Alla har vi drömmar. Drömmar om ett annat liv, ett
bättre liv. Dessa funderingar är kanske vanligast när man är
ung. I ungdomen frågar man sig hur ens framtid ska se ut,
vilka mål man har. Man skapar sig visioner om livet.
Denna framtidstro är något av det viktigaste för
samhället. Samtidigt, i dagens Sverige, ser vi hur stängda
dörrar möter ungdomars drömmar. Många unga människor
växer upp i ett klimat där de gång på gång stämplas som
problem. Hur många gånger får inte ungdomar höra: ''Du
är för ung för att förstå sånt här. Vänta tills du blir äldre, då
får du vara med, för då vet du bättre.''
Ungdomen har hamnat i en situation då man hela tiden
står sist i kön. Man bildar som grupp samhällets B-lag. Nu
höjs högerröster med krav på ökad arbetslöshet som ett sätt
att lösa problemen med inflationen. Då blir det
ungdomarna som hamnar sist i kön och förvägras inträde på
arbetsmarknaden. När kommunerna gör nedskärningar så
är det ofta ungdomar som drabbas genom besparingar på
skolan, avgifter på skolmaten, nedlagda fritidsanläggningar
m.m.
Men ungdomen är ingen homogen grupp. Det finns
samma typ av klass- och könsskillnader bland ungdomar
som bland andra åldersgrupper. Det gör att arbetslöshet och
kommunala nedskärningar inte drabbar alla lika. De
ungdomar som kommer från välbärgade hem klarar sig
alltid, det är arbetarklassens unga som drabbas hårdast om
ungdomens villkor försämras.
Vänsterpartiet är skeptiskt till en särskild
ungdomspolitik på samma sätt som vi är skeptiska till en
särskild medelålderspolitik. De största skillnaderna i vårt
samhälle följer inte åldergränserna. Men vissa delar av
samhället och politiken är särskilt viktiga för ungdomar.
Några av dessa områden vill vi lyfta fram i denna motion.
Att ha ett arbete
En av de mest grundläggande förutsättningarna för
självkänsla och ett aktivt deltagande i samhällslivet är att ha
ett arbete. Detta är särskilt påtagligt när man är ung.
Arbetslöshet diskuteras ofta i termer av procentsatser och
procentuella förändringar. Det är viktigt att komma ihåg att
bakom arbetslöshetsstatistikens siffror finns människor av
kött och blod. Människor vars vardag, framtid och
självförtroende är starkt beroende av möjligheten att
arbeta. Det är därför man enligt vår uppfattning inte kan
tala om någon ''acceptabel'' arbetslöshetsnivå.
Erfarenheter från andra europeiska länder visar att en
medveten ''tillfällig'' ökning av arbetslösheten lätt
permanentas. När arbetslösheten växer är det mycket svårt
att driva utvecklingen åt ett positivt håll. Det vore mycket
allvarligt om Sverige skulle hamna i denna fälla. Då är
risken stor att vi utvecklar ett s.k. två--tredjedelssamhälle
av den typ vi kan se i vissa andra europeiska länder.
Generellt sett har tiden från det att man slutar skolan till
dess man får sitt första arbete förlängts under de senaste 20
åren. Det beror framförallt på att skolgången har förlängts,
idag går t ex nästan alla ungdomar vidare till gymnasiet.
Men situationen på arbetsmarknaden spelar också en
avgörande roll. SCBs undersökning om ungdomars inträde
i arbetslivet visar en påfallande samvariation mellan
konjunkturläge och tiden för inträdet i arbetslivet. Den
ökande rörligheten och den längre tiden till ett fast arbete
ingår i det tillstånd av påtvingad ''permanent tillfällighet''
som många ungdomar fastnar i då efterfrågan på arbetskraft
minskar.
Särskilt de lågutbildades chans att få ett arbete efter
grundskolan är starkt konjunkturberoende. En långvarig
konjunkturuppgång medför att bristen på ung arbetskraft
framstår tydligare än bristen på annan arbetskraft. Skälet är
att ungdomarna utgör den största delen av inflödet på
arbetsmarknaden. När antalet nyanställningar är stort kan
de flesta ungdomar relativt lätt finna ett arbete.
