Målet för regeringens ungdomspolitik är att barn och
ungdomar skall utvecklas i trygga uppväxtmiljöer med god
omsorg, en berikad och aktiv fritid samt ha möjlighet att
påverka.
Denna regeringens målsättning är god och önskvärd
men samtidigt vet vi att förutsättningarna för barns och
ungdomars uppväxtvillkor är mycket skiftande. Sverige är
fortfarande ett segregerat samhälle där det emellanåt skiljer
som dag och natt under vilka förhållanden vår unga
generation växer upp. Det är ingen nyhet att det i våra
miljonprogramsområden finns speciella problem grundade
på tråkiga bostadsområden, få möjligheter till
fritidsaktiviteter och naturliga samlingsplatser och en
ensidig hushållsammansättning och bostadsbestånd.
Samtidigt finns också i samma områden stora resurser i
form av de människor som faktiskt bor där.
Regeringen har uppmärksammat de problem som
framförallt ungdomar har i s.k. eftersatta bostadsområden.
Ett speciellt projektarbete skall bedrivas i syfte att genom
samordnade insatser i statliga och kommunala förvaltningar
samt föreningsliv ge stöd till just barn och ungdomar i dessa
områden.
Det är inte bara brist på fritidsaktiviteter eller
samlingspunkter som är ett problem för unga människor i
miljonprogrammets områden. Arbetslösheten är här ofta
högre än i andra områden och ungdomarna blir de som blir
dubbelt drabbade eftersom ungdomar i allmänhet riskerar
att bli utan jobb i tider av ökande arbetslöshet.
Regeringen säger i budgetpropositionen att
uppmärksamhet måste ges åt ungdomarna så att det
försvagade arbetsmarknadsläget inte leder till att
ungdomsarbetslösheten drastiskt ökar. Görs inte
samordnade insatser på vissa områden är det risk att den
drastiska ökningen främst kommer att drabba ungdomar i
just dessa eftersatta bostadsområden.
För att förebygga detta krävs en större samordning
mellan skola och arbetsförmedling i framförallt dessa
områden. Gymnasieskolan måste därför mycket mer aktivt
än i dag ta ansvar för information och kunskap om
möjligheter och svårigheter på arbetsmarknaden. Ett sätt
skulle vara att man i samarbete med arbetsförmedlingen
anordnade jobbsökaraktiviteter.
De kooperativa utvecklingscentra som byggts upp i
landet kan också spela en viktig roll i att hjälpa ungdomar
till arbete. Kooperativ har visat sig ge positiva effekter för
bl.a. sysselsättningen. Arbete i kooperativ har också andra
fördelar som skulle kunna hjälpa till att stimulera
ungdomars delaktighet och intresse.
Därför borde regeringens insatser gentemot barn och
ungdomar i eftersatta bostadsområden samordnas med de
insatser som föreslås för att begränsa
ungdomsarbetslösheten. Det vore ett lämpligt led i det
projektarbete som nu skall bedrivas för stöd till ungdomar i
dessa bostadsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samordnade insatser för
ungdomar i eftersatta bostadsområden.
Stockholm den 25 januari 1991
Anneli Hulthén (s)
Margareta Israelsson (s)
Ingegerd Wärnersson (s)