för en bättre folkhälsa.
Prisinstrumentet
Riksdagen beslöt l977 om en mer aktiv användning av
prisinstrumentet i syfte att minska alkoholkonsumtionen.
Detta medför i sin tur behov av täta prishöjningar. Sådana
har emellertid inte kommit till stånd i den takt som är
nödvänding för att prisinstrumentet skall ha åsyftad verkan.
Skatt på sprit och vin består av en grundavgift och en
procentavgift. Grundavgiften tas ut för sprit med visst
belopp per liter och alkoholhalt samt för vin med visst
belopp per liter. Avgiften är relaterad till priset.
Vi föreslår en ökning med minst tio procent under år
l991. Höjningen bör ta hänsyn till riksdagens beslut hösten
l989 om beskattning efter alkoholstyrka.
Kvinnor och alkohol
Fler kvinnor i vuxen ålder dricker idag alkohol än för
några decennier sedan. I kölvattnet ses en markant ökning
av alkoholmissbruket bland kvinnor.
Ökningen av kvinnors alkoholkonsumtion kan ha många
orsaker. Könsrollerna har förändrats och det har blivit mer
accepterat att kvinnor dricker alkohol. Alltfler kvinnor
förvärvsarbetar och deras ekonomi blir då bättre, vilket
ökar konsumtionsutrymmet. Förvärvsarbetet har också lett
till en ökad kontakt med alkoholsederna.
Konsumtionsökningen kan också bero på bristen på
jämställdhet.
Kvinnor reagerar på mindre mängder alkohol än män
både vad avser berusning och skadeverkningar.
Kvinnorna döljer sitt missbruk länge, vilket fördröjer
upptäckten av missbruksproblemen. Utöver de
alkoholrelaterade sjukdomar som också drabbar män löper
de missbrukande kvinnorna risk att föda alkoholskadade
barn. Alkohol är en av de viktigaste kända faktorerna
bakom fosterskador.
Även om alkoholmissbruk bland kvinnor synliggjorts
mer i debatten under senare år så har alltför få av de förslag
som väckts omsatts i praktiken. Fortfarande hamnar de
allra flesta kvinnor med missbruksproblem i behandlingar
som är uppbyggda för män. Det är därför viktigt att
program för kvinnor med alkoholproblem utvecklas på
arbetsplatserna. Metoder måste utvecklas för behandling av
kvinnliga alkoholister typ EWA-projektet vid Karolinska
sjukhuset i Stockholm. Uppbyggnaden av behandlingshem
med olika inriktning och behandlingsforskning måste
stimuleras. Mödravårdscentralerna måste stimuleras att
upptäcka alkoholmissbruk hos gravida kvinnor och i sin
information starkt betona risken för fosterskador till följd
av alkoholbruk.
Riksdagsmajoriteten har under en följd av år
tillbakavisat de förslag vi framfört om ökade insatser för att
motverka det kvinnliga alkoholmissbruket. Efter en
omsvängning begärde en helt enig riksdag (SoU 1989/90:14)
åtgärder på detta område. Regeringen har i prop.
l990/91:100 redovisat att man ägnat ökad uppmärksamhet
åt frågan om missbruk bland kvinnor. Socialstyrelsen har
lämnat stöd till stiftelsen Kvinnoforum, som initierat
utvecklings- och värderingsinsatser när det gäller vården av
kvinnliga missbrukare. Socialstyrelsen har också givit stöd
till utveckling av behandlingshem för kvinnliga
missbrukare. Ett tiotal nya behandlingshem har kommit
igång för kvinnliga missbrukare under de senaste åren. Stöd
har också utgått till utvecklingsprojekt som
uppmärksammat utsatta tonårsflickor.
Detta är en välkommen början. Vi utgår från att en mer
utvecklad strategi för att minska missbruket bland kvinnor
kommer att ingå i den aviserade alkoholpolitiska
propositionen.
Äldre och missbruk
En grupp som tycks vara bortglömd är de äldre
missbrukarna. Det tycks inte ha gjorts någon samlad
undersökning om hur vanligt missbruk är bland äldre och
inte heller om vården av dem. Det har sagts att gruppen
missbrukare över 65 år är liten eftersom missbrukare sällan
når pensionsåldern.