Vid lågkonjunktur minskas antalet nyanställningar
kraftigt, vilket gör att de nytillträdande på
arbetsmarknaden, ungdomarna, får svårare att finna ett
arbete. Ungdomar med kort utbildning drabbas särskilt
hårt.
Medan en del ungdomar förmår hävda sig i
konkurrensen tenderar andra att få bestående problem med
sysselsättningen. De riskerar att marginaliseras eller kanske
t.o.m. slås ut från arbetsmarknaden på lite längre sikt. De
som främst drabbas är lågutbildade arbetarungdomar, av
vilka många har invandrarbakgrund. Unga lågutbildade
kvinnor har den svagaste ställningen på arbetsmarknaden.
Detta beror bl a på att tillfälliga anställningar och
deltidsarbeten är vanligare bland dessa kvinnor än bland
männen. Det finns ett starkt samband mellan
klasstillhörighet och arbetslöshetstidens längd. Ju högre
utbildning föräldrarna har, desto kortare är den
genomsnittliga arbetslöshetstiden.
En konjunkturnedgång tycks nu vara på väg. Under år
1990 har läget på den svenska arbetsmarknaden försämrats.
Inte oväntat steg arbetslösheten bland ungdomar mer än i
den övriga arbetskraften. Vänsterpartiet har i andra
motioner till årets riksmöte föreslagit åtgärder för att
motverka arbetslöshet.
Det är naturligtvis viktigt att de ungdomar som drabbas
av arbetslöshet kan försörja sig. Många ungdomar möter
arbetslösheten direkt efter skolan och har därför, av
naturliga skäl, inte möjlighet att få ersättning från någon a-
kassa.
Men ungdomar har inte rätt till kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS) förrän de har fyllt tjugo år. Det
betyder att arbetslösa 18--19-åringar i allmänhet är
hänvisade till socialhjälp eftersom de sällan har arbetat
tillräckligt länge för att vara berättigade till ersättning från
någon a-kassa. Detta är enligt vänsterpartiet helt
oacceptabelt. Åldergränsen för att ha rätt till KAS måste
sänkas till myndighetsåldern, 18 år. Detta är också den ålder
då föräldrarnas försörjningsplikt och kommunernas
uppföljningsansvar upphör att gälla.
Ungdomars ekonomi
Med den skatteomläggning som socialdemokraterna och
folkpartiet tillsammans beslutat om, och som nu börjat
gälla, stiger hyrorna kraftigt liksom priset på resor och
lunchätande. I gengäld sänks inkomstskatten. De som
tjänar mest får den största skattesänkningen och de
lågavlönade får minst. Vänsterpartiet har kritiserat
skatteomläggningen för dess orättvisa fördelningseffekter.
Den som t.ex. tjänar 10 000 kr i månaden får en
skattesänkning på ca 800 kr medan den som tjänar 30 000
kr/mån får 4 000 kr mer i plånboken varje månad.
De som studerar, som ju många ungdomar gör, får just
ingenting. Eftersom de studerande bara betalar
inkomstskatt på den lilla inkomst man får av arbete på lov
och helger blir sänkningen av inkomstskatten nästan
försumbar. Men också de studerande skall vara med och
betala höjda hyror och högre priser. De studerande är en
bortglömd grupp som blir särskilt hårt klämda av
skatteomläggningens orättvisor. Många ungdomar som
redan tidigare hade problem med att finansiera sina studier
får det nu än värre.
För ungdomar i gymnasieskolan som är under 20 år utgår
ett studiebidrag som fr.o.m. i år är 750 kr/mån. Den låga
nivån gör att många tvingas att arbeta parallellt med sina
gymnasiestudier. Vi anser att det är bra att varva arbete och
utbildning också i ungdomen, men det är oacceptabelt att
många tvingas att arbeta både kvällar och helger parallellt
med sina studier. Att läsa på gymnasiet är ett heltidsarbete
och omfattande extraarbete leder till sämre resultat i
skolan. Studiebidraget bör ha en sådan nivå att ungdomar
inte av ekonomiska skäl tvingas till extraarbete under
terminerna.
För de gymnasie- och folkhögskoleelever som är
myndiga men ännu inte fyllt 20 år råder en speciell situation.
