med anledning av prop. 1990/91:58 Psykiatrisk tvångsvård, m.m.
Vänsterpartiet avslår rubricerad proposition. Motivet
för detta är de dåligt underbyggda förslagen i bilaga 2 från
justitiedepartementet. En hearing och yttrande över en
lagtext har utgjort underlag för den nya lagstiftningen.
Varken någon utredning eller ett brett remissförfarande har
förekommit. Vi vill därför att hela propositionen
återremitteras till regeringen som får återkomma med nya
lagförslag.
Bil. 1, Socialdepartementet
Propositionens första bilaga behandlar en ny lagstiftning
om psykiatrisk tvångsvård för att vid behov ge sluten
psykiatrisk vård. Dessa nya lagar ska ersätta 1966 års lag om
beredande av psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).
Vänsterpartiet vill inledningsvis ta upp några allmänna
synpunkter om den öppna psykiatriska vården, eftersom
den hänger samman med tvångsvården. Regeringen tänker
t.ex. ha kvar möjligheten att konvertera frivillig slutenvård
till tvångsvård. Detta medför att patienterna kan känna
osäkerhet om frivilligheten i vården.
Det behövs en utbyggnad av den psykiatriska
öppenvården. Vi har sedan länge inriktat oss på en
avinstitutionalisering av den psykiatriska vården.
Socialstyrelsen har avvecklingen av de psykiatriska
sjukhusen som högprioriterat område. Tyvärr har en
utbyggnad av de öppna vårdalternativen inte skett i samma
takt med följden att många människor farit illa. Efter att
under många år varit tvångsintagna på mentalsjukhus så
händer det att människor blir utskrivna till ett liv i ensamhet
och ångest. Det händer allt oftare att man på gator och torg
stöter på vilsna och förvirrade människor.
Vänsterpartiet anser att samhället måste ta ytterligare
krafttag för att bygga ut den öppna vården för dem som
behöver en fortlöpande psykiatrisk vård. Ett exempel på
sådan öppenvård är en behandlingsinriktad dagverksamhet.
En situation är känsligare än andra -- det är när patienter
ska skrivas ut från institutionerna. Risken är då uppenbar
att man tappar kontakten med patienterna. För att undvika
detta föreslår vi att vikten av en behandlingsplanering görs
tydligare än i lagförslaget med en skrivning som stärker
planeringen av patienternas eftervård.
Bristen är också stor på psykoterapeuter. Denna
yrkesgrupp utgör en del av grundstommen i den
psykiatriska vården. Detta gäller både för den öppna och
slutna vården, både för behandlande och förebyggande
psykiatrisk verksamhet. Vänsterpartiet menar att det för
samhällets del vore en god investering med en utvidgning av
utbildningen av psykoterapeuter. För detta behövs ett ökat
anslag till utbildningen vid högskolor och S:t Lucasstiftelsen
i Stockholm.
Med frågor, interpellationer och motioner har
vänsterpartiet försökt skapa opinion för att möjligheten till
s.k. konvertering från frivillig vård till tvångsvård, som nu
finns i LSPV, tas bort.
Konverteringsmöjligheterna rimmar illa med
grundläggande krav på demokrati och rättssäkerhet. En
människa som frivilligt söker psykiatrisk hjälp ska inte
behöva riskera att bli tvångsomhändertagen. Möjligheten
till konvertering undergräver förtroendet för den
psykiatriska vården och kan innebära att människor drar sig
för att söka vård.
I den nya lagen som ska ersätta LSPV har villkoren för
konvertering skärpts men möjligheten finns fortfarande
kvar. Vänsterpartiet anser att förslaget som möjliggör
överföring från frivillig sluten vård till tvångsvård ska utgå
ur lagen.
Beträffande tillsättande av kontaktman/stödperson så
anser vi att sådan, under förutsättning att patienten inte
motsätter sig detta, ska utses snarast efter det att
tvångsvården satts in. Det får inte bli så att detta beslut tas
strax före en utskrivning. Om inte ett tidigt beslut markeras
i lagstiftningen så är risken uppenbar att ett tillsättande kan
dra ut på tiden.
Det är nu tänkt att förtroendenämnderna inom hälso-
och sjukvården ska utse stödpersoner. Vi anser att det även
bör övervägas om inte den möjligheten ska föras in i
sociallagstiftningen och då kanske lämpligast till ett lagrum
i Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Vänsterpartiet är positivt till att länsrätterna har
ansvaret för besluten som rör psykiatrisk tvångsvård. Men
för att klara denna uppgift behöver de öka sin kompetens.