Folkpartiet liberalerna föreslår därför att en
undersökning initieras med syfte att ta reda på hur stor
gruppen äldre missbrukare är, vilket vårdbehov de har och
om möjligheterna till rehabilitering.
Trafik och alkohol
Trafiken är en av de sektorer i samhället som måste
hållas fri från alkohol. Antalet alkoholbetingade olyckor
förskräcker och leder till många tragedier och stort
mänskligt lidande.
Folkpartiet liberalerna drev inför den lagstiftning som
antogs av riksdagen våren l990 kravet på en principiell
nollgräns för alkohol i trafiken. Vi anser att det är
utomordentligt angeläget med en stark signal från
lagstiftaren om att alkohol och trafik inte hör ihop. För att
tillfredsställa rättssäkerhetskrav kunde ett straffritt område
upp till 0,2 promille accepteras.
Lagen har visserligen varit i kraft mycket kort tid men
folkpartiet liberalerna anser det av största vikt att man tidigt
följer upp dess konsekvenser. Visar det sig att rattfylleriet
ökar och respekten för nykterhet i trafiken minskar bör
regeringen återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder. Det finns redan nu signaler som föranlett oss att
lägga fram förslag till förändringar. Förslag rörande
påföljdsval för grovt rattfylleri återfinns i vår partimotion
om liberal kriminalpolitik. I samma motion framläggs
förslag om hur påföljdsformen kontraktsvård kan
förbättras.
Då den nya lagstiftningen antogs hemställde folkpartiet
liberalerna att gränsen för brottet grovt rattfylleri skulle gå
vid 1,0 promille. Riksdagsmajoriteten beslutade emellertid
att gränsen skulle gå vid 1,5 promille. För att tydligt
markera sin syn på trafiknykterhetsbrotten bör riskdagen
nu besluta om en sänkning av denna gräns till 1,0 promille.
Forskning och statistik
Trots alkoholens omfattande skadeverkningar satsas
förhållandevis litet resurser på forskning kring vem som blir
missbrukare, varför missbruk uppstår, varför skador
uppkommer i organismen och hur missbruk kan förebyggas
och behandlas. Data tyder på att biokemiska skillnader i
centrala nervsystemet kan spela roll. Hur de samspelar med
sociala faktorer är emellertid okänt och vi har också
otillräckliga kunskaper om arvets betydelse. Med vidgade
insikter i bl.a. sådana frågor skulle vi ha bättre möjligheter
att identifiera riskindivider och förebygga missbruket samt
att utveckla läkemedel som bättre än antabus kan blockera
effekten av alkohol.
Forskning behövs också kring varför människor trots
kunskap väljer olika riskbeteenden och om hur
informationen ska utformas och förmedlas så att människor
tar den till sig och använder sig av den. Särskilt viktigt är att
få till stånd en större undersökning av förhållandena för
barn i missbrukarfamiljer. Även den ekonomiska
alkoholforskningen behöver stimuleras. Den
alkoholpolitiska utredningen (APU) framhöll vikten av
sådana studier, men föga har gjorts.
Internationellt sett har Sverige en välutbyggd statistik
över alkoholanvändningen, men det finns fortfarande
brister. Kunskaperna om konsumtionen av alkohol erhållen
på andra vägar än genom Systembolaget och
bryggerinäringen saknas. Det finns således mörkertal för
konsumtionen. Den pilotstudie över den illegala
sprittillverkningen som utförts av Stig Larsson och Fredrik
Miegel (l990) bör utgöra utgångspunken för en
riksomfattande undersökning om hembränningen. Det
föreligger också svårigheter att få fram en rättvisande
statistik över alkoholrelaterade dödsfall, trafikolyckor,
sjukskrivningar och förtidspensioneringar liksom över
alkoholanvändning i samband med brott.
För den framtida alkoholpolitikens utformning är det
viktigt att vi har tillräckliga kunskaper. Det behövs därför
en förstärkt alkoholforskning och en systematisk
utvärdering och uppföljning av alkoholpolitiken för att ge
bättre underlag för samhällets åtgärder.