Vänsterpartiet anser att myndiga ungdomar skall ha
möjlighet att flytta hemifrån och ha en egen ekonomi utan
att vara beroenda av sina föräldrar. Med nuvarande regler
blir ungdomar som fyllt 18 år men inte 20 år
''omyndigförklarade'' om de läser i gymnasieskolan eller på
folkhögskola. Det särskilda vuxenstudiestödet kan inte
tillämpas för dessa ungdomar eftersom de som regel inte har
arbetat någon längre tid. Dessa ungdomars
studiefinansieringsproblem måste lösas utan att de tvingas
skuldsätta sig för att få gymnasiekompetens.
Även nivån och reglerna för inackorderingstillägg och
extra tillägg behöver ses över för att på ett bättre sätt än idag
göra studier på gymnasienivå tillgängliga för alla ungdomar.
Det finns således flera skäl till att reformera
studiefinansieringssystemet för gymnasie- och
folkhögskoleelever. Det är naturligt att reformera
studiefinansieringssystemet för gymnasie- och
folkhögskoleelever i samband med den förestående
reformeringen av gymnasieskolan och förändringarna inom
folkhögskolan. Vänsterpartiet föreslår att en utredning
snarast tillsätts med uppgift att föreslå förbättringar när det
gäller folkhögskole- och gymnasiestuderande ungdomars
ekonomiska villkor.
Vänsterpartiet har i annan motion till årets riksmöte
behandlat behovet av förändringar i studiestödssystemet för
bl.a. högskolestuderande.
Unga tjejer
I vårt mansdominerade samhälle är kvinnor liksom
flickor hänvisade till en underordnad roll. Detta tar sig
många olika uttryck. Det är därför viktigt att ha ett
könsperspektiv även när det gäller ungdomars situation.
Vänsterpartiet har i annan motion till detta riksmöte t.ex.
särskilt behandlat flickornas villkor inom skolan och den
högre utbildningen.
På senare år har flickornas fritidssituation
uppmärksammats i allt högre utsträckning. En
oproportionerligt stor del av de kommunala
fritidssatsningarna görs på pojkdominerade områden. Även
på fritidsgårdarna visar det sig att pojkarna dominerar och
i allmänhet tar mest utrymme och resurser.
Av fritidsnämndernas årliga driftskostnader på ca 7 500
miljoner kr går omkring 3 300 miljoner till
anläggningssubventioner. Dessa subventioner fördelas så
att pojkarna får klart mest. Enligt fritidschefen Kjell
Olofsson i Stockholm skulle tio procent av budgeten till
barn- och ungdomsverksamheten behöva omfördelas om
idrotten skulle bedrivas också på flickors villkor.
Från en undersökning som genomförts bland samtliga
kommuner i Jämtland har Kommunförbundet beräknat
kommunens kostnad för två 15-åringars deltagande i
verksamheten. Pojken spelar fotboll och ishockey på de
kommunala anläggningarna. Flickan spelar fotboll och rider
vid de föreningsdrivna anläggningarna. Beräkningarna
visar att pojkens ishockey- och fotbollsspel kostar 7 754 kr.
Föreningen eller pojken själv betalar ingenting, kommunen
står för allt. Flickans fotbollsspel och ridning kostar totalt 6
699 kr. Kommunen står för 946 kr medan föreningen
bekostar 1 313 kr. Flickan själv får betala 4 440 kr ur egen
ficka i form av ridavgifter.
Vi tycker att det är helt riktigt och mycket värdefullt att
kommunerna ansvarar för olika fritids- och
idrottsanläggningar. Men det finns ingen rim och reson i att
en typisk flickidrott, som ridning, jämförelsevis är så dåligt
subventionerad.
Ridning är ingen lyx- eller överklassport. Ridningen
ligger på en ohotad andraplats, efter fotbollen, med 800 000
aktivitetstimmar/sammankomster. Mer än 100.000 barn och
ungdomar, de allra flesta flickor, är intresserade av hästar
och ägnar sig åt ridning. Av Ridfrämjandets medlemmar är
70 procent under 25 år och 33 procent under 12 år.
