Bilstödet är en mycket viktig fråga för många
handikappgrupper. Det nya bilstödet har nu varit i kraft ett
par år, vilket också betyder att vissa tillämpningssvårigheter
nu börjat visa sig.
Människor som har svaga armar eller inga armar alls har
ofta fått avslag på sina ansökningar. Motiveringen har varit
att de inte har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen
hand eller att använda allmänna kommunikationer.
Det är sant att de inte är rörelsehindrade i den
bemärkelsen att de inte kan förflytta sig med benen.
Samtidigt har de mycket stora svårigheter att klara sig på
allmänna kommunikationer, t.ex. en knyckig buss,
eftersom de inte kan hålla i sig. Om de dessutom behöver
ha med sig en portfölj till jobbet, så kan det bli helt olösligt
att klara av om man inte har armar som kan bära.
Det finns också andra handikappgrupper som nekas
bilstöd därför att de primärt kan förflytta sig, samtidigt som
de av olika omständigheter har oerhört svårt att klara av de
kollektiva färdmedlen.
Den erfarenhet som nu finns av dessa problem ger
anledning att tro att regeringens förordning om bilstöd till
handikappade måste förändras. I den nu gällande
förordningen står i 2 §: ''Med handikappad avses i denna
förordning den som på grund av varaktigt funktionshinder
har väsentliga svårigheter att förflytta sig på egen hand eller
att anlita allmänna kommunikationer.''
Förordningen bör ändras så att det tydligt framgår att
det väsentliga är att funktionshindret gör det mycket svårt
att använda allmänna kommunikationer, även om personen
primärt kan förflytta sig.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förändring i
förordningen om bilstöd.
Stockholm den 25 januari 1991
Margareta Persson (s)
Lahja Exner (s)