Underlaget för beslut om tvångsvård vilar i stor
utsträckning på läkarintyg. Vi måste utgå från att dessa
intyg kan vara bristfälliga och ibland säger mer om läkaren
som skrivit intyget än om patienten. Av den anledningen
anser vi att länsrätterna måste tillföras psykiatrisk
kompetens bl.a. för att göra adekvata bedömningar av
läkarintygen.
Bil. 2, Justitiedepartementet
Denna bilaga tar upp regleringen av den psykiatriska
tvångsvården för lagöverträdare.
Vänsterpartiet vill ha en klar gräns mellan sjukvårdens
åtaganden och rättspsykiatrins. Vi anser att ansvaret och
huvudmannaskapet för vård av de personer som är dömda
till psykiatrisk vård ska vara en statlig angelägenhet.
Regeringen vill nu sudda ut denna gräns genom att staten
avtalsvägen kan komma överens med
sjukvårdshuvudmännen om att överta de rättspsykiatriska
undersökningarna. Samma tankegångar hade även
socialberedningen år 1984. Men beredningen tänkte sig att
det inom hälso- och sjukvården skulle finnas regionala
rättspsykiatriska vårdenheter. Dessa enheter skulle verka
brett inom rättspsykiatrin och ha allsidiga resurser, inte bara
för intygsskrivandet utan för hela rättspsykiatrin, både för
terapi och forskning. En sådan utveckling ställer vi oss
positiva till, men vi är skeptiska till den organisation som
socialministern tänkt sig med en blandning av kriminellt
belastade och andra psykiskt sjuka vid de psykiatriska
klinikerna.
Vänsterpartiet vill bibehålla nuvarande ansvarsregel i 1
§ andra stycket, Lag om rättspsykiatriska undersökningar
(LRPU), där det anges att rättspsykiatriska undersökningar
är en statlig angelägenhet.
För att bli intagen för rättspsykiatrisk vård kommer det
enligt propositionen endast att behövas ett mindre
rättspsykiatriskt utlåtande, de s.k. p-7-orna. Vi motsätter
oss ett så enkelt förfarande för att bli utsatt för
rättspsykiatrisk vård och kräver att den mer omfattande
psykiatriska undersökningen som anges i brottsbalkens 31
kap 3 § ska bibehållas. Vår misstanke är att förslaget har
tillkommit av ekonomiska skäl och att rättssäkerheten
genom denna förenkling kan komma att minska. Också
utländska erfarenheter av tunna rättspsykiatriska
undersökningar gör att vi avvisar detta förslag.
Slutligen vill vi mönstra ut ordet ''psykiskt störda'' när
det gäller rättspsykiatrisk vård. Vi anser att rättspsykiatrisk
vård ska komma ifråga för folk som lider av en klar och
väldefinerad psykisk sjukdom medan övriga ska behandlas
av kriminalvården. Det är också viktigt för att ytterligare
markera gränserna till exempelvis psykiskt
utvecklingsstörda. I detta avseende vill vi ha klart
begränsade indikationer för vad som ska anses som psykisk
sjukdom av en grad som kräver rättspsykiatrisk vård.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:58
om psykiatrisk tvångsvård m.m. såvitt avser de delar som
bereds av socialutskottet,
[att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:58
om psykiatrisk tvångsvård m.m. såvitt avser de delar som
bereds av justitieutskottet, 1 ]
2. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utbyggnad
av den psykiatriska öppenvården,
3. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om lagreglering
med inriktning på eftervården,
4. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
utbildning av psykoterapeuter,
5. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- avslår regeringens förslag
om möjligheten av konvertering från frivillig slutenvård till
tvångsvård,
6. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att tidigt
tillsätta en kontaktperson,
7. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten
av att tillsätta en kontaktperson enligt lagen om särskilda
bestämmelser om vård av unga,
8. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
psykiatrisk kompetens vid länsrätterna,
[att riksdagen -- om yrkandet om avslag på propositionen
i denna del avslås -- avslår regeringens förslag om ändring i
31 kap 3 § brottsbalken som avser rättspsykiatrisk
undersökning vid tvångsvård,1 ]
9. att riksdagen -- om yrkandet om avslag på
propositionen i denna del avslås -- beslutar att det
rättspsykiatriska undersökningsväsendet alltjämt skall vara
en statlig angelägenhet,
[att riksdagen -- om yrkandet om avslag på propositionen
i denna del avslås -- som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om psykisk störning,1 ]
[att riksdagen -- om yrkandet om avslag på propositionen
i denna del avslås -- som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om specifika indikationer som
definierar vad som anses vara psykisk sjukdom av en grad
som kräver rättspsykiatrisk vård.1 ]
Stockholm den 13 december 1990
Gudrun Schyman (v)
Berith Eriksson (v)
Margó Ingvardsson (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)