Ridsporten har genomgått en explosionsartad utveckling
under de senaste 20 åren.
Ridningen är en av de mycket få sporter som till allra
största delen är fri från konkurrens och tävlingstänkande.
Det stora flertalet barn och ungdomar som ägnar sig åt
ridning gör det utan att tävla. Intresset för ridning är
knappast kopplat till något tävlingsintresse.
Flickor tillbringar eftermiddagar, kvällar, veckoslut och
skollov i stallet. Den mesta tiden går åt till att mocka, fodra,
rykta, sopa, smörja, linda, städa osv. Ridningen brukar
inskränka sig till en dyr lektionstimme i veckan. Ofta
fungerar stallet som en fritidsgård för flickor.
Vi menar att kommunerna bör ta ett långt större ansvar
för flickornas fritidsverksamhet än idag. Flickorna ska inte
behöva byta till en annan fritidsaktivitet eller idrott för att
komma i åtnjutande av samhällets stöd. Frågan om ett ökat
samhälleligt stöd och ansvar för ridhusen och ridningen är i
första hand en kommunal uppgift.
För att uppmuntra kommunerna att satsa även på den
starkt flickdominerade fritidsverksamhet som bedrivs i
ridhusen föreslår vi ett speciellt stimulansbidrag. Vi föreslår
att kommunerna ges möjlighet att ansöka om statsbidrag
som täcker 50 procent av de kostnader som kommunerna
påtar sig för att stödja den breda ridverksamheten.
Riksdagen bör för detta ändamål anslå 25 miljoner kr. för
budgetåret 1991/92.
På lika villkor
Ungdomar med handikapp av något slag skall självklart
ha rätt till levnadsförhållanden som är likvärdiga med andra
människors. Även om Sverige i en internationell jämförelse
har gjort mycket på handikappområdet så kvarstår stora
ojämlikheter. Vänsterpartiet har i andra motioner till årets
riksmöte föreslagit åtgärder för att skapa förbättrade villkor
för handikappade.
Vi vill emellertid i denna motion ta upp möjligheterna
för synskadade ungdomar att bedriva språkstudier. En av de
tydligaste bristerna på punktskriftsområdet är avsaknaden
av aktuella språklexikon.
Utgivningen på punktskrift av de vanligaste skolspråken
visar att av de få lexikon som finns är många mycket gamla.
Dessa kan dessutom inte förvärvas för eget bruk.
Situationen är oacceptabel. Det är orimligt att blinda
skolelever och högskolestuderande inte ska kunna följa
undervisningen på grund av att språklexikonen är
omoderna. Det måste också vara möjligt för
punktskriftsläsare att kunna köpa ett lexikon, precis som för
alla andra.
I vår internationella värld där behovet av satsningar på
språkutbildning betonas i många sammanhang är det
orimligt att i praktiken ställa en grupp vid sidan om denna
utveckling.
Vi yrkar därför att medel motsvarande 1 000 000 kronor
avsätts för att inleda utgivning av språklexikon på
punktskrift under budgetåret 1991/92.
Invandrar- och flyktingungdomar
Det framtida Sverige är ett mångkulturellt land. Våra
invandrare och flyktingar, och i än större utsträckning deras
barn, är i det perspektivet en stor tillgång. Tvåspråkighet
och kulturell kompetens kommer att efterfrågas både i
näringslivet och i samhället i övrigt. Inom många yrken är
tvåspråkighet en viktig merit och än viktigare blir det i
framtiden. En fungerande hemspråksundervisning är en
framtidsinvestering.
Hemspråksundervisningen gäller inte bara möjligheten
att skapa det mångkulturella Sverige, det gäller framförallt
tiotusentals barns och ungdomars vardag. Det gäller deras
möjligheter att samtala med sina föräldrar och släktingar,
att utveckla en stabil identitet och förstå den kultur som är
en del av deras ursprung. Dessutom har kunskaperna i
hemspråket en viktig roll när det gäller att lära sig svenska.
Om hemspråksundervisningen kraftigt försämras eller
avvecklas leder det inte till bättre kunskaper i det svenska
språket, det riskerar istället att leda till en generation utan
språk.