Internationella insatser
WHO har pekat på behovet av nationell alkoholpolitik
och politisk vilja att driva alkoholpolitik. Vid
diskussionerna om alkohol vid världshälsoförsamlingen
l982 tog man upp behovet av reglering av den
internationella handeln med alkohol. Man uttalade oro för
export av alkohol till länder utan alkoholtradition och
alkoholproduktion. Man insåg samtidigt att eventuella
regleringar skulle möta stort motstånd på grund av de
ekonomiska intressen som finns i alkoholhandeln. Man såg
det som nödvändigt att hälso- och sjukvårdsministrarna
engagerar sig i denna fråga. Några synbara effekter har
dessa uttalanden inte haft utom i Sverige, där riksdagen
våren l989 beslöt att Sverige i WHO skall verka för
utvecklingen av etiska riktlinjer för marknadsföring av
alkohol och tobak. Något sådant arbete tycks ännu inte
kommit igång på allvar. Folkpartiet liberalerna anser det
viktigt att regeringen nu med kraft söker förverkliga
riksdagsbeslutet.
Folkpartiet liberalerna vill också betona att den
rekommendation Nordiska rådet gav Nordiska
ministerrådet vid den 37:e sessionen 1989 om ett
tidsbestämt aktionsprogram för att uppfylla WHO:s mål om
en 25-procentig minskning av alkoholkonsumtionen till år
2000 måste få regeringens stöd och leda till konkreta
åtgärder.
Också Sverige exporterar alkohol och denna export är
inte begränsad enbart till s.k. industriländer. Folkpartiet
liberalerna anser att Sverige bör verka för en sanering av
handeln gentemot u-länderna. Som ägare av Vin &
Spritcentralen bör staten föregå med gott exempel och sörja
för att dess export av alkohol sker med omdöme och att
varorna marknadsförs på ett måttfullt sätt. Samma etiska
inställning som tillämpas vid alkoholförsäljningen i Sverige,
bör de svenska aktörerna vinnlägga sig om på den utländska
marknaden.
Alkoholpolitiken och den europeiska integrationen
Inom WHO och dess europaregion har Sverige och
andra europeiska stater uttalat sig för en sänkning av
alkoholkonsumtionen. Denna rekommendation har fått
stöd av Europarådets parlamentariska församling, som
även förordat en mer aktiv nationell och europeisk
alkoholpolitik.
Inom EG finns ännu inte någon samlad alkoholpolitik.
Genom de stora subventioner som utgår till Europas
vinodlare gynnas framför allt producentintressena. EG har
mer bekymrat sig om producenternas avsättningsproblem
(''vinsjön'') än om de hälsoproblem som vållas av
alkoholkonsumtionen. Enskilda medlemsländer ägnar i
stället mer uppmärksamhet åt alkoholskadorna. Det gäller
inte minst sådana som länge haft en hög konsumtion.
EG-kommissionen föreslog l987 att medlemsländernas
punktskatter på alkohol skulle anpassas till en medelnivå.
Förslaget visade sig inte genomförbart. Beslut finns om att
alla drycker fritt skall få föras över gränserna. Därför kan
det från och med l993 bli svårt att i praktiken tillämpa
kraftigt avvikande punktskattenivåer. Med tanke på
Sveriges geografiska läge kan detta vara av mindre
betydelse eftersom vår gränshandel blir begränsad.
Europarådet, i vilket de tolv EG-länderna och
ytterligare tolv europeiska stater är medlemmar, har antagit
en rekommendation om alkoholpolitiken som väl stämmer
överens med folkpartiet liberalernas syn och som följer
WHO:s uppställda mål. Man rekommenderar bl.a. ett
ministermöte om alkohol samt insamling och utbyte av
information och erfarenheter mellan länderna.
Folkpartiet liberalerna anser att Sverige inom ramen för
EES-förhandlingarna och som eventuell medlem i EG bör
arbeta för en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Riksdagens
klara ställningstagande att Sverige måste få möjligheter att
fullfölja en återhållsam alkoholpolitik måste tas på allvar av
regeringen. Folkpartiet liberalerna förutsätter att
regeringen noga bevakar denna fråga i de förhandlingar
som nu pågår om ett EES-avtal.
3. Narkotika
Narkotikamissbruket är ett av världens största sociala
problem. Det är också ett av världens största
kriminalproblem genom den korruption och de brott av
olika slag det leder till såsom mord och egendomsbrott.
Enligt tullens uppgifter görs stora beslag av cannabis,
opium, heroin, kokain och amfetamin i Sverige. För
cannabis och amfetamin har beslagen ökat under de senaste
åren. Omfånget av handeln med narkotika är dock inte
känt. Hur stor andel av den totala handeln tullens beslag
utgör är inte heller känt. En uppskattning som lämnats är
att de utgör fem-tio procent av all narkotika som smugglas.
