Enligt zoologiböckerna finns inte strutsen i vilt tillstånd
i Sverige. Det vill säga den fågel som då problem uppstår
sticker ner huvudet i marken i syfte att undgå desamma.
Med tanke på den svenska alkoholdebatten kan man dock
klart konstatera att strutsens egenskaper finns rikt
företrädda bland politiker och nykterhetsfanatiker.
Dessutom finns det anledning att vara förvånad över att
ekonomisk, social, industriell och kulturell verksamhet över
huvud taget kan bedrivas i de många länder där man har en
betydligt liberalare alkohollagstiftning än i Sverige. I vår
alkoholdebatt påpekas det ofta att vi riskerar den totala
katastrofen även vid de minsta av liberaliseringar avseende
alkoholpolitiken.
Ändå är svenska folkets officiella alkoholkonsumtion
ytterst måttlig jämfört med andra länders. Enligt tillförlitlig
statistik vid en jämförelse av konsumtionen per individ över
15 år, ligger Sverige på 27/28 plats av 35 jämförda. Ett flertal
länder i Europa har faktiskt en dubbelt så hög
alkoholkonsumtion som Sverige.
Världshälsoorganisationen (WHO) har rekommenderat
en målsättning och Sverige har som enda (?) land antagit
densamma, vilket innebär att alkoholkonsumtionen skall
minskas med 25 procent fram till år 2000.
Med tanke på vår trots allt blygsamma konsumtion,
jämfört med andra länders, finns det skäl att ifrågasätta om
vi är på rätt väg. Många länder kommer -- om de nu lyckas
uppnå WHO:s mål -- ändå att ha en alkoholkonsumtion
vida överstigande den vi har i vårt land! Då vi nu har en
konsumtionsnivå som eftersträvas av många andra länder
vore det dags att ställa en fråga. Borde vi inte mera aktivt
satsa på andra problem, som förvisso finns, istället för att
fortsätta med en alkoholpolitik som överlevt sig själv?
Socialstyrelsens olika förslag om nya restriktioner
innebär att vi fortsätter på den väg, vilken hitintills givit
föga resultat. Visst finns det alkoholproblem i Sverige, men
att försöka lösa dessa genom att i onödan krångla till det för
alla dem som kan hantera alkoholen är definitivt ingen
framkomlig väg!
Om det konstateras att tio procent av svenska folket
lider av övervikt löser man inte detta genom beslut i stil med
alla medborgare skall dra in på en måltid om dagen!
Alla vet att Jeppe super, men få frågar varför. Den förda
alkoholpolitiken kan liknas vid den som besöker en läkare
och klagar över invändiga ryggsmärtor och får utskrivet
albyl, vilka med plåster skall sättas fast på ryggen.
Ökade priser på alkohol, inser alla utom socialstyrelsen
och tyvärr alltför många politiker, innebär en ökning av den
redan idag stora hembränningen. Denna koppling är klar
och behöver inte ifrågasättas. Nyligen presenterades en
rapport där det fastslogs att nära hälften av
starkspritskonsumtionen låg utanför Systembolagets
kontroll! Dessutom skall det påpekas att skulle någon på en
arbetsplats anmäla en arbetskamrat för att denne bränner
själv skulle anmälarens popularitet för alltid ligga på
nollpunkten. Detta vittnar om att alkohollagstiftningen
saknar folklig förankring! Det är dags att gå andra vägar.
Sänk priserna på alkohol, framför allt på restauranger
och slopa onödiga och inkonsekventa restriktioner!
Prispolitiken är skuld till de avarter av
alkoholkonsumtion som finns och som vi givetvis inte skall
blunda för. Nu kostar det mycket pengar att gå på
restaurang och detta resulterar i att många före
restaurangbesöket ''laddar upp'' med de negativa
konsekvenser detta ofta får.
Vår alkoholpolitik är förutom att den är ologisk och
inkonsekvent dessutom en klasslagstiftning. De som har
gott om pengar kan roa sig på restaurang, vilket det stora
flertalet inte kan. Normalinkomsttagare får idag endast
drömma om att köpa en flaska vin eller några snapsar på en
restaurang. De välbeställda behöver däremot inte bekymra
sig. Detta är klasspolitik.
Avslutningsvis noterar jag att socialstyrelsen och många
politiker, anser att svensken i alkoholsammanhang måste
tas hand om. Han/hon begriper inget. Tror någon på fullt
allvar att en minskning av restaurangernas snapsstorlekar
från fyra till tre centiliter eller att alkoholhalten i starköl
sänks från 4,5 till 4 procent innebär revolutionerande
effekter?
Svenska folket är säkert lika kompetent att handha
alkohol som de boende i övriga Europas länder. Därför bör
alkoholpolitiken anpassas till vad som gäller genomsnittligt
för EG-länderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att anpassa alkoholpolitiken till
vad som gäller i EG.
Stockholm den 25 januari 1991
Sten Andersson (m)
i Malmö