Regeringen föreslår i årets budgetproposition att
statsbidraget till hemspråksundervisningen minskas med
300 miljoner kr. Det är 70 procent av nuvarande anslag som
försvinner!
Samtidigt så sänker regeringen ambitionsnivån kraftigt.
Skolministern säger att ''en rimlig minsta gruppstorlek i ett
hemspråk är enligt min mening fem elever.'' Man bortser då
från att det finns många små språk som bara har ett fåtal
elever inom varje kommun. Dessa elever får i praktiken
inte längre rätt till hemspråksundervisning eftersom en
kommun i framtiden skall slippa ifrån sin skyldighet att
anordna hemspråksundervisning om det inte går att
anordna undervisning i grupper om minst fem deltagare.
Regeringens förslag om nedskärningar ger en helt
felaktig signal till det viktiga arbete som bedrivs framförallt
i de invandrartäta kommunerna. En sådan nedskärning
kommer att slå undan fötterna för en utveckling och
effektivisering som utgår från invandrarelevernas behov
och den kunskap som finns ute på skolorna. Särskilt hårt
slår nedskärningarna mot de invandrartäta kommunerna.
I de kommuner som har högst andel hemspråkselever
(Botkyrka 39%, Södertälje 31%, Malmö 27%) är
undervisningsgrupperna ofta större redan idag, några stora
effektivitetsvinster kan inte påräknas. Dessa invandrartäta
kommuner har redan en väl fungerande organisation för
hemspråksundervisningen. Samtidigt utgör statsbidraget till
hemspråksundervisning en relativt stor del av dessa
kommuners totala bidrag till skolsektorn. Dessa
invandrartäta kommuner kommer att drabbas mycket hårt
av nedskärningarna.
Vänsterpartiet säger nej till denna nedskärning och till
den sänkta ambitionsnivån (minst fem elever per grupp).
Elevernas rätt till hemspråksundervisning måste komma i
första hand. Vi har i annan motion till detta riksmöte
anslagit 300 milj. kr. till hemspråksundervisningen utöver
regeringens förslag.
Värna förmågan att älska
Att vara heterosexuell är att ha förmågan att älska och
attraheras av en människa av motsatt kön. Att vara
homosexuell är att ha förmågan att älska och attraheras av
en människa av sitt eget kön. Den ena förmågan
applåderas, medan den andra förtrycks och osynliggörs.
I vårt samhälle råder ett heterosexuellt kärleksmonopol.
Både samhället och de flesta människor förväntar sig,
kanske utan att reflektera över det, att alla andra är
heterosexuella. Homosexualitet osynliggörs. Vi får nästan
aldrig se, höra eller läsa om homosexuell kärlek och om
parförhållanden mellan två tjejer eller två killar.
Men osynliggörandet betyder inte att den homosexuella
kärleken inte finns; 5--10 procent av befolkningen beräknas
vara homosexuell!
Många unga homosexuella tvingas växa upp helt utan
positiva förebilder, eller som de ibland själva uttrycker det:
''Vi finns ju inte ens.'' Alldeles särskilt gäller detta lesbiska
tjejer. I skolan förutsätts som regel att alla elever är
heterosexuella. När det någon gång talas om homosexuella
och homosexualitet i skolan förmedlas bilden av ett
främmande fenomen som eleverna kan komma att stöta på
hos andra människor, utanför skolan.
Skolans sex- och samlevnadsundervisning behandlas i
skolöverstyrelsens anslagsframställan för 1991/92. Man
konstaterar där att samlevnadsfrågor endast undantagsvis
finns med i lärarnas grundutbildning trots att
samlevnadsundervisning sedan år 1956 är obligatorisk. Den
handledning som finns till stöd för lärarna är från år 1977.
Skolans undervisning i sex och samlevnad är mycket
viktig. Ett av flera skäl är de homosexuella ungdomarnas
möjlighet till en positiv identitetsutveckling. Det är därför
naturligt att denna målsättning för undervisningen klart
formuleras i samband med den aviserade omarbetningen av
läroplanerna. I detta sammanhang bör även lärarnas
handledning för undervisning i sex och samlevnad
moderniseras.
Vänsterpartiet har i annan motion till detta riksmöte
föreslagit att möjligheten för homosexuella par att ingå s k
registrerat partnerskap snarast skall införas.