Narkotikautvecklingen i Sverige
Centralförbundet för Alkohol och Narkotika (CAN)
redovisar regelbundet tillgänglig statistik över
narkotikasituationen och narkotikamissbruket. l979
gjordes en totalundersökning av missbruket och man
uppskattade antalet tunga missbrukare till mellan l0 000 och
l4 000.
Den statistik som CAN redovisar är ofullständig
eftersom den bygger på intervjuundersökningar och
uppgifter om beslag. Redovisade data från
intervjuundersökningarna tyder på att nyrekryteringen av
unga till narkotikamissbruk har minskat under senare år och
att det tunga missbruket skjutit upp i högre åldrar.
Rapporter från olika håll ute i landet som kommit på
senaste tiden talar dock för att vi åter håller på att få unga
nya missbrukare. En del tycks ha fått sin narkotika vid
besök i Christiania i Köpenhamn. Utvecklingen med en
ökad tillgång på narkotika är i linje med antagandet att vi
kan stå inför en ny missbruksvåg.
Av ovanstående framgår att vi har en mycket
ofullständig bild av narkotikamissbrukets omfattning och
art. Det är därför bra att socialstyrelsen nu planerar en
landsomfattande kartläggning av missbruket. Det är
angeläget att denna undersökning kommer till stånd
snarast.
Detta kan göras
För att komma åt narkotikamissbruket och
narkotikahandeln krävs insatser både internationellt och
nationellt.
Såväl Förenta Nationerna (FN) som dess
dotterorganisationer, bl.a. WHO, har sedan många år
prioriterat narkotikabekämpningen. Många länder gör
kraftfulla satsningar för att bekämpa narkotikamissbruket.
Tyvärr finns det också länder som inte visar intresse att
bekämpa handeln med droger. Det finns t.o.m. länder vars
ekonomi är beroende av sådan försäljning.
Det är därför viktigt att de lagar och internationella
överenskommelser som finns tillämpas. En annan
angelägen internationell satsning är att skapa
odlingsalternativ för odlarna av opievallmo, cannabis och
cocabusken.
Ökad tullkontroll är en ytterligare betydelsefull åtgärd.
Redan inom Norden behövs ett effektivare samarbete. Den
danska gränsen som är yttre gräns i det nordiska
viseringsområdet är särskilt viktig att bevaka.
Sverige bör i Nordiska rådet kräva ett gemensamt
agerande när det gäller att hindra införsel av narkotika till
de nordiska länderna.
Kampen mot narkotikans spridning
Tullen, kriminalvården och polisen har alla ansvar för att
förhindra spridning av narkotika ut i samhället. För detta
arbete måste de ha välutbildad personal och tillräckliga
resurser. Med tanke på de kostnader narkotikahandeln för
med sig för samhället är det samhällsekonomiskt lönsamt
att stävja handeln med narkotika.
Riksdagens beslut om att kriminalisera all olovlig
befattning med och allt olovligt bruk av narkotika har inte
fått avsedd verkan som ett rättsligt medel att ingripa mot
den icke-medicinska konsumtionen. Från polishåll har
omvittnats avgörande svårigheter att få fram ändamålsenlig
bevisning. Inskränkningen av påföljden för ''eget bruk'' av
narkotika till enbart böter medför att bevismedel som
blodeller urinprov eller husrannsakan inte fått nyttjas i
polisens förundersökning. De farhågor om att
bestämmelserna inte skulle få avsedd verkan, som vi
uttryckte vid riksdagens behandling av regeringens förslag,
har således besannats på kort tid. Folkpartiet liberalerna
anser därför att det nu är tid för en utvärdering av lagen.
Narkotikautvecklingen under det senaste året visar på
fortsatt allvarliga problem med god tillgång på narkotika
och nyrekrytering av missbrukare. Det finns därför idag än
större anledning att samhället genom en ändamålsenlig och
praktisk tillämpbar lagstiftning skaffar sig möjligheter att
ingripa mot det enskilda missbruket.
Enklaste sättet att säkerställa detta är att
bestämmelserna om begränsning av påföljden för ''eget
bruk'' av narkotika till endast böter får utgå. Polisen får
därmed samma möjligheter att utreda olovligt bruk av
narkotika som trafiknykterhetsbrott genom att nyttja
kroppsvätskeprov. Bevisningen blir därmed klarare.