Ungdomsmottagningar
Att vara tonåring på väg in i vuxenvärlden är en jobbig
period, fylld av motstridiga känslor och upplevelser.
Fysiskt, psykiskt och socialt sker en mindre revolution. Det
är en av de mest kritiska perioderna i en människas liv.
Under puberteten sker stora biologiska förändringar.
Psykologiskt handlar det om att hitta en egen identitet. Av
omgivningen blir den unga betraktad både som barn och
vuxen vilket lätt skapar konflikter.
År 1970 startade den första ungdomsmottagningen av en
barnläkare som såg att den ordinarie sjukvården hade svårt
att tillgodose ungdomarnas behov. Erfarenheterna sedan
dess har visat att ungdomsmottagningar tidigt kommer i
kontakt med flickor i den s.k. riskzonen. De söker sig dit
för gynekologiska undersökningar ofta med diffusa besvär
som anledning till besöket och för att samtala om
preventivmedel. Inte sällan är dessa flickor smittade av
någon sexuellt överförd infektion.
Flera sexuellt överförda infektioner utgör ett hot mot
kvinnornas möjlighet att få barn. Det beräknas att ungefär
1500 flickor/kvinnor blir sterila varje år i Sverige. Främsta
anledningen är klamydia som orsakar 60 procent av alla
äggledarinflammationer vilka i sin tur ofta leder till
sterilitet.
Under de senaste åren har det skett en utbyggnad av
ungdomsmottagningarna i landet och år 1989 fanns ca 90
mottagningar. Beteckningen ungdomsmottagning är inget
enhetligt begrepp. Olika huvudmän, öppettider och
yrkesgrupper gör att förutsättningarna för verksamheten
varierar.
Föreningen för Sveriges Ungdomsmottagningar (SUM)
definierar begreppet ungdomsmottagning så här: ''De utgör
specialiserade enheter vars inriktning möjliggör insatser av
medicinsk, social och psykologisk karaktär präglade av en
helhetssyn på ungdomar och deras problemformuleringar.''
Mottagningarnas verksamhet kan delas upp i tre delar:
personlig rådgivning, utåtriktad verksamhet samt
opinionsbildning.
Samarbete med andra institutioner i samhället är en
viktig del av mottagningens arbete men får inte ske på ett
sådant sätt att mottagningens integritet och tydlighet går
förlorad. Att visa respekt för den unge och ta dennes
problem på allvar är grunden för mottagningens existens,
annars skulle ungdomarna inte komma. För att göra det
lättare för ungdomar att söka hjälp bör
ungdomsmottagningen ligga på ''neutral mark'', dvs utanför
skola, socialtjänst eller vårdcentral.
Ungdomsmottagningarna betyder mycket för
framförallt flickorna, ca 90 procent av besöken görs av
flickor. Men på många orter och i många kommuner finns
det ännu inte någon ungdomsmottagning.
Vänsterpartiet anser att ungdomsmottagningarnas
verksamhet bör byggas ut så att ungdomar överallt i landet
kan få tillgång till en mottagning. Verksamheten där är
mycket betydelsefull, framförallt för flickorna. Dessutom
finns det ett stort utrymme för utveckling av
mottagningarnas innehåll och metoder, t.ex. när det gäller
att nå även pojkarna.
Vi föreslår att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar
30 miljoner kr till stimulansbidrag för utbyggnad och
utveckling av ungdomsmottagningar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om sänkt åldersgräns för
berättigande till kontant arbetsmarknadsstöd,1]
[att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
snarast bör tillsättas om förbättringar när det gäller
folkhögskole- och gymnasiestuderande ungdomars
ekonomiska villkor,2]
[att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 25
000
000
kr. till ett stimulansbidrag för att uppmuntra
kommunerna att stödja ridverksamheten för barn och
ungdom i enlighet med vad som anförts i motionen,3]
[att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 1
000
000
kr. för utarbetande av språklexikon på
punktskrift,4]
att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar 30
000
000
kr. till stimulansbidrag för utveckling och utbyggnad av
ungdomsmottagningar.
Stockholm den 22 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Ylva Johansson (v)