Domstolarna får större möjligheter att ingripa
individualpreventivt mot olovligt bruk.
Vid valet av påföljd bör domstolarna i största möjliga
utsträckning utnyttja möjligheterna att döma till
skyddstillsyn eller kontraktsvård med föreskrifter att
undergå behandling innefattande kontroll av drogfrihet.
Ungdom och droger
Det finns flera skäl varför ungdomar börjar missbruka
narkotika. Det kan röra sig om nyfikenhet, kamrattryck,
alkoholism, arbetslöshet, osäkerhet etc.
Även om en personlig kris kan vara en förklaring till ett
missbruk får det aldrig utgöra ett försvar för fortsatt
missbruk. Det är individen själv som måste fatta beslutet
om att sluta med sitt missbruk, men han eller hon behöver
som regel ett mycket starkt stöd från sina närmaste och från
samhället för att lyckas.
Vi har alla ett gemensamt ansvar för att narkotikabruket
hejdas. Varje individ måste säga ifrån när man upptäcker
att någon missbrukar. Problemen blir inte mindre av att vi
väntar med att säga stopp. Här behövs information till
föräldrar, lärare och andra som möter ungdomar om hur
man ser tidiga symtom på missbruk och vart man kan vända
sig för att få råd och hjälp.
Förebyggande insatser
De förebyggande insatserna bör inbegripa många
grupper i samhället: föräldrar, förskolans personal, lärare,
idrottsledare, artister och beslutsfattare på olika nivåer, inte
minst politiker, dvs. alla grupper som på ett eller annat sätt
är kunskapsförmedlare och föredömen för andra
människor. Föräldrarna är den viktigaste målgruppen
eftersom de står närmast sina barn och är både föredömen
och kunskapsförmedlare. Det är viktigt att stärka
föräldrarollen.
Handledningar bör utformas och studiecirklar anordnas
för att förmedla kunskap om barns och ungdomars behov
och hur man informerar om droger och andra risker samt
hur man tidigt upptäcker missbruk. Viktiga insatser görs här
av före detta missbrukare och deras organisationer. Denna
verksamhet bör ges ökat stöd.
Narkotikafria fängelser
Under budgetåret l988/89 gjordes en undersökning av
narkotikamissbruket bland de drygt l5 000 personer som
togs in på fängelse. Av de drygt 7 200 korttidsdömda (två
månader eller mindre) var tolv procent narkomaner. Bland
de övriga med en strafftid på över två månader var 45%
narkotikamissbrukare. Vi vet att missbruk av narkotika i
bland även fortsätter på fängelserna. För många intagna
innebär fängelsevistelsen ofta en första kontakt med
narkotika. Det är därför viktigt att stora ansträngningar
görs för att rehabilitera dessa narkomaner och att komma
till rätta med narkotikamissbruket på fängelserna. Det finns
exempel på att man lyckats, men också på motsatsen.
Enligt vår mening måste arbetet med att få
kriminalvårdsanstalterna fria från narkotika intensifieras.
Frågan behandlas närmare i vår motion om brottsoffer och
brottsbekämpning.
Injektionsmissbruk och HIV
HIV-epidemien sprids inom narkomangruppen dels
genom injektionsmissbruk, dels sexuellt. Genom den
sistnämnda vägen sker också spridning ut i samhället.
För att hejda HIV-epidemien är det av yttersta vikt att i
första hand narkotikamissbruket bekämpas. Om detta inte
lyckas bör metadonbehandling kunna lämnas i medicinskt
kontrollerade former. Uppsalaforskarna Grönbladh och
Gunne har liksom internationella forskare visat att
långtidsbehandling med metadon är ett verksamt medel vid
rehabilitering av narkomaner som uppfyller vissa kriterier.
Det är narkomaner som är tvångsmässigt beroende av
heroin och som trots stora ansträngningar inte förmår ta sig
ur missbruket. Hos dem kan en individuellt anpassad daglig
dos metadon given i t.ex. apelsinjuice ta bort suget efter
heroin.
Resurserna för metadonbehandling är dock
otillräckliga. Hösten l990 väntade ett 30-tal färdigutredda
patienter på metadonbehandling. Bland
Stockholmspatienterna var 60% smittade. Dessutom hade
l70 personer anmälts till metadonbehandling genom
läkarremiss eller socialutredning. Av dessa var l20 från
Stockholm och också i den gruppen uppskattades 60% vara
HIV-smittade. Andelen HIV-smittade bland
narkomanerna från landets övriga delar var inte känd men
sannolikt lägre än i Stockholm.
Bland dem som väntar på metadonbehandling är
dödligheten förhöjd med mer än 70 gånger. l989 dog minst
sju personer i väntan på metadon. Antalet som avled l990
är ännu inte bekant. En snabb utbyggnad av möjligheterna
till metadonbehandling som svarar mot behoven är därför
angelägen. Dessa patienter får inte prioriteras lägre än
andra med livshotande tillstånd. Strikta medicinska
kriterier bör tillämpas vid intagningen till
metadonbehandling, vilket dock inte utesluter att
akutbehandling också bör kunna ges till döende
injektionsmissbrukare (s.k. nödmetadon). Det ''tak'' som
för närvarande finns för metadonbehandling bör avlägsnas.
För att HIV inte skall spridas via sprutor bör använda
sprutor i kontrollerade former kunna bytas ut mot nya.
Erfarenheten av väl kontrollerade sprututbytesprogram
visar att man på den vägen kan nå tidigare inte kända
missbrukare och erbjuda dem HIV-test och narkomanvård.
I Malmö-Lund, där sprututbytesprogram tillämpats sedan
flera år, är antalet HIV-smittade narkomaner mycket lågt.
l990 hade man inget fall. Man har inte heller problem med
spridning av gulsot bland narkomanerna. Detta skall
jämföras med Stockholms höga andel HIV-smittade
narkomaner. I Stockholm har man ju inte haft något
sprututbytesprogram.
Det är därför angeläget att sprututbytesprogram snarast
etableras på de infektionskliniker dit narkomanerna söker
sig och då i samarbete med narkomanvården. Denna fråga
behandlas vidare i vår motion om HIV.
Forskning och statistik
Liksom för alkohol börjar det växa fram en kunskap om
vad som händer i centrala nervsystemet vid
narkotikamissbruk. Det är viktigt att man parallellt med
alkoholforskningen studerar också narkotikans fysiska och
psykiska skadeverkningar.
4. Vård och behandling
Unga missbrukare
Den bästa utgångspunkten för vård är ett frivilligt beslut
om att vården är angelägen och nödvändig. Eftersom
ungdomarna är i olika åldrar och har olika vårdbehov är det
viktigt att det finns alternativ i såväl offentlig som enskild
regi. En rad institutioner, familjehem och
frivilligorganisationer bedriver idag missbruksvård för
ungdomar.
Folkpartiet liberalerna har i många år ensamt arbetat för
ett statsbidrag till familjehemsorganisationerna i syfte att
förbättra fosterhemsföräldrarnas utbildning och stödja
erfarenhetsutbyte mellan olika familjehem.
Behandlingsresultaten vid olika vårdformer är
ofullständigt dokumenterad. Det är därför viktigt att
uppföljningsmetoder utvecklas för att man skall kunna få en
uppfattning om hur väl man lyckas i olika alternativ.
När frivilligvård inte fungerar och den unge företer ett
självdestruktivt beteende kan det vara nödvändigt att
tillgripa tvång.
Dessa ingripanden sker oftast enligt LVU, som är ett
komplement till socialtjänstlagens frivilliga vårdformer.
Det är viktigt att intentionerna i Lagen om vård av unga,
LVU, kan omsättas i praktisk handling. Bristen på
nödvändiga resurser är det största hindret och måste därför
ägnas speciell uppmärksamhet.
Inom ramen för LVU är vårdformerna i vissa fall
begränsade så att lagen förlorar sin tillämpning. Detta är
fallet med de s.k. §12-hemmen, eftersom en liten grupp
ungdomar är alltför våldsamma och ohanterliga för denna
vårdform. En samverkan krävs därför för detta speciella
klientel. Staten bör ta initiativ till en lösning av detta
problem. En annan möjlighet är att ungdomar som bedöms
som svårhanterliga inom ramen för LVU i stället blir
föremål för insatser från kriminalvårdens sida. Denna fråga
behandlas utförligare i en särskild motion om unga
lagöverträdare.
Vuxna missbrukare
Tidiga insatser
Liksom för ungdomar är det viktigt att missbruk
uppdagas så tidigt som möjligt. Familj och arbetskamrater
har här ett ansvar att ta upp missbruksproblematiken så fort
de märker den. Primärvårdens och företagshälsovårdens
personal har speciella förutsättningar att både diagnostisera
missbruk och göra tidiga insatser för att få bukt med
missbruket.
Vård, behandling och rehabilitering
Behandlingen av missbrukare bör så långt som möjligt
ske på frivillig väg, men i vissa situationer krävs tvång. För
båda dessa vårdformer måste finnas tillräckligt med
vårdplatser. En brist i dagens narkomanvård är de långa
väntetiderna mellan missbrukarens kontakt med
socialtjänsten och initierandet och genomförandet av
åtgärder. En missbrukare kan därmed tappa sin motivation
att bryta sitt missbruk. Väntetiderna kan bero både på
bristande administrativa rutiner och på faktisk resursbrist.
Båda måste åtgärdas av såväl humanitära som ekonomiska
skäl.
Bristen på LVM-platser beror bl.a. på ett illa fungerande
statsbidragssystem, som utsatts för stark kritik av bl.a.
RRV. Även med de justeringar som nyligen genomförts
anser vi att statsbidragssystemet har fått en olycklig
utformning. Som enda parti avstyrkte folkpartiet
liberalerna detta system.
Det är därför bra att regeringen kommer med en
proposition om statsbidragen till ungdomsvård och
missbrukarvård. Det är angeläget att regeringen då föreslår
effektiva åtgärder så att man kan komma till rätta med dessa
problem.
Arbete med missbrukare ställer stora krav på
personalen. Det krävs en uttalad vårdfilosofi, en bestämd
vilja att inte släppa individen förrän han eller hon är fri från
sitt missbruk och frisk i övrigt. Det krävs en
arbetsorganisation där de anställda får stöd av varandra.
Missbrukaren måste motiveras till förtroende och fortsatt
vård.
Samhällets insatser när vården avslutats måste
förbättras. Den verksamhet som bedrivs av enskilda, t.ex.
stöd- och kontaktfamiljer, måste stöttas och uppmuntras.
Bostad, arbete och utbildning är andra viktiga
förutsättningar för att vården inte skall vara bortkastad.
Många delar av missbrukarvården uppvisar nedslående
resultat. Därför måste nya metoder prövas inom alla delar
av vården. Insatser i ideell regi, t.ex. genom LP-stiftelsen,
Hassela och RIA-byråerna, har i många fall varit
framgångsrika.
Det är viktigt att missbrukarnas sociala nätverk i form av
familj och vänner inte bryts ner. De bör aktivt ta del i vård
och rehabilitering.
Familjevård kan vara ett bra alternativ till
institutionsvård eller eftervård genom att den kan ge
missbrukaren ett socialt nätverk, en rik fritid och trygghet.
Denna vårdform bör användas i ökad utsträckning för
vuxna missbrukare. Familjevård bör också kunna ges på
institution.
Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning,
CAN, utför ett angeläget arbete med alkohol- och
narkotikaupplysning. Ideella organisationer och enskilda
personer gör betydande insatser inom missbrukarvården.
Dessa svarar för mycket av nytänkandet och finner ofta
effektiva behandlingsformer. Det ekonomiska bidraget till
dessa organisationer måste därför ökas ytterligare med l0
milj.kr. som stöd till LP-stiftelsen, Familjehemmens
riksförbund och RFHL.
Folkpartiet liberalerna har länge arbetat för
kontraktsvård för missbrukare och vissa andra
vårdbehövande. Den praktiska utformning lagen gavs när
den infördes 1988 var emellertid olycklig. Enligt vår mening
skall kontraktsvården utdömas inom ramen för villkorligt
fängelse. Förslag om detta och de krav på förberedelser och
behandlingsplaner som bör ställas utvecklas i vår motion om
brottsoffer och brottsbekämpning.
De bostadslösa
En hårdare attityd mot samhällets svagaste har lett till
ökad hemlöshet i Sverige. Bland de hemlösa ingår
missbrukare av såväl alkohol som narkotika. I gruppen
hemlösa män är överdödligheten 40 gånger den normala i
åldersgruppen 25--29 år enligt en undersökning som
sträckte sig över åren l969--l982. I en särskilt svår situation
befinner sig de aidssjuka narkomanerna som inte har någon
egen bostad.
Det är därför viktigt att samhället aktivt medverkar till
att bereda dessa människor ett acceptabelt boende. Olika
typer av kollektiva boendeformer kan vara bra för dessa då
de ofta har svårigheter att klara ett individuellt boende.
Initiativ måste tas för att lösa deras bostadssituation.
Personalen i missbrukarvården
De människor som arbetar inom missbrukarvården --
såväl i offentlig som i enskild regi -- lägger ofta ned ett stort
engagemang i sitt arbete och gör beundransvärda insatser
för att rehabilitera missbrukaren till ett normalt liv. Tyvärr
är misslyckandena många och vårdfilosofierna svänger i
takt med tiden, vilket kan vara påfrestande för dem som
arbetar i vården. Arbetet är ofta tungt och pressande. Det
är därför viktigt att personalen ges möjligheter till
vidareutbildning och handledning och får all den
uppmuntran den är värd.
Återgången -- tillbaka till livet
Idag fungerar inte utslussningen av behandlade
missbrukare ut i samhället på ett tillfredsställande sätt.
Bostad, arbete, sysselsättning och kontaktnät är viktiga
faktorer för att rehabiliteringen skall lyckas.
Arbetet med återanpassning av missbrukare kräver
samverkan mellan socialtjänsten, arbetsförmedlingen,
bostadsförmedlingen samt parterna på arbets- och
bostadsmarknaden. I dagens läge är socialtjänsten ofta
maktlös i sina ansträngningar att bistå missbrukarna. För att
rå på detta problem behövs ett starkare engagemang från
bostadsföretagens sida. I en separat motion föreslår vi
insatser för att motverka den tilltagande bostadslösheten.
Läkemedelsberoende
Riksdagen beslöt hösten l990 (l990/91:SoU4) om
kraftfulla och snabba åtgärder beträffande
läkemedelsberoende. Det är viktigt att dessa verkställs utan
dröjsmål och att den till den l5 februari l99l aviserade
propositionen om ändringar i sekretesslagen inom
vårdområdet innehåller sådana förslag att det gör det
möjligt för apotekspersonal att kontakta förskrivande
läkare om man misstänker läkemedelsberoende hos
kunden.
Vi anser också att det är angeläget att man kontinuerligt
analyserar receptförfalskningar och stöldanmälningar för
beroendeframkallande medel på riksnivå. Tillsammans
med information om läkemedelsförsäljning och
läkemedelsförskrivning i Sverige kan analys av sådana data
ge tidiga signaler om vilka medel som har högre
missbrukspotential än andra.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en nationell offensiv för minskad
alkoholkonsumtion,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om äldre och missbruk,
[att riksdagen beslutar om en sänkning av gränsen för
grovt rattfylleri till 1,0 promille,1]
[att riksdagen hos regeringen begär förslag om en höjning
av alkoholskatten i enlighet med vad som anförts i
motionen,2]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om hembränning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om statistik över alkohol- och
narkotikaanvändningen,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utvecklingen av etiska riktlinjer
för marknadsföringen av alkohol och tobak,3]
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en europeisk alkoholpolitik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett effektivare samarbete på
narkotikaområdet i Norden,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förbudet mot befattning med och
bruk av narkotika,1]
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om metadonbehandling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sprututbytesprogram,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om information om tidiga symptom
på missbruk bland ungdomar,
10. att riksdagen för budgetåret 1991/92 på
socialdepartementets anslag H 3 Bidrag till organisationer,
anslår ytterligare 10
000
000 kr.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utveckling av metoder för
uppföljning av behandlingsresultaten vid olika vårdformer,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheter till vidareutbildning
för personal i missbrukarvården,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utslussning av behandlade
missbrukare,
l4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadslösa missbrukare,
l5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läkemedelsberoende.
Stockholm den 25 januari 1991
Bengt Westerberg (fp)
Kerstin Ekman (fp)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Charlotte Branting (fp)
Christer Eirefelt (fp)
Birgit Friggebo (fp)
Sigge Godin (fp)
Elver Jonsson (fp)
Ingela Mårtensson (fp)
Daniel Tarschys (fp)
Anne Wibble (fp)
Jan-Erik Wikström (fp)
Barbro Westerholm